Katarina sjukhus

Katarina sjukhus var ett sjukhus i kvarteret Tegen på Södermalm i Stockholm. Verksamheten stängde 1933 och flyttades 1935 över till det då nybyggda Beckomberga sjukhus i Bromma.

Katarina sjukhus var ursprungligen ett epidemisjukhus som till en början hette Provisoriska sjukhuset och inrättades år 1831 i äldre bryggerilokaler i kvarteret Tegen på Södermalm. I folkmun kallades det då "Kopphuset"^[1] till följd av att smittkoppor var en av de epidemisjukdomar som huvudsakligen behandlades. År 1878 omorganiserades Provisoriska sjukhuset till ett permanent sjukhus och bytte samtidigt namn till Katarina sjukhus.^[2] Namnet härrörde från sjukhusets placering i Katarina församling på Södermalm i Stockholm. Ingången låg vid Nya Sandbergsgatan, nuvarande Bjurholmsgatan.

Från början planerades 100 sängplatser i sjukhuset som snart blev för få varvid man trängde in ytterligare patienter i den gamla anläggningen. I slutet av 1840-talet hade antalet sängar fördubblats till 200 i samma lokaler. 1863 hade man inte mindre än 2 002 patienter och allt större del av det gamla bränneriet togs i anspråk.^[3] 1861 framlades ett förslag till ny sjukhusbyggnad efter ritningar av arkitekt Albert Törnqvist. Projektet genomfördes aldrig. Katarina sjukhus var aktivt fram till 1902.^[1]

Efter år 1902 omorganiserades Katarina sjukhus till Katarina sinnessjukhus som var ett av de verksamma mentalsjukhusen i Sverige under 1900-talets början. Katarina sinnessjukhus var verksamt mellan åren 1902 och 1932 och hade under den tiden ett flertal filialer som var verksamma till och med 1933.^[1] Katarina sinnessjukhus och därmed det som kvarstod av Katarina sjukhus kom att läggas ner 1933 och ersattes 1935 av Beckomberga sjukhus för psykiskt sjuka.^[2]

• Wikimedia Commons har media som rör Katarina sjukhus.