Katia Wagner

Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Katia Manon Isabel Birgersson Wagner, född 31 augusti 1966 i Tyskland,^[2] är en svensk journalist och författare.

Katia Wagner föddes i München och adopterades av svenska föräldrar. Hon har publicerat fem böcker och har särskilt fördjupat sig i ämnen som människohandel, sexualbrott, hedersvåld, migration, radikalisering och unga på flykt. Efter många år som reporter på Sydsvenskan är Katia Wagner verksam i egen regi sedan 2012, med fokus på berättande och granskande journalistik i bokform, tidningsreportage och radio, samt som föreläsare. Under 2014 jobbade hon som producent och programledare för essäprogrammet Obs i P1. Fyra gånger har hon varit nominerad till priset Guldspaden för bästa undersökande journalistik i bokform och tidningsreportage, och tilldelades priset för radiodokumentären "Att ta ett barn" tillsammans Milan Djelevic^[3]. Hon har belönats med Röda korsets journalistpris^[4] och Wendelapriset. Flera av hennes texter har återutgivits av Storytel Dox.

Bibliografi

• 2009 - Alexandramannen. Bokförlaget Atlas.
• 2009 - Addad på nätet. Bokförlaget Hegas.
• 2013 - De förlorade barnen. Natur & Kultur, medförfattare Jens Mikkelsen.
• 2017 - Pojkarna och de ensamma poliserna. Bokförlaget Natur & Kultur.^[5]
• 2019 - Ingen plats för mig. Bokförlaget Natur & Kultur.^[5]

Antologibidrag

• 2002, 2003, 2004, 2005 - Goda Nyheter: En antologi med bra svensk journalistik. Bokförlaget Atlas.
• 2014 - Rasismen i Sverige, nyckeltexter 2010-2014. Bokförlaget Natur & Kultur.

Källor

Noter

Externa länkar

• Libris: Katia Wagner

Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.