Kanadas försvarsmakt

Kanadas försvarsmakt
Emblem
Information
Nation	Kanada
Ursprungligt namn	Canadian Armed Forces Forces armées canadiennes
Grundad	1 februari 1968
Organisationer	Kanadas flotta Kanadas armé Kanadas flygvapen
Vapenför ålder	17-60[1]
Militärtjänst	Nej
Stående styrkor	119 000
Aktiva styrkor	68 250[2]
Ekonomi
Budget	36,8 miljarder CAD (290 miljarder kr) SIPRI 2023
Andel av BNP	1,29 % SIPRI 2023
Leverantörer	L-3 Communications MAS CAE Meggitt Training Systems Canada Colt Canada Textron Systems Canada Kongsberg Protech Systems Canada Rheinmetall Defence Canada Irving Shipbuilding Inc. General Dynamics Land Systems Canada Raytheon Canada Limited Seaspan Marine Corporation Thales Canada[3] Boeing Canada[4]
Övrigt
Historia	Kanadas militärhistoria

Kanadas försvarsmakt, (engelska: Canadian Armed Forces, franska: Forces armées canadiennes),^[5] utgör Kanadas militära försvar, vilket framgår av National Defence Act.^[5]

Försvarsmakten skapades den 1 februari 1968 genom sammanslagning av Kanadas armé, Kanadas flotta och Kanadas flygvapen.

Personalen kan tillhöra antingen den reguljära styrkan eller reservstyrkan, som har fyra underkomponenter: den primära reserven, den kompletterande reserven, kadettorganisationernas administration och utbildningstjänst och de kanadensiska Rangers. Enligt National Defense Act är de Kanadas försvarsmakt en enhet som är separat och skild från Department of Nationella försvarsdepartementet (den federala regeringsavdelningen som ansvarar för administration och utformning av försvarspolitiken), som också finns som civilt stödsystem för de väpnade styrkorna.^[6][7][8] Den nuvarande styrkan består av 71 500 ordinarie medlemmar och 30 000 reservmedlemmar.^[9] Antalet tillsatta tjänster är lägre än den tillåtna styrkan.

Överbefälhavaren för Kanadas försvarsmakt är konstitutionellt förlagd till monarken, Elizabeth II, som representeras av Kanadas generalguvernör (eller Administrator of the Government of Canada).^[10][11][12] Den professionella chefen för organisationen är chefen för försvarsstaben, som under ledning av ministern för nationellt försvar och tillsammans med hjälp av Armed Forces Council, leder den kanadensiska försvarsmaktens verksamhet.

I Kanadas försvarsmakt ingår från 1 februari 1968^[13] Kanadas flotta, Kanadas armé och Kanadas flygvapen, som då slogs samman till en enhetlig struktur och ersattes av elementära kommandon, kända som Air Command, Land Force och Maritime Command. Den 16 augusti 2011 återfördes namnen för de tre elementära kommandona till deras historiska föregångare, även om den enhetliga strukturen för Kanadas försvarsmakt bibehölls.^[14][15]

Utplaceringen av landstyrkor under denna period har varit kanadensiska nödsituationer, Natos insatser i Europa, fredsbevarande operationer inom FN-sanktionerade konflikter och stridsuppdrag. Styrkorna var utplacerade i Afghanistan fram till 2011, under den Nato-ledda United Nations International Security Assistance Force (ISAF), på begäran av Afghanistans regering.

Kanadas försvarsmakt finansieras med cirka 26 miljarder dollar årligen^[16] och är för närvarande rankade på 74:e plats i storlek jämfört med världens andra väpnade styrkor efter totalt antal personal, och 50:e när det gäller aktiv personal, med en styrka på ungefär 68 000, plus 27 000 reservister, vilket ger den totala styrkan till cirka 95 000.^[17] Dessa soldater tjänstgör i många kanadensiska militärbaser belägna i alla regioner i landet, och styrs av Queen's Regulations and Orders och National Defense Act.

På 1950-talet var rekryteringen av kvinnor öppen för roller inom medicin, kommunikation, logistik och administration. Kvinnornas roll i Kanadas försvarsmakt (CAF) började utökas 1971, efter att försvarsdepartementet granskat rekommendationerna från Royal Commission on the Status of Women, då den lyfte taket på högst 1 500 kvinnliga anställda och gradvis utökade anställningsmöjligheterna till icke-traditionella områden – fordonsförare och mekaniker, flygplansmekaniker, flygledare, militärpoliser och brandmän.^[18]

Departementet granskade ytterligare personalpolitiken 1978 och 1985, efter att parlamentet antagit Canadian Human Rights Act och Canadian Charter of Rights and Freedoms. Som ett resultat av dessa översyner ändrade departementet sin policy för att tillåta kvinnor att tjänstgöra till sjöss i påfyllningsfartyg och i dykningar, med arméns tjänstebataljoner, i militärpolisplutoner och fältambulansenheter samt i de flesta flygskvadroner.^[19]

År 1987 var alla sysselsättningar där syftet var förberedelse för direkt inblandning i strider på marken eller till sjöss fortfarande stängda för kvinnor: infanteri, pansartrupper, fältartilleri, luftvärnsartilleri, ingenjörstrupper och sjöstridskrafter. Den 5 februari 1987 skapade försvarsministern en enhet som skulle studera effekterna av att anställa både män och kvinnor i stridande förband. Dessa försök kallades Combat Related Employment of Women (Stridsrelaterad sysselsättning av kvinnor).^[20]

Alla militära yrken var öppna för kvinnor 1989, med undantag för ubåtstjänst, som öppnade 2000. Under hela 1990-talet ökade introduktionen av kvinnor i stridande enheter och därmed ökade möjligheten att rekrytera stridande personal med cirka 100 procent.^[21] Kvinnor blev helt integrerade i alla yrken och roller av Jean Chrétiens regering, och från och med den 8 mars 2000 fick de till och med tjänstgöra på ubåtar.^[22]

All utrustning måste vara lämplig för anställda av båda könen. Hjälmar, ryggsäckar, stövlar och jackor är designade för att kvinnor ska få samma skydd och bekvämlighet som sina manliga kollegor. Kvinnors uniformer liknar mansuniformer, men överensstämmer med den kvinnliga figuren och är funktionella och praktiska. Kvinnor ges också ekonomisk ersättning för köp av bhar.^[23]

År 2019 rapporterade National Post-krönikören Christie Blatchford, enligt en anonym källa, att CAF hade uppfyllt mål för jämställdhet för interna jobbannonser genom att i hemlighet avslå ansökningar från vita män och genom att inte kräva att kandidater från ursprungsfolk skulle skriva eller bli godkända i Canadian Forces Aptitude Test. Emellertid sade brigadgeneral Virginia Tattersall (befälhavare Canadian Forces Recruiting Group [CFRG]) "Det finns inga yrken som vi begränsar på grund av kön", även om "mångfald är ett övervägande" och nära slutet under rekryteringsåret, "Vi kommer att titta på mångfaldssökande först."^[24]

I mars 2021 avgick överstelöjtnant Eleanor Taylor med hänvisning till sexuellt ofredande bland stabsofficerare.^[25] Sedan dess har CAF varit under press på grund av anklagelser om sexuellt ofredande. Den tidigare domaren Louise Arbour, som fick i uppdrag att leda en utredning av militära trakasserier och anklagelser om sexuella orättvisor i CAF 2021, utfärdade 48 rekommendationer för att förändra CAF:s kultur. Hon sade att hon inte såg någon grund för CAF att behålla jurisdiktionen över sexualbrott, eftersom det inte har förbättrat effektiviteten, disciplinen eller moralen.^[26]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 8 juli 2022.

• Militära grader i Kanadas försvarsmakt
• North American Aerospace Defense Command

• Wikimedia Commons har media som rör Kanadas försvarsmakt.
  Bilder & media
  .
• Officiell webbplats