Kaspisk pipare

	Kaspisk pipare; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Kaspisk pipare i häckningsdräkt, i Kazakstan
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Vadarfåglar; Charadriiformes
Familj	Pipare; Charadriidae
Släkte	Anarhynchus
Art	Kaspisk pipare; A. asiaticus
Vetenskapligt namn
	§ Anarhynchus asiaticus
Auktor	Pallas, 1773
Synonymer
	Charadrius asiaticus

Kaspisk pipare^[2] (Anarhynchus asiaticus) är en fågel i familjen pipare inom ordningen vadarfåglar.^[3] Den häckar på stäpp och halvöken i Centralasien, från Kaspiska havet till västligaste Kina. Vintertid flyttar den till östra och södra Afrika. Fågeln är en mycket sällsynt gäst i Europa med endast ett fåtal fynd, bland annat tre i Sverige. Den minskar i antal, men beståndet anses ändå vara livskraftigt.

Utseende

Kaspisk pipare är något större än större strandpipare och liknar närmast ökenpiparen, tibetpiparen och kamtjatkapiparen. Den är dock smäckrare, mer långbent, med längre näbb och starkare vitt ögonbrynsstreck. Den saknar också vitt på stjärtsidorna och vingbandet är endast svagt. Hane i häckningsdräkt har gråbrun rygg, vitt ansikte och vit buk. Bröstet är kastanjefärgat, begränsat nertill av ett svart band. I övriga dräkter har den ett gråbrunt bröstband, i samma färg som ryggen. Honor på sommaren kan dock ha inslag av kastanj.

Läte

I flykten hörs ett kort och vasst "tyup", ofta upprepat och ibland kombinerad i en snabb skallrande serie, "tptptptptp".^[4] Spellätet är trestavigt.^[5]

Utbredning

Den kaspiska piparen är en flyttfågel som häckar från Kaspiska havet till allra västligaste Kina.^[3] Den övervintrar i östra och södra Afrika.^[3] Den observeras sällsynt i Västeuropa,^[6] och även i Australien.

Observationer i Sverige

I Sverige observerades fågeln första gången på Mörkö i Södertälje kommun den 25 mars 2014 och andra gången en knapp månad senare den 20 april vid Görans Dämme nära Hulterstad på Öland. Ett tredje fynd gjordes i slutet av maj 2021 i Avan i Norrbotten.^[7]

Systematik

Kaspisk pipare är närmast släkt med de fyra asiatiska piparna kamtjatkapipare, tibetpipare, ökenpipare och orientpipare. Hittills har dessa placerats i Charadrius, men flera genetiska studier har visat att arterna i släktet inte är varandras närmaste släktingar. Istället är en stor grupp strandpipare, däribland kaspisk pipare, närmare släkt med vipor i Vanellus och andra udda pipare som australiska inlandspiparen (Peltohyas australis) och nyzeeländska snednäbben (Anarhynchus frontalis) än med typarten för släktet större strandpipare.^[8]^[9]^[10] Tongivande Clements m.fl. implementerade 2023 dessa resultat i sin systematik, vilket medfört att denna grupp lyfts ur Charadrius och istället förenats med snednäbben i släktet Anarhynchus.^[3]^[11]^[12] Kaspisk pipare är monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt

Kaspisk pipare häckar på stäpp, i utkanter av öknar, i saltöken och på salthaltiga jordar med gles buskvegetation, på höjder upp till 800 meter över havsytan.^[13] Vinterkvarteren består ofta av torr gräsmark, kustdyner, saltträsk, torra flodbäddar men ibland även odlad mark.^[13]

Video av kaspisk pipare.

Den häckar i lösa kolonier och lägger tre ägg i ett bo direkt på jorden eller i kort gräs. Kaspisk pipare födosöker på ett liknande sätt som andra pipare. Den lever på insekter som skalbaggar, termiter, myror, gräshoppor och små snäckor, men även ibland gräsfrön.^[13]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal till följd av habitatförstörelse.^[14] Dess bestånd i kärnområdet anses dock stabilt^[15] och den minskar inte tillräckligt kraftigt totalt sett för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 40 000 och 55 000 individer.^[16] Arten är utdöd i Europa sedan 1980.^[17]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2018 Charadrius asiaticus . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 11 december 2020.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b c d] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
^ Porter, Richard; Simon Aspinall (1996). Birds of the Middle East. Princeton University Press. sid. 292. ISBN 9780691148441
^ Message, S. and Taylor, D.W. 2005. Field guide to the waders of Europe, Asia and North America. London: Christopher Helm Publishers.
^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6
^ Kaspisk pipare, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
^ Cerny D, Natale R. 2022. Comprehensive taxon sampling and vetted fossils help clarify the time tree of shorebirds (Aves, Charadriiformes). Mol. Phylogenet. Evol. 177: 107620.
^ Barth, J.M.I., M. Matschiner, and B.C. Robertson (2013), Phylogenetic Position and Subspecies Divergence of the Endangered New Zealand Dotterel (Charadrius obscurus), PLoS ONE 8, e78068.
^ Dos Remedios, N., Lee, P. L. M., Burke, T., Székely, T., and Küpper, C. (2015). North or south? Phylogenetic and biogeographic origins of a globally distributed avian clade. Mol. Phylogenet. Evol., 89:151–159. [PDF https://eprints.whiterose.ac.uk/90572/3/WRRO_90572.pdf]
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.1). doi : 10.14344/IOC.ML.14.1.
^ Jirle, E., Asplund, G., Lagerqvist, M., Stervander, M. (2024). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2024/02/Rapport14-2024.pdf. Läst 13 februari 2024.
^ [a b c] ”Species factsheet: Charadrius asiaticus”. BirdLife International. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304075055/http://www.birdlife.org/datazone/speciesfactsheet.php?id=3140. Läst 24 april 2014.
^ del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
^ Wiersma, P., Kirwan, G.M. and Boesman, P. 2016. Caspian Plover (Charadrius asiaticus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. och de Juana, E. (red.), Handbook of the Birds of the World Alive, Lynx Edicions, Barcelona.
^ Wetlands International. 2016. Waterbird Population Estimates. Hämtas från http://wpe.wetlands.org.
^ BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör kaspisk pipare.
Bilder & media
Wikispecies har information om Anarhynchus asiaticus.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2018 Charadrius asiaticus . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 11 december 2020.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b c d] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26

[Porter-4] Porter, Richard; Simon Aspinall (1996). Birds of the Middle East. Princeton University Press. sid. 292. ISBN 9780691148441

[waders-5] Message, S. and Taylor, D.W. 2005. Field guide to the waders of Europe, Asia and North America. London: Christopher Helm Publishers.

[Mitchell-6] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6

[7] Kaspisk pipare, BirdLife Sveriges raritetskatalog.

[Cerny-8] Cerny D, Natale R. 2022. Comprehensive taxon sampling and vetted fossils help clarify the time tree of shorebirds (Aves, Charadriiformes). Mol. Phylogenet. Evol. 177: 107620.

[Barther-9] Barth, J.M.I., M. Matschiner, and B.C. Robertson (2013), Phylogenetic Position and Subspecies Divergence of the Endangered New Zealand Dotterel (Charadrius obscurus), PLoS ONE 8, e78068.

[10] Dos Remedios, N., Lee, P. L. M., Burke, T., Székely, T., and Küpper, C. (2015). North or south? Phylogenetic and biogeographic origins of a globally distributed avian clade. Mol. Phylogenet. Evol., 89:151–159. [PDF https://eprints.whiterose.ac.uk/90572/3/WRRO_90572.pdf]

[IOC-11] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.1). doi : 10.14344/IOC.ML.14.1.

[BLS-12] Jirle, E., Asplund, G., Lagerqvist, M., Stervander, M. (2024). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2024/02/Rapport14-2024.pdf. Läst 13 februari 2024.

[BLI-13] [a b c] ”Species factsheet: Charadrius asiaticus”. BirdLife International. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304075055/http://www.birdlife.org/datazone/speciesfactsheet.php?id=3140. Läst 24 april 2014.

[14] Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[15] Wiersma, P., Kirwan, G.M. and Boesman, P. 2016. Caspian Plover (Charadrius asiaticus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. och de Juana, E. (red.), Handbook of the Birds of the World Alive, Lynx Edicions, Barcelona.

[16] Wetlands International. 2016. Waterbird Population Estimates. Hämtas från http://wpe.wetlands.org.

[17] BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]

Navigation

Navigering

Temaportaler