Katarsis

Aristoteles i Louvren, Paris.

Katarsis (även katharsis, från grekiska κάθαρσις) är ett grekiskt ord med betydelsen "rening" eller "rensning", härlett från verbet καθαίρειν, kathairein, "att rena, rensa" och är besläktat med adjektivet καθαρός, katharos, "ren". Begreppet användes av Aristoteles som menade att tragedin renar oss. Katarsis är definitionsmässigt det plötsliga känslomässiga klimax eller sammanbrott bestående av en överväldigande känsla av förnyelse, av nytt liv. Begreppet 'katarsiseffekt' används också ofta för att sätta prägel på de samlade känslorna efter en emotionell upplevelse.

Inom psykoanalysen talar man om kathartisk metod för att beskriva en omvälvande och helande insikt hos analysanden. Metoden innebär att patienten, ibland under hypnos, återupplever och avreagerar[1] sig de känslor, som förknippas med en tidigare bortträngd,[1] traumatisk upplevelse.

Betoningen av katharsis har med tiden minskat inom psykoanalysen. I andra psykoterapeutiska metoder har den dock fått förnyad aktualitet, inklusive i primalterapi.

Referenser

Noter

Övriga källor

Media som används på denna webbplats

Aristoteles Louvre.jpg
(c) Sting, CC BY-SA 2.5
Portrait bust of Aristotle; an Imperial Roman (1st or 2nd century AD) copy of a lost bronze sculpture made by Lysippos. Louvre Redigera dessa strukturerade data på Commons