Karbin m/94

6,5 mm Karbin m/94 6,5 mm karbin m/1894
6,5 mm karbin m/94-14 med ansluten bajonett
Beskrivning
Typ	Repetergevär
Ursprungsland	Kejsardömet Tyskland Svensk-norska unionen
Tjänstehistoria
Brukstid	1895–1905 1905– 1939–1940
Används av	Högvakten i Stockholm
Medverkan i krig	Vinterkriget
Produktionshistoria
Designdatum	1895
Antal tillverkade	Cirka 115 000 exemplar hos Carl Gustaf stads gevärsfaktori i Eskilstuna
Varianter	se varianter
Specifikationer
Vapentyp	Repetergevär
Kaliber	6,5 × 55 mm
Piplängd	449 mm
Ammunition	6,5 mm sk ptr m/94 6,5 mm projektil m/94[a] 6,5 mm projektil m/41[b]
Magasin	5 patroner
Längd	950 mm
Vikt	3,4 kg
Utgångshastighet	6,5 mm projektil m/94: 655 m/s 6,5 mm projektil m/41: 730 m/s
Effektiv räckvidd	1 600 m (effektiv) 4 000 m (max skottvidd) Riktmedelsgradering Sikte: 300–1 600 m Visirlinje à 300 m: 359 mm Visirlinje à 400 m: 363 mm Visirlinje à 1 600 m: 363 mm

6,5 mm karbin m/94, kort 6,5 mm k m/94, är ett repetergevär i kaliber 6,5 × 55 mm, levererat till svenska Krigsmakten 1895–1918. Vapnet har ett 5-patronersmagasin, är 950 mm långt utan bajonett och väger 3,4 kg.

Vapnets ursprungliga officiella militära benämning blev i april 1895 6,5 mm karbin m/94, vilket vid okänt senare datum lär ha ändrats för att införliva sekeltalet "18", då benämnt 6,5 mm karbin m/1894,^[1] vilket kortades ner till enbart m/94 igen vid okänt tillfälle.^[2]

Vapnet utvecklades i samband med utvecklingen av 6,5 mm gevär m/96 för att till det svenska infanteriet och kavalleriet anskaffa handeldvapen avsedda för röksvagt krut. Föregående vapen, till exempel Gevär m/1867 och Karbin m/1870, var avsedda för svartkrut. Den nya karbinen baserades på ett repetersystem utvecklat av det tyska företaget Mauser och utformades för att skjuta samma patron som den samutvecklade gevär m/96, vilket blev 6,5 mm skarp patron m/94.

Då vapnet baserades på Mausers repetersystem köptes inledningsvis cirka 10 000 exemplar direkt från tyska Mauser. Vapnet kom därefter att tillverkas hos Carl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna i cirka 115 000 ytterligare exemplar.

Karbin m/94 var från början avsedd för svenska kavalleriet, artilleriet, ingenjörstrupperna, fortifikationen, trängtrupperna och infanteriets kuskar men kom runt sekelskiftet 1900 även att införskaffas av landstormens ungdomsförband och svenska flottan.^[3] I svenska flottan skrevs modellnummer med stort M för att markera att materielen tillhörde "Marinen", varav stavningen 6,5 mm karbin M/94 användes på flottans karbiner.^[4]

För bland annat Ingenjörstrupperna infördes år 1896 en modifikation på vapnet för att standardisera dem med gevär m/1896. Dessa benämndes karbin m/1894-96 och skilde sig från den vanliga karbin m/1894 genom att införliva likadana remfästen och gevärsrem som gevär m/1896.^[5] Konventionella karbiner m/1894 var istället försedda med en specialrem som träddes genom ett avlångt hål i kolven och fästes med ett spänne.

Då vapnet saknade bajonett kom svenska flottan vid okänt tillfälle att modifiera ett okänt antal av sina karbin m/94 till att kunna montera modifierade sabelbajonett m/1867 från gamla gevär m/1867.^[3] Då denna bajonett var mycket lång sattes monteringspunkten på pipans högra sidan några centimeter framför kolvens band.

Mellan 1914 och 1918 byggdes merparten av karbin m/94 om och fick bajonettfäste. Dessa betecknades 6,5 mm karbin m/1894-14.^[6] En del nytillverkning skedde också 1932. För de ombyggda karbinerna infördes två typer av bajonetter, en för svenska armén och en för svenska flottan. I svenska armén infördes knivbajonett m/1914 som hade en totallängd på 46 cm med bladlängd om 33 cm. I svenska flottan infördes knivbajonett m/1915 som hade en totallängd på 63,5 cm med bladlängd på 50,5 cm. I jämförelse hade knivbajonett m/1896 för gevär m/1896 en totallängd på 33 cm och bladlängd om 21 cm.

Under andra världskriget kom karbin m/94 att användas i strid av svenska frivilligkåren under vinterkriget. När landstormen avskaffades 1942 gick även deras vapen över till det ersättande hemvärnet. I hemvärnet användes det aktivt tills det ersattes med gevär m/38 i början av 1960-talet. Gevär m/38 var mer praktisk för fredstid då detta i motsats till karbin m/94 kunde utrustas med lösskjutningsanordning för att skjuta billig övningsammunition av trä.^[7]

Karbin m/94 används än idag som ceremoniellt vapen av de skvadroner som genomför beriden vaktparad, vilka använder karbin m/94-14B^[2] tillsammans med knivbajonett m/1914.^[8]

• 
  6,5 mm karbin m/94
  6,5 mm karbin M/94^[c]
  Ursprunglig modell utan bajonettfäste.
• 
  6,5 mm karbin m/94-96
  Modell från 1896 utan bajonettfäste och med gevär m/96 remfästen.
• 
  6,5 mm karbin m/94-14
  6,5 mm karbin M/94-14^[c]
  Modell från 1914 med bajonettfäste.

• 
  Sabelbajonett M/1867
  Användes på svenska flottans tidigt modifierade 6,5 mm karbin M/94.^[c]
• 
  Knivbajonett m/1914
  Totallängd: 460 mm
  bladlängd: 330 mm
  Användes på svenska arméns 6,5 mm karbin m/94-14.
• 
  Knivbajonett M/1915
  Totallängd: 635 mm
  bladlängd: 505 mm
  Användes på svenska flottans 6,5 mm karbin M/94-14.^[c]

• Eskilstuna vapenhistoriska förening: Olika modeller av KARBIN m/1894
• Göta Vapenhistoriska Sällskapet: Carbine m/1894 and m/1894-1914 (K m/94 & K m/94-14)

• Vapenregister för armen. Tryckeri: Esselte aktiebolag. Kungliga arméförvaltningens tygavdelning. 1951 års upplaga. Läst 26 maj 2021 
• Amregister: Ammunitionsregister för Armén. Kungliga arméförvaltningen: Ammunitionsavdelningen vid tygdepartementets 1. materialbyrå. 1942 års upplaga. Läst 30 maj 2021