Karl Abraham

Karl Abraham
Född3 maj 1877[1][2][3]
Bremen[2], Tyskland
Död25 december 1925[1][2][3] (48 år)
Berlin[2]
BegravdParkfriedhof Lichterfelde[4]
Medborgare iTyskland[2]
Utbildad vidWürzburgs universitet
Humboldt-Universität zu Berlin
SysselsättningPsykiater, konsthistoriker[5], filosof, psykoanalytiker, manusförfattare[6]
Redigera Wikidata

Karl Abraham, född 3 maj 1877 i Bremen, Tyskland, död 25 december 1925 i Berlin, var en tysk inflytelserik psykoanalytiker, som var samarbetspartner med Sigmund Freud som kallade honom sin bästa elev.[7][8] Han utvecklade bland annat teorin om nedstämdhet och depression som inåtvänd aggressivitet.

Biografi

Abraham var son till Nathan Abraham, en judisk religionslärare och hans hustru (och kusin) Ida (1847–1929).[9] Hans medicinstudier möjliggjorde för honom att praktisera vid hospitalet Burghölzli i Zürich, där professor Eugen Bleuler var chef. Under sin tid vid sjukhuset blev han bekant med Carl Gustav Jungs analytiska psykologi.

År 1907 träffade Karl Abraham första gången Sigmund Freud, som han behöll kontakten med livet ut. Abraham återvände till Tyskland och grundade Berliner Psychoanalytische Institut 1910.[10] Han var ordförande för International Psychoanalytical Association från 1914 till 1918 och igen 1925.

Abraham dog i förtid av komplikationer efter en lunginfektion och kan ha lidit av lungcancer.[11]

Från vänster till höger, sittande: Sigmund Freud, Sándor Ferenczi, and Hanns Sachs. Stående; Otto Rank, Karl Abraham, Max Eitingon, and Ernest Jones. Foto 1922

Vetenskapligt arbete

Karl Abraham samarbetade med Freud om förståelsen av manodepressiv sjukdom, vilket ledde till Freuds uppsats om "Sorg och melankoli", 1917. Han gav handledning åt Melanie Klein under åren 1924–1925, och ett antal brittiska psykoanalytiker, som Edward Glover och Alix Strachey. Han var också mentor för en betydande grupp tyska analytiker, som Karen Horney, Helene Deutsch och Franz Alexander.

Abraham studerade betydelsen av spädbarns sexualitet för karaktärsutveckling och psykisk sjukdom och föreslog, liksom Freud, att om psykosexuell utveckling fixeras vid någon bestämd tidpunkt kommer psykiska störningar sannolikt att dyka upp. Han beskrev personlighetsdrag och psykopatologi utifrån orala och anala stadier av utvecklingen (1921).[12]

Abraham gjorde observationer av sin egen dotter Hilda, och rapporterade om hur hon reagerade på lavemang som gavs till brodern och på infantil onani som utfördes av honom. Abraham bad henne dela hemligheter med honom, men han var noga med att bevara hennes privatliv så vissa rapporter publicerades inte förrän efter Hildas död. Hilda skulle senare bli psykoanalytiker.[13]

I det orala utvecklingsskedet bestämmer de första relationerna barn har med objekt deras efterföljande förhållande till verkligheten. Oral tillfredsställelse kan resultera i självsäkerhet och optimism, medan oral fixering kan leda till pessimism och depression. Dessutom kommer en person med en oral fixering att uppvisa en ovilja att ta hand om sig själv och kräva att andra ska ta hand om honom/henne. Detta kan uttryckas genom extrem passivitet eller genom ett mycket aktivt oralt sadistiskt beteende.[12]

I analskedet, när träningen i renlighet börjar för tidigt, kan konflikter uppstå mellan en medveten attityd av lydnad och en omedveten önskan om motstånd. Detta kan leda till egenskaper som sparsamhet, ordning och envishet, liksom till tvångsmässig neuros som ett resultat av anal fixering (Abraham, 1921). Utöver detta baserade Abraham sin förståelse av manodepressiv sjukdom på en studie av målaren Giovanni Segantini: en faktisk händelse av förlust är inte i sig tillräcklig för att göra störningen till en del av melankolisk depression. Denna störning är kopplad till nedslående händelser i tidig barndom, när det gäller män alltid kopplade till modern (Abraham, 1911). Denna idé om den preoidipala "dåliga" mamman innebar en ny utveckling som skilde sig från Freuds oidipala mor och banade väg för Melanie Kleins teorier.[14]

Ett annat viktigt bidrag är hans arbete "En kort studie av libidos utveckling",[15] där han bearbetade Freuds Sorg och melankoli (1917) och påvisade skiftningar i normala och patologiska objektrelationer och reaktioner på objektförlust.

För övrigt undersökte Abraham sexuella trauman hos barn och föreslog, liksom Freud, att sexuella övergrepp var vanligt förekommande i psykotiska och neurotiska patienters historik. Dessutom hävdade han (1907) att dementia praecox hänger samman med sexuella trauman hos barn, på ett liknande vis som det freudianska sambandet mellan hysteri och sexuellt trauma.

Karl Abraham (1920) visade också intresse för kulturfrågor. Han analyserade olika myter som antydde deras förhållande till drömmar (1909) och skrev en tolkning av den egyptiska monoteistiska farao Amenhotep IV:s andliga aktiviteter (1912).

Bibliografi (urval)

  • Normentafel zur Entwicklungsgeschichte des Huhnes (with Prof. Keibel). (1900) Normentafeln zur Entwicklungsgeschichte der Wirbeltiere, Heft 2. Jena.
  • Beiträge zur Entwicklungsgeschichte des Wellensittichs. (inaugural dissertation.) (1901) Anatomische Blätter (Anatomical Institute, Freiburg), Heft LVI/LVII. (Wiesbaden, I. F. Bergmann.)
  • Beiträge zur Kenntnis des Delirium tremens der Morphinisten. (1902) C., Jahrg. XXV, June, S. 369–80.
  • ber Versuche mit 'Veronal' bei Erregungszuständen der Paralytiker. (1904) C., Jahrg.
  • Abraham, K.(1907). On the significance of Sexual Trauma in Childhood for the Symptomatology of Dementia Praecox. In Hilda, C., Abraham, M.D.(Ed) (1955). Clinical Papers and Essays on Psycho-Analysis. London : The Hogarth Press and the Institute of Psychoanalysis.
  • Abraham, K.(1909). Dreams and Myths : A study in folk-Psychology. In Hilda, C., Abraham, M.D.(Ed) (1955). Clinical Papers and Essays on Psycho-Analysis. London : The Hogarth Press and the Institute of Psychoanalysis.
  • Abraham, K.(1911). Giovanni Segantini : A Psycho-analytical Study. In Hilda, C., Abraham, M.D.(Ed) (1955). Clinical Papers and Essays on Psycho-Analysis. London : The Hogarth Press and the Institute of Psychoanalysis.
  • Abraham, K. (1912). Amenhotep IV. Psycho-analytical Contributions Towards the understanding of his Personality and of the Monotheistic Cult of Aton. . In Hilda, C., Abraham, M.D.(Ed) (1955). Clinical Papers and Essays on Psycho-Analysis. London : The Hogarth Press and the Institute of Psychoanalysis.
  • Abraham, K. (1920). The Cultural Significance of Psycho-analysis. In Hilda, C., Abraham, M.D.(Ed) (1955). Clinical Papers and Essays on Psycho-Analysis. London : The Hogarth Press and the Institute of Psychoanalysis.
  • Abraham, K (1921). Contributions to the theory of the anal character. In Stein, D.J, Stone, M. H. (Ed) (1997). Essential papers on obsessive-compulsive disorders. New York: New York University Press.
  • Abraham, K The influence of oral erotism on character-formation. In Perzow, S. M., Kets de Vries, M.F.R. (Ed) (1991). Handbook of character studies: Psychoanalytic explorations. Madison, CT: International Universities Press.
  • Abraham, K. A short study of the development of the libido. In Frankiel, R.V. (Ed) (1994). Essential papers on object loss, New York: New York University Press.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Karl Abraham, 12 december 2021.
  • Nationalencyklopedin. CD-utgåvan 2000.
  • May, Ulrike (2007). ”[Remarks on the Introduction to Karl Abraham's collected works (1969-71)]”. Luzifer-Amor : Zeitschrift zur Geschichte der Psychoanalyse 20 (39): sid. 145–152. PMID 17992845. 
  • Kuhn, P (Aug 2000). ”A scandal in Salzburg or Freud's surreptitious role in the 1908 Abraham-Jung dispute.”. The International Journal of Psycho-analysis 81 (4): sid. 705–731. doi:10.1516/0020757001600110. PMID 11028235. 
  • Sklarew, B (1999). ”Freud and film: encounters in the Weltgeist.”. Journal of the American Psychoanalytic Association 47 (4): sid. 1238–1247. PMID 10650559. 
  • Machtlinger, V (1997). ”[Karl Abraham and Giovanni Segantini]”. Luzifer-Amor : Zeitschrift zur Geschichte der Psychoanalyse 10 (20): sid. 81–97. PMID 11625348. 
  • Decke, B (1997). ”[Karl Abraham: family, childhood and youth in Bremen]”. Luzifer-Amor : Zeitschrift zur Geschichte der Psychoanalyse 10 (20): sid. 7–60. PMID 11625347. 
  • Cremerius, J (1997). ”[Karl Abraham, Freud's scapegoat and, guide to understanding the truth]”. Luzifer-Amor : Zeitschrift zur Geschichte der Psychoanalyse 10 (20): sid. 64–80. PMID 11625346. 
  • Good, M I (1995). ”Karl Abraham, Sigmund Freud, and the fate of the seduction theory.”. Journal of the American Psychoanalytic Association 43 (4): sid. 1137–67. doi:10.1177/000306519504300409. PMID 8926328. 
  • May-Tolzmann, U. (1997). The Discovery of the Bad Mother: Abraham’s contribution to the theory of Depression. Luzifer-Amor: Zeitschrift zur Geschichte der Psychoanalyse, 10(20), 98-131.
  • Shengold, L (1972). ”A parapraxis of Freud's in relation to Karl Abraham.”. The American Imago; A Psychoanalytic Journal for the Arts and Sciences 29 (2): sid. 123–59. PMID 4562662. 

Noter

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e] Paul de Roux, Nouveau Dictionnaire des œuvres de tous les temps et tous les pays, andra utgåvan, vol. 1, Éditions Robert Laffont, 1994, s. 7, ISBN 978-2-221-06888-5.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Karl-Abrahamtopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.berlin.de .[källa från Wikidata]
  5. ^ Dictionary of Art Historians, Dictionary of Art Historians-ID: abrahamk, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ IMDb-ID: nm0008948, läst: 14 september 2023.[källa från Wikidata]
  7. ^ ”Frequently Asked Questions”. London: Freud Museum. Arkiverad från originalet den 26 juni 2007. https://web.archive.org/web/20070626155735/http://www.freud.org.uk/fmfaq.htm. Läst 7 november 2018. 
  8. ^ Bush, Lawrence (25 december 2014). ”December 25: Freud's Best Pupil”. Jewish Currents. Arkiverad från originalet den 8 november 2018. https://web.archive.org/web/20181108030032/https://jewishcurrents.org/jewdayo-grid/december-25-freuds-best-pupil/. Läst 7 november 2018. 
  9. ^ ”Karl Abraham” (på tyska). Deutsche Psychoanalytische Gesellschaft. Arkiverad från originalet den 18 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110718231531/http://www.dpg-psa.de/in_ge_gesch_abraham.htm. Läst 25 december 2010. 
  10. ^ Sigmund Freud - Karl Abraham
  11. ^ ”Hoffer, Axel. The Complete Correspondence of Sigmund Freud and Karl Abraham 1907-1925. American Imago. Volume 61, Number 1, Spring 2004”. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304100129/http://muse.jhu.edu/login?uri=%2Fjournals%2Famerican_imago%2Fv061%2F61.1hoffer.html. Läst 26 januari 2022. 
  12. ^ [a b] Abraham, K, The influence of oral erotism on character-formation. In Perzow, S. M., Kets de Vries, M.F.R. (Ed) (1991). Handbook of character studies: Psychoanalytic explorations. Madison, CT: International Universities Press.
  13. ^ The late Pierre Geissmann; Claudine Geissmann (10 november 2005). A History of Child Psychoanalysis. Routledge. sid. 28–. ISBN 978-1-134-83003-9. https://books.google.com/books?id=bYWJAgAAQBAJ&pg=PA28 
  14. ^ May-Tolzmann, 1997.
  15. ^ Abraham, K., A short study of the development of the libido. In Frankiel, R.V. (Ed) (1994). Essential papers on object loss, New York: New York University Press.

Vidare läsning

  • Freud, S. (1917). Mourning and Melancholia. Standard Edition, 14, 305-307.
  • Selected Papers on Psycho-Analysis, Publisher: Karnac Books; 1997, ISBN 0-9501647-7-1

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Freud and other psychoanalysts 1922.jpg
Freud and other psychoanalysts : (left to right seated) Freud, Sàndor Ferenczi, and Hanns Sachs (standing) Otto Rank, Karl Abraham, Max Eitingon, and Ernest Jones