Kana (skriftsystem)

Kana är en sammanfattande benämning på två av de japanska skriftspråken katakana (カタカナ) och hiragana (ひらがな). Kana är en stavelseskrift där varje tecken motsvarar en mora. Kana representerar alla uttalbara ljud i det japanska språket.[1]

Ursprung

Tecknen i både hiragana (ovan) och katakana (nedan) kan härledas till tecken kanji.

Benämningen kana härrör från det tidigare kanna (kari-na), vilket betydde 'provisoriska tecken'.[2]

Kana-tecknen härstammar från de kinesiska tecken, kanji (漢字), som introducerades i Japan. Till exempel är katakana カ ka och hiragana か ka förenklingar av tecknet 加.

Skriftspråket skapades av den japanske buddhistmunken Kūkai, som var grundaren till shingonbuddhismen.[3]

Hiragana

Hiragana (平仮名) var vanligt i många kvinnors litterära verk, såsom Berättelsen om Genji, och kallades därför tidigare för onna no te (女の手), vilket betyder "kvinnohand".[4] Japanska kvinnor använde bara kinesisk kursiv stil medan männen skrev i kinesisk normalstil, så utbildning i kinesiskan var inte jämlik.[5]

Fram till andra världskriget användes hiragana för utländska ord, betoningar och för att beskriva ljud. Efter andra världskriget bytte man plats på hiragana och katakana, så idag används hiragana vid följande tillfällen:

  • För inhemska japanska ord som saknar kanji.
  • Skrivet i liten stil ovanför (i horisontell skrift) eller till höger om (i vertikal skrift) ett kanji för att ange uttalet, så kallad furigana. Används i synnerhet för ovanliga kanji och i litteratur som riktar sig till barn och ungdomar.
  • Vid verb- och adjektivböjning, så kallad okurigana.
  • När kanjin anses vara alltför komplicerad, ovanlig eller dylikt. Till exempel skrivs "glasögon" (眼鏡) sällan med kanji, utan oftare med hiragana eller katakana.

Katakana

Katakana (片仮名) är den japanska stavelseskriften som används främst för transkription av utländska (icke-japanska) ord till japanska[4] men även som japansk motsvarighet till kursiv text, om något önskas förtydligas.

Lånord och onomatopoetiska (ljudhärmande) ord skrivs även med katakana,[4] liksom ofta även slangord. Utländska (ofta, men inte alltid undantaget kinesiska) namn transkriberas med katakana. Om man vill avskilja för- och efternamn görs detta med en prick (・). Japansk lag tillåter japanska medborgare att ha ett personnamn skrivet med katakana (familjenamnet måste skrivas med kanji); namn skrivna med kanji eller hiragana är dock vanligare. Katakana kallas också (男の手, otoko no te) vilket betyder 'manshand'.

Teckentabell

Nedan följer en tabell över alla kana enligt ordningen: hiragana, transkribering, katakana. Gråmarkerade kana används inte längre.

GrundljudPalataliserande ljud
aiueo(ゃ ya ャ)(ゅ yu ュ)(ょ yo ョ)
kakikukekoきゃ kya キャきゅ kyu キュきょ kyo キョ
sashisusesoしゃ sha シャしゅ shu シュしょ sho ショ
tachitsutetoちゃ cha チャちゅ chu チュちょ cho チョ
naninunenoにゃ nya ニャにゅ nyu ニュにょ nyo ニョ
hahifuhehoひゃ hya ヒャひゅ hyu ヒュひょ hyo ヒョ
mamimumemoみゃ mya ミャみゅ myu ミュみょ myo ミョ
ya yu yo   
rarirureroりゃ rya リャりゅ ryu リュりょ ryo リョ
wa wi   we wo   
n       
Tonande ljudTonande, palataliserande ljud
gagigugegoぎゃ gya ギャぎゅ gyu ギュぎょ gyo ギョ
zajizuzezoじゃ ja ジャじゅ ju ジュじょ jo ジョ
dajizudedoぢゃ ja ヂャぢゅ ju ヂュぢょ jo ヂョ
babibubeboびゃ bya ビャびゅ byu ビュびょ byo ビョ
Halv-tonande ljudHalv-tonande, palataliserande ljud
papipupepoぴゃ pya ピャぴゅ pyu ピュぴょ pyo ピョ

Långa vokaler

Hiragana

Långa vokaler skrivs genom att lägga till en av vokalerna あ, い う, え eller お till den hiragana vars vokal skall förlängas. Exempel: ぞう, zou, elefant.

Katakana

Långa vokaler skrivs i katakana genom att lägga till tecknet ー efter det tecken som skall förlängas. Exempel: カーゴ, kaago, importord från engelskans "cargo", last. Förväxla ej "ー" med kanji "一" som betyder "ett".

Dubbla konsonanter

Hiragana

Dubbel konsonant indikeras genom att っ (ett litet つ) placeras framför det tecken vars konsonant skall dubbleras. Exempel: さっか, sakka, författare.

Katakana

Dubbel konsonant indikeras genom att ッ (ett litet ツ) placeras framför det tecken vars konsonant skall dubbleras. Exempel: ハッカー, hakkaa, importord från engelskans "hacker", hackare.

Utländska ljud

För representation av utländska ljud som inte går att uttrycka i skrift med det tecken som tagits upp ovan används följande teckenkombinationer.

イェ ye
ヴァ vaヴィ vivuヴェ veヴォ vo
ヴュ vyu
クァ kuaクィ kuiクェ kueクォ kuo
シェ she
ジェ je
スィ sui
ティ tiトゥ tu
ディ diドゥ du
テュ tyu
チェ che
ツァ tsaツィ tsiツェ tseツォ tso
ファ faフィ fiフェ feフォ fo
フュ fyu
ウィ wiウェ weウォ wo

Källhänvisningar

  1. ^ ”Kana: Japanese writing”. Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/topic/kana. Läst 23 januari 2017. 
  2. ^ "kana". NE.se. Läst 13 juli 2014.
  3. ^ Buswell, Robert E. & Lopez, Donald S. (2014) The Princeton Dictionary of Buddhism Princeton University Press uppslagsord: Kūkai.
  4. ^ [a b c] Hatasa, Yukiko Abe; Kazumi Hatasa; Seiichi Makino (2010). Nakama 1: Introductory Japanese: Communication, Culture, Context 2nd ed.. Heinle. sid. 2. ISBN 0495798185 
  5. ^ Ekholm, Thomas (2015-02-03). Japans historia. Svenska Historiska Media Förlag AB. ISBN 9789187263026. https://books.google.se/books?id=nd54BgAAQBAJ&pg=PT41&lpg=PT41&dq=historia+kvinnor+hiragana&source=bl&ots=OveUCP1Kpb&sig=ACfU3U2Itz988WPvBfYiR7jqSOh0ZCrWhA&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwjCpOD2vrThAhWolYsKHRuqBtQQ6AEwCHoECAkQAQ#v=onepage&q&f=false. Läst 3 april 2019 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Hiragana origin.svg
Författare/Upphovsman: Pmx, Licens: CC BY 2.5
Hiragana evolution.
Character Nyu3 Cler.svg
This “女-clerical-qing.svg” vector image is depicting the character 女 (Expression error: Unrecognized punctuation character "女".-stroke traditional Kangxi radical 0女= ※) in the Clerical Qing script style.
See also Wiktionary: en, fr, ja, zh.
Katakana origine.svg
Författare/Upphovsman: Pmx, Licens: CC BY-SA 3.0
Table of katakana characters, and the kanji from which they derive