Kapuschongskunk
| Kapuschongskunk Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Kapuschongskunk (Mephitis macroura) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Rovdjur Carnivora |
| Familj | Skunkar Mephitidae |
| Släkte | Mephitis |
| Art | Kapuschongskunk M. macroura |
| Vetenskapligt namn | |
| § Mephitis macroura | |
| Auktor | Lichtenstein 1832 |
| Utbredning | |
 (c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0 Utbredningskarta | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Kapuschongskunk (Mephitis macroura) är ett däggdjur i familjen skunkar (Mephitidae).
Beskrivning
Den skiljer sig från den andra arten i släktet Mephitis, strimmig skunk, genom en längre, svart och vit svans och en huva av långa hår på huvud och nacke.[2] Det svenska trivialnamnet syftar på just denna huva.
Kroppslängden varierar mellan 56 till 79 centimeter och därtill kommer en 36 till 40 centimeter lång svans. Vikten varierar mellan 400 och 2 700 gram. Hanar är kraftigare och tyngre än honor, med en faktor på ungefär 15 %, men honorna är längre. Grundfärgen är svart, men pälsfärgen kan variera betydligt: Det finns en form med vit rygg och vanligen med vita strimmor på sidorna, en annan som bara har de vita sidostrimmorna, samt en helt svart form.[2]
Utbredning
Arten förekommer från sydvästra USA till norra Costa Rica, men är vanligast i Mexiko.[1]
Ekologi
Habitatet utgörs främst av låglänta öknar och halvöknar, men den kan också förekomma i skog, skogsbryn, äng, klippiga kanjons och nära vatten som till exempel floder.[1]
Som alla skunkar kan den som en sista försvarsåtgärd spruta ut en illaluktande och tårretande vätska från sina analkörtlar.[2]
Arten är allätare med tonvikt på insekter. Den kan även ta små ryggradsdjur, fågelägg, frukter och avfall.[2] Den är främst aktiv på natten och vistas på dagen i någon hålighet, klippspringor, ihåliga stockar, i krypgrunden under hus, avfallshögar eller övergivna fordon.[3] .
Fortplantning
Arten parar sig vanligen under senvintern, från sent i februari till mars. Ungarna föds vanligen i maj till juni, men det kan dröja ända till september eller oktober i vissa områden. Honan föder oftast fyra ungar per kull, men kullstorleken kan variera mellan tre (i undantagsfall två) till åtta ungar.[2]
Artepitet i det vetenskapliga namnet är bildat av de grekiska orden makros (lång) och oura (svans).[4]
Referenser
- ^ [a b c] Cuarón, A.D., González-Maya, J.F., Helgen, K., Reid, F., Schipper, J. & Dragoo, J.W. 2015 Hooded Skunk Mephitis macroura . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 16 november 2022.
- ^ [a b c d e] Bairos-Novak, K. (2014). ”Mephitis macroura” (på engelska). Animal Diversity Web. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Mephitis_macroura.html. Läst 16 november 2022.
- ^ ”New Mexico Skunks: Identification, Ecology, and Damage Management” (på engelska). New Mexico State University. https://pubs.nmsu.edu/_l/L214/index.html. Läst 16 november 2022.
- ^ Stangl, Christiansen & Galbraith (1993) Mephitis macroura, Abbreviated guide to pronunciation and etymology of scientific names for North American land mammals north of Mexico, Museum of Texas Tech University
|
Media som används på denna webbplats
(c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0
Hooded Skunk (Mephitis macroura) range, with colonial borders