Gustav Kawerau
Gustav Kawerau | |
Född | 25 februari 1847[1] Bolesławiec, Polen |
---|---|
Död | 1 december 1918[1] (71 år) Berlin |
Begravd | St.-Petri-Luisenstadt-Kirchhof |
Medborgare i | Tyskland |
Sysselsättning | Kyrkohistoriker, teolog, universitetslärare |
Arbetsgivare | Kiels universitet Humboldt-Universität zu Berlin Universitetet i Wrocław |
Utmärkelser | |
Hedersdoktor vid Tübingens universitet | |
Redigera Wikidata |
Gustav Kawerau, född den 25 februari 1847 i Bunzlau, död den 1 december 1918 i Berlin, var en tysk kyrkohistorisk och praktisk teologisk författare, son till organisten Martin Kawerau.
Kawerau blev professor 1886 i Kiel och 1893 i Breslau samt 1907 medlem av överkyrkorådet i Berlin. Bland hans många arbeten kan nämnas en årgång Predigten (2 band, 1897–99), flera monografier till den tyska reformationens historia, medarbetarskap i den stora Weimareditionen av Luthers skrifter samt det berömda arbetet Reformation und Gegenreformation (3:e upplagan 1907, utgör band III av Möllers Lehrbuch der Kirchengeschichte).
Källor
- Kawerau, Gustav i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
Fotnoter
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, 103584311, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]