Karl-Erik Zimen
| Karl-Erik Zimen | |
| Född | 5 februari 1912 Berlin |
|---|---|
| Död | 1998[1] |
| Sysselsättning | Kemist[2], universitetslärare[2] |
| Redigera Wikidata | |
Karl-Erik Zimen, född 5 februari 1912 i Berlin, död 1998,[3] var en tysk-svensk kärnkemist.
Zimen som var son till direktör Olof Zimens och Ella Otto, disputerade för doktorsgraden i Berlin 1937. Han var forskningsassistent i Berlin 1935–1939, vid Chalmers tekniska högskola 1939–1941, i Darmstadt 1942–1944, vid Institutet för silikatkemisk forskning i Göteborg 1944–1946, docent i tillämpad kärnkemi och föreståndare för Atomkommitténs institut för kärnkemi vid Chalmers tekniska högskola 1946–1956, speciallärare vid Chalmers tekniska högskola 1954–1956, kurslärare i medicinsk kärnkemi vid Göteborgs universitet 1954–1956, professor i kärnkemi vid Technische Universität Berlin och direktör för Hahn-Meitner-Institut für Kernforschung, Sektor Kernchemie, där från 1957. Han tilldelades professors namn 1956.[4] Han var främst intresserad av radioaktiva ädelgasers egenskaper i fasta material och författade bland annat en lärobok i kärnkemi.[5]
Referenser
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mzk20241214732, läst: 17 februari 2024.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mzk20241214732, läst: 17 november 2024.[källa från Wikidata]
- ^ Nationalencyklopedin (supplementband III), 2000, sid. 570.
- ^ Zimen, Karl-Erik i Vem är Vem?: Norrland, supplement, register (andra upplagan, 1968)
- ^ Nationalencyklopedin (band 20), 1996, sid. 296.