Kapmås

Kapmås
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljMåsar
Laridae
SläkteChroicocephalus se text
ArtKapmås
C. hartlaubii
Vetenskapligt namn
§ Chroicocephalus hartlaubii
Auktor(Bruch, 1853)
Synonymer
  • Larus hartlaubii

Kapmås[2] (Chroicocephalus hartlaubii) är en liten kustlevande mås endemisk för sydvästra Afrika.[3]

Kännetecken

Utseende

Kapmåsen har en kroppslängd på 36-38 centimeter. Den är huvudsakligen vit med grå ovansida, svarta vingspetsar med tydliga vita "speglar", samt mörkrött på näbb och ben. Under häckningstid har den en mycket svag lavendelgrå huva, men resten av året är den vit. Könen är lika. Ungfågeln har ett brunt band över vingen.

Den skiljer sig från den något större arten gråhuvad mås genom sin tunnare och mörkare näbb, djupare röda ben, blekare huvud och mörka ögon. Unga kapmåsar saknar ett svart ändband på stjärten samt har mörkare ben, vitt huvud och ljusare områden på vingarna.

Läte

Fågeln är högljudd, särskilt vid häckningskolonierna. Lätet är ett kråkliknande kaaarrh.

Utbredning och systematik

Fågeln återfinns utmed Atlantkusten från sydvästra Namibia till sydvästra Sydafrika.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

Länge placerades merparten av måsarna och trutarna i släktet Larus. Genetiska studier[4][5] visar dock att arterna i Larus inte är varandras närmaste släktingar. Pons m.fl. (2005) föreslog att Larus bryts upp i ett antal mindre släkten, varvid kapmås placerades i Chroicocephalus. Brittiska British Ornithologists’s Union (BOU) följde efter 2007[6], amerikanska American Ornithologists' Union (AOU) i juli 2007 och Sveriges ornitologiska förening 2010.[7] Även de världsledande auktoriteterna Clements m.fl.[3] och International Ornithological Congress IOU[8] har implementerat rekommendationerna in sin taxonomi, dock ännu ej BirdLife International.[1]

Levnadssätt

Kapmåsen förekommer utmed kusten och ses sällan långt från land. Den är liksom många måsfåglar allätare och kan födosöka vid soptippar liksom vada i grunt vatten efter små byten. Fågeln har anpassat sig till människans närvaro och kan bli väldigt tam nära bebyggelse. Den häckar i kolonier, kring Kapstaden där hälften av världspopulationen finns främst på Robben Island. De vuxna fåglarna flyger till fastlandet för att hitta föda till ungarna, en tur- och returresa på 24 km.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Karel Johann Gustav Hartlaub (1814-1900), tysk ornitolog och samlare.[9]

Referenser

Artikeln bygger delvis på en översättning från engelskspråkiga wikipedias artikel Hartlaub's gull, läst 2018-09-03 som anger följande källor:
  • Harrison, Seabirds ISBN 0-7470-1410-8
  • Ian Sinclair, Phil Hockey and Warwick Tarboton, SASOL Birds of Southern Africa (Struik 2002) ISBN 1-86872-721-1

Noter

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Larus hartlaubii Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 29 december 2014.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2014-12-27
  4. ^ Crochet, P.-A., F. Bonhomme, and J.-D. LeBreton (2000), Molecular phylogeny and plumage evolution in gulls (Larini), J. Evol. Biol. 13, 47-57. Fulltext
  5. ^ Pons, J.-M., A. Hassanin, and P.-A. Crochet (2005), Phylogenetic relationships within the Laridae (Charadriiformes: Aves) inferred from mitochondrial markers, Mol. Phylogenet. Evol. 37, 686-699. PDF Arkiverad 9 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ G. Sangster, M. Collinson, A. Knox, D. Parker & L. Svensson (2007) Taxonomic recomendations for British birds: Fourth report. Ibis, nr.149, sid:853-857, september 2007
  7. ^ Jirle, E., Svensson, L., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2010). ”Förändringar i listan över Holarktis fåglar: Rapport nr 3 från SOF:s taxonomikommitté”. Vår fågelvärld 69 (6): sid. 40-48. ISSN 0042-2649. 
  8. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.12.1.
  9. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Chroicocephalus hartlaubii.jpg
Författare/Upphovsman: MBoy68 on Flickr, Licens: CC BY-SA 2.0
Hartlaub's Gull adult, South Africa.