Karel De Gucht
Karel De Gucht | |
Karel De Gucht, 12 januari 2006. | |
Född | Karel Lodewijk Georgette Emmerence De Gucht 27 januari 1954[1][2][3] (70 år) Overmere, Belgien |
---|---|
Medborgare i | Belgien |
Utbildad vid | Vrije Universiteit Brussel Université libre de Bruxelles (1834-1969) |
Sysselsättning | Politiker[4], diplomat, advokat, jurist |
Befattning | |
Europaparlamentariker första Europaparlamentet, Nederländsk-språkiga valkollegiet (1980–1984)[5] Europaparlamentariker andra Europaparlamentet, Nederländsk-språkiga valkollegiet (1984–1989)[5] Europaparlamentariker tredje Europaparlamentet, Nederländsk-språkiga valkollegiet (1989–1994)[5] Ledamot av Belgiens senat (1994–1995) Ledamot av Flanderns parlament (1999–2003) Ledamot av Belgiens representantkammare Belgiens representantkammares 51:a mandatperiod (2003–2007)[6] Belgiens utrikesminister regeringen Verhofstadt II, regeringen Verhofstadt III, regeringen Leterme I och regeringen Van Rompuy (2004–2009) Ledamot av Belgiens representantkammare Belgiens representantkammares 52:a mandatperiod (2007–2010)[7] Vice premiärminister i Belgien regeringen Van Rompuy (2008–2009) Europeisk kommissionär för krishantering Kommissionen Barroso I (2009–2010) Europeisk kommissionär för handel Kommissionen Barroso II (2010–2014) | |
Politiskt parti | |
Öppna VLD | |
Barn | Jean-Jacques De Gucht (f. 1983) |
Utmärkelser | |
Tre Stjärnors orden Storkorset för Peruanska Solorden Storkors av Republiken Polens förtjänstorden | |
Webbplats | länk |
Redigera Wikidata |
Karel Lodewijk Georgette Emmerence De Gucht, född 27 januari 1954 i Overmere i Berlare i Östflandern, är en belgisk politiker och sedan 2009 EU-kommissionär.
De Gucht var ledamot av Europaparlamentet 1980-1994, flamländska parlamentet 1995-2003 och från 2003 av det federala parlamentet. Han representerar det liberala partiet Vlaamse Liberalen en Democraten och var dess ordförande 1999-2004. Han tvingades avgå som partiordförande efter oenighet med partikollegan och premiärministern Guy Verhofstadt om ett förslag om att ge medborgarlösa invandrare rösträtt i kommunalvalen, vilket De Gucht motsatte sig. Oenigheten skadade partiets rykte allvarligt, vilket visade sig i 2004 års regionalval i Belgien. Trots detta utsågs De Gucht till utrikesminister samma år sedan företrädare Louis Michel blivit utnämnd till EU-kommissionär.
De Gucht tjänstgjorde ett halvår som biståndskommissionär i Kommissionen Barroso I efter att företrädaren Michel valts in i Europaparlamentet 2009. Från 10 februari 2010 är De Gucht kommissionär med ansvar för handelsfrågor i Kommissionen Barroso II.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Karel De Gucht, 11 april 2009.
Noter
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Karel De Gucht.[källa från Wikidata]
- ^ Munzinger Personen, Karel De Gucht, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Davos 2014 deltagarlista, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ www.europarl.europa.eu, 1472, läst: 20 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] läs online, www.europarl.europa.eu .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.lachambre.be .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.lachambre.be .[källa från Wikidata]
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Karel De Gucht.
- EU-kommissionens webbplats
|
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Belgian Foreign Minister Karel De Gucht in Vienna, 12 January 2006. Photo by Mikhail Evstafiev