Karl Elis Bratt

Karl Elis Axel Bratt, född 5 januari 1907 i Umeå landsförsamling, Västerbottens län, död 31 januari 1998 i Hudiksvall, var en svensk präst. Han var far till Ingvar Bratt.

Bratt, som var son till slottspastor Elis Bratt och Elvina Rinman, blev efter studentexamen i Stockholm 1926 teologie kandidat vid Uppsala universitet 1932. Han var pastor och lärare vid skyddshemmet Hall 1933–1935, blev stiftsadjunkt i Uppsala ärkestift 1935, komminister i Hudiksvall 1939, var pastor vid Sophiahemmets sjukhus och assistent vid Sankt Lukasstiftelsen i Stockholm 1953–1955 och kyrkoherde i Hudiksvall 1955–1967. Han var ledamot av Sveriges scoutförbunds högkvarter 1938–1942 och tilldelades nämnda förbunds förtjänsttecken i guld.

• Vandrarscoutboken (1942, andra upplagan 1944)
• Det enda nödvändiga (1952)
• Om själavård (1959, andra upplagan 1961, ny utgåva 1984)
• För hjälp i nöd: studieplan i själavård (1960)
• Människan inför sorgen (1963)
• Guds orimliga bud (1969)

• Bratt, Karl Elis A i Vem är Vem?: Norrland, supplement, register (andra upplagan, 1968)