Kastanjebukig stentrast

	Kastanjebukig stentrast; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Flugsnappare; Muscicapidae
Släkte	Monticola
Art	Kastanjebukig stentrast; M. rufiventris
Vetenskapligt namn
	§ Monticola rufiventris
Auktor	(Jardine & Selby, 1833)
Synonymer
	Rostbukad stentrast;

Kastanjebukig stentrast^[2] (Monticola rufiventris) är en asiatisk bergslevande fågel i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar.^[3]

Kännetecken

Utseende

Kastanjebukig stentrast är en relativt stor (23 cm) blå och kastanjebrun stentrast. Hanen är koboltblå på ovansidan, mörkblå i ansiktet och på strupen och kastanjebrun under. Utanför häckningstid är fjädrarna på manteln och skapularerna gråbrunspetsade. Till skillnad från blåtrast av underarten philippensis (som har rostfärgad undersida) är den mörkare i färgerna och saknar dennas bandning på undersidan. Honan är gråbrun och skiljer sig från andra stentrastar genom sin stora beigevita fläck bakom örontäckarna, tydlig beigevit ögonring och enhetligt fjällig undertill på beige botten.^[4]

Läten

Den kastanjebukiga stentrastens sång består av en fyllig serie korta visslande fraser som på engelska återges "twew-twi-er tre-twi teedle-desh". Bland lätena hörs ett vasst "quach" ett gällt och tunt "stick" och som varningsläte ett djupt och raspigt "churr".^[4]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer från Pakistan till sydöstra Tibet, sydvästra Kina, Myanmar, norra Laos och norra Vietnam.^[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Familjetillhörighet

Stentrastarna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, rödstjärtar och buskskvättor vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.^[5]^[6]

Levnadssätt

Kastanjebukig stentrast häckar i öppen löv- eller barrskog med klippiga hällar på mellan 1200 och 2440 meters höjd. Den lever huvudsakligen av insekter som harkrankar och cikador som slås ihjäl mot en gren innan de sväljs. Fågeln häckar mellan mars och juli i Himalaya, i april i Myanmar och mellan april och maj i sydöstra Kina. Boet placeras i en klippskreva eller på en avsats. Den lägger endast en kull med tre till sex glansigt blekrosa eller gräddvita ägg med rödaktiga fläckar. Arten är stannfågel eller höjdledsflyttare.^[7]^[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska eller lokalt vanlig.^[8]

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2016 Monticola rufiventris Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2017.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ [a b c] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:386, ISBN 978-1-84330-746-4
^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.
^ Collar, N. (2018). Chestnut-bellied Rock-thrush (Monticola rufiventris). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58414 29 november 2018).
^ Clement, P.; Hathway, R. 2000. Thrushes. Christopher Helm, London.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör kastanjebukig stentrast.
Bilder & media
Wikispecies har information om Monticola rufiventris.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2016 Monticola rufiventris Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2017.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[robson-4] [a b c] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:386, ISBN 978-1-84330-746-4

[s-5] Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.

[z-6] Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.

[hbw-7] Collar, N. (2018). Chestnut-bellied Rock-thrush (Monticola rufiventris). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58414 29 november 2018).

[8] Clement, P.; Hathway, R. 2000. Thrushes. Christopher Helm, London.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

Navigation

Navigering

Temaportaler