Kanariegransångare

	Kanariegransångare; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Lövsångare; Phylloscopidae
Släkte	Phylloscopus
Art	Kanariegransångare; P. canariensis
Vetenskapligt namn
	§ Phylloscopus canariensis
Auktor	(Hartwig, 1886)
Utbredning

Kanariegransångare^[2] (Phylloscopus canariensis) är en fågel i familjen lövsångare inom ordningen tättingar.^[3]^[4] Den är stannfågel på Kanarieöarna, där beståndet anses vara livskraftigt. Tidigare behandlades den som underart till gransångaren men urskiljs numera allmänt som egen art.

Utseende och läte

Kanariegransångaren skiljer sig från gransångaren i morfologi, läte och genetik, och är inte sympatrisk med några andra arter inom gransångarkomplexet. Den är mindre än gransångaren och har kortare och rundare vingar.^[5] Kanariegransångaren är olivbrun ovan och brungul på bröst och sidor.^[6] Den har en rik djup sång som ljuder tjipp-tjip-tjip-tjipp-tjipp-tjip, och ett lockläte som liknar gransångarens.^[7]

Utbredning och systematik

Kanariegransångaren förekommer i Kanarieöarna. Den delas in i två underarter med följande utbredning:^[3]

Phylloscopus canariensis canariensis – förekommer på Kanarieöarna (La Palma, Hierro, Gomera, Teneriffa och Gran Canaria)
Phylloscopus canariensis exsul – förekommer på Lanzarote och möjligen Fuerteventura (nordöstra Kanarieöarna)

Underarten exsul betraktas sedan 1986 som utdöd, men dog förmodligen ut mycket tidigare. Den var blekare ovan och mindre rödaktig under än sin västliga släkting,^[6] och hade ett strävare läte.^[7] Den kan ha varit en distinkt art ^[8] Orsakerna till dess utdöende är oklara, men den tycks alltid ha varit sällsynt och haft en liten utbredning, som endast omfattade Haríadalen på Lanzarote och möjligtvis några områden på Fuerteventura.^[9]

Familjetillhörighet

Lövsångarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.^[10] Idag delas därför Sylviidae upp i ett antal familjer, däribland Phylloscopidae. Lövsångarnas närmaste släktingar är familjerna cettior (Cettiidae), stjärtmesar (Aegithalidae) samt den nyligen urskilda afrikanska familjen hylior (Hyliidae).

Levnadssätt

Kanariegransångaren förekommer året runt i skogar och dungar med ordentlig undervegetation, även i trädgårdar och nära odlingsbygd. Den lever av olika sorters insekter, men dricker också nektar. Fågeln häckar mellan januari och juni.^[11]

Status och hot

Trots sitt begränsade utbredningsområde kategoriserar internationella naturvårdsunionen arten som livskraftig (LC) med tanke på att den är relativt talrik och dessutom ökar i antal.^[1] Populationen i Europa, och därmed världspopulationen, tros bestå av 20 000–100 000 häckande par.^[1]

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2012 Phylloscopus canariensis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2015.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.
^ Helbig, Andreas J.; Martens, Jochen; Seibold, I.; Henning, F.; Schottler, B; Wink, Michael (1996): Phylogeny and species limits in the Palearctic Chiffchaff Phylloscopus collybita complex: mitochondrial genetic differentiation and bioacoustic evidence. Ibis 138(4): 650–666 Full text
^ [a b] Baker, Kevin (1997). Warblers of Europe, Asia and North Africa (Helm Identification Guides). sid. 256–259. ISBN 0713639717
^ [a b] Clement, Peter (1995). The Chiffchaff. London: Hamlyn. ISBN 0600579786
^ Sangster, George; Knox, Alan G.; Helbig, Andreas J. & Parkin, David T. (2002):Taxonomic recommendations for European birds. Ibis 144(1): 153–159. doi:10.1046/j.0019-1019.2001.00026.x ]
^ Simms, Eric (1985). British Warblers (New Naturalist Series). Collins. sid. 286, 310. ISBN 000219810X
^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
^ Clement, P. (2018). Canary Islands Chiffchaff (Phylloscopus canariensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58863 16 november 2018).

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Kanariegransångare.
Wikispecies har information om Phylloscopus canariensis.
Artförteckning
Läten på Xeno-canto

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Phylloscopus canariensis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2015.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01

[IOC-4] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.

[Helbig1996-5] Helbig, Andreas J.; Martens, Jochen; Seibold, I.; Henning, F.; Schottler, B; Wink, Michael (1996): Phylogeny and species limits in the Palearctic Chiffchaff Phylloscopus collybita complex: mitochondrial genetic differentiation and bioacoustic evidence. Ibis 138(4): 650–666 Full text

[Baker-6] [a b] Baker, Kevin (1997). Warblers of Europe, Asia and North Africa (Helm Identification Guides). sid. 256–259. ISBN 0713639717

[chiffchaff-7] [a b] Clement, Peter (1995). The Chiffchaff. London: Hamlyn. ISBN 0600579786

[Sangster2002-8] Sangster, George; Knox, Alan G.; Helbig, Andreas J. & Parkin, David T. (2002):Taxonomic recommendations for European birds. Ibis 144(1): 153–159. doi:10.1046/j.0019-1019.2001.00026.x ]

[Simms-9] Simms, Eric (1985). British Warblers (New Naturalist Series). Collins. sid. 286, 310. ISBN 000219810X

[10] Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.

[hbw-11] Clement, P. (2018). Canary Islands Chiffchaff (Phylloscopus canariensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58863 16 november 2018).

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

Navigation

Navigering

Temaportaler