Karl Fahlgren

Karl Hjalmar Fahlgren, född den 21 december 1900 i Skellefteå, död den 18 december 1973 i Umeå, var en svensk teolog och skolman.

Efter studier vid Fjellstedtska skolan blev Fahlgren 1922 student vid Uppsala universitet, där han avlade teologisk-filosofisk examen vid Lunds universitet 1923 samt teologie kandidatexamen och praktiskt teologiskt prov 1925. Han prästvigdes för Luleå stift sistnämnda år. Fahlgren blev komminister i Åsele församling 1926 och kyrkoherde i Jörns församling 1932. Han avlade teologie licentiatexamen 1930 och promoverades till teologie doktor 1932. Efter att ha beviljats avsked från kyrkoherdetjänsten blev Fahlgren vikarierande lektor vid Högre allmänna läroverket i Kalmar 1933 och extra lärare vid Bromma högre allmänna läroverk 1935. Han innehade tjänst som lektor vid Visby högre allmänna läroverk 1936–1964 men var samtidigt rektor vid folkskoleseminariet i Umeå 1943–1964. Fahlgren var ordförande i Pedagogiska sällskapet och Föreläsningsföreningen i Umeå 1944–1955, ledamot av stadsfullmäktige där 1951–1958 och styrelseordförande i Sveriges lärares nykterhetsförbund 1952–1960. Han publicerade uppsatser i exegetiska, kulturhistoriska, pedagogiska, etiska och dogmatiska frågor.

Bibliografi

  • Sedaka (doktorsavhandling, 1932)
  • Skellefteå stads historia (1945)
  • Skellefte sockens historia (redaktör, 1953, 1956)
  • Hembygdsbok för Västerbottens län (redaktör, 1954)
  • Färdmän förtäljer (redaktör, 1957)
  • Under krig och örlig (redaktör, 1958)
  • Möda för föda (redaktör, 1959)
  • Kyrka och skola (redaktör, 1960)
  • Skogen och malmen (redaktör, 1961)
  • Handel och samfärdsel (redaktör, 1962)
  • Läkare och sjukvård (redaktör, 1962)
  • Bygdeå sockens historia (redaktör, 1963)
  • Åsele sockenhistoria (redaktör, 1966)
  • Till Blåkulla (1966)
  • Vår socken på Gustav Vasas tid (1966)

Källor

Auktoritetsdata