Karl von Bülow

Karl von Bülow
Karl von Bülow, 1915.
Född	Karl Wilhelm Paul von Bülow 24 mars 1846[1][2][3] Berlin
Död	31 augusti 1921[2][3] (75 år) Berlin
Begravd	Invalidenfriedhof
Medborgare i	Tyskland
Sysselsättning	Officer
Barn	Vicco von Bülow-Schwante (f. 1891)
Föräldrar	Bernhard Ernst von Bülow
Utmärkelser
Kommendör med stora korset av Svärdsorden (1900)[4] Sankt Stanislausorden, första klassen Rumänska Stjärnans orden Storkorsriddare av Italienska kronorden Kommendör av andra klassen av Albrektsorden Fredriksorden Riddare med storkors av Victoriaorden Storkors av Frans Josefsorden Svarta örns orden Pour le Mérite
Redigera Wikidata

Karl Wilhelm Paul von Bülow [by'lå], född 24 mars 1846 i Berlin, död 31 augusti 1921 i Berlin, var en tysk militär verksam framförallt under första världskriget.

Bülow inträdde 1864 i tjänst vid 2:a gardesregementet till fot och deltog som sekundlöjtnant i Tyska enhetskriget 1866 och fransk-tyska kriget 1870-71. Han blev kapten vid generalstaben 1877 och tillhörde sedan mest generalstaben, till dess han efter att några år förut ha varit chef för 4:e gardesregementet till fot 1903 med generallöjtnants grad blev han chef för 3:e armékåren. General i infanteriet 1904 och generalöverste 1912. Han blev i september sistnämnda år generalinspektör för 3:e arméinspektionen med säte i Hannover.

Vid krigsutbrottet 1914 ställdes Bülow i spetsen för 2:a armén, vilken, den andra från höger, framryckte genom Belgien och norra Frankrike samt därvid segerrikt kämpade vid Charleroi 23 augusti samt vid S:t Quentin den 29 och 30. I slaget vid Marne 7-10 september fick Bülows armé en svår uppgift att fylla därigenom, att den till huvudsaklig del berövades stödet av den till höger kämpande 1:a armén, som för att avvärja den mot dess rygg och högra flygel riktade stöten måste dra sig alltmer åt höger, varigenom en lucka uppstod i tyska slaglinjen. Då brittiska armén och vänstra flygeln av den 5:e franska armén till höger om den förra bröt fram i sagda lucka och sålunda hotade överflygla de nämnda tyska arméerna, fann sig Bülow tvungen att, i samförstånd med högkvarterets förtroendeman, den 9 på förmiddagen anbefalla återtåg. 2:a armén intog därefter en befäst ställning nordöst om Reims med högra flygeln stödd mot Aisne, i vilken den 12 september-9 oktober avvisade upprepade anfall från den 5:e franska armén. Vid tyska frontens utsträckning västerut i oktober 1914 flyttades Bülows armékommando till området Péronne-Roye. I januari 1915 utnämndes han till generalfältmarskalk, men lämnade i april samma år sitt befäl och 22 juni 1916 aktiv tjänst. Sin armés operationer har han skildrat i Mein bericht zur Marneschlacht (1919).

• Kommendör med stora korset av Svärdsorden, 1900.^[5]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Bülow, Karl Wilhelm Paul von, 1904–1926.