Kaman SH-2 Seasprite

Kaman SH-2 Seasprite
En SH-2F Seasprite bärande en Mark 46 ubåtsjakttorped, mars 1983.
Beskrivning
RollUbåtsjakthelikopter
Besättning2 man (UH-2)
3 man (SH-2)
Dimensioner
Längd16,03 meter
Flygkroppslängd12,3 meter
Höjd4,72 meter
Rotordiameter13,41 meter
Vikter
Tom3 193 kg
Maximal intern bränslemängd1 800 liter
Maximal startvikt5 806 kg (SH-2D)
6 124 kg (SH-2F)
Prestanda
Motor(er)1 × General Electric T58-8B (UH-2B)
2 × General Electric T58-8B (SH-2D)
2 × General Electric T58-8F (SH-2F)
2 × General Electric T700-401 (SH-2G)
Effekt1 × 1250 hk (UH-2B)
2 × 1250 hk (SH-2D)
2 × 1350 hk (SH-2F)
2 × 1625 hk (SH-2G)
Maximal hastighet260 km/h
Stridsräckvidd660 km
Maximal altitud4 700 meter
Stigförmåga744 meter/min
Beväpning
Kanoner / kulsprutorM60 i dörrmontage
RobotarAGM-119 Penguin
BAe Sea Skua
ÖvrigtUbåtsjakttorpeder
Fälltankar
15 × Sonarbojar
Elektronik
AvionikTeledyne AN/ASN-123 navigationssystem
RadarCanadian Marconi LN-66HP
Eaton AN/APS-128 (export)
Andra SensorerAN/ASQ-81 magnetometer
En SH-2F fyller på bränsle utan att landa.

Kaman SH-2 Seasprite är en marinhelikopter konstruerad för ubåtsjakt, radarspaning och flygräddning.

Historia

1956 började USA:s flotta se sig om efter en helikopter med allvädersförmåga som kunde baseras på större stridsfartyg som kryssare och jagare. Kamans modell K-20 vann upphandlingen och 1957 började man bygga fyra prototyper och en förproduktionsserie om tolv helikoptrar. De fick beteckningen HU2K-1.

Även Kanadas flotta var intresserad, men när Kaman höjde priset från 14,5 miljoner dollar till 23 miljoner dollar per helikopter valde man att vänta tills amerikanska flottans utvärdering var klar. Helikoptern visade sig bli tyngre än beräknat och nådde inte upp till prestandakraven. Därför valde kanadensiska flottan den betydligt större Sikorsky SH-3 Sea King i stället. USA:s flotta hade inte lika höga prestandakrav och beställde 190 stycken helikoptrar som 1962 fick beteckningen UH-2A respektive UH-2B.

För att förbättra prestandan byggde Kaman om en UH-2A genom att placera två motorer bredvid varandra på var sin sida om växellådan. Totalt 40 stycken UH-2A och UH-2B byggdes om med två motorer. Även alla framtida versioner av Seasprite kom att få två motorer.

I oktober 1970 påbörjade USA:s flotta LAMPS-programmet (Light Airborne Multi-Purpose System). LAMPS ställde betydligt högre krav på förmåga till ubåtsjakt och sjöstrid. Av tids- och kostnadsskäl valde man att utgå från Seasprite. 20 helikoptrar hade redan konverterats till den dedicerade ubåtsjaktmodellen SH-2D, men SH-2F kom att bli en renodlad multiroll-helikopter. Systemet som kom att kallas LAMPS I var dock bara en nödlösning. 1974 började man studera nästa generations LAMPS-helikopter. Man utgick från två spår; LAMPS II som var baserad på SH-2 och ett mer ambitiöst spår kallat LAMPS III som byggde på en nyinförskaffad helikopter. LAMPS II ledde fram till SH-2G Super Seasprite, men USA:s flotta valde i stället att gå vidare med LAMPS III som ledde fram till Sikorsky SH-60 Seahawk. SH-2G antogs till en början inte av flottan, men den började tillverkats för exportmarknaden. I början på 1990-talet köpte US Navy in 24 nybyggda SH-2G för att användas på äldre fartyg vars hangar var för liten för att rymma en Seahawk.

Konstruktion

När den konstruerades var Seasprite en av de första helikoptrar som byggdes med strömlinjeformad flygkropp och infällbart landningsställ vilket bidrog till den för den tiden imponerade hastigheten. Seasprite hade också ett nytt rotorsystem där helikopter styrdes med roder i rotorbladens bakkant i stället för att vrida hela rotorbladet. Helikoptern är kompakt byggd för att få plats på stridsfartyg. Stjärtbomen är inte vikbar som på modernare helikoptrar, men nosen kan vikas upp vilket sparar en knapp meter. Det var också en av de första helikoptrar som byggdes med ett system för säker landning i grov sjö som bygger på att helikoptern vinschas ner på helikopterplattan och hålls fast där.

Bilder

  • En tidig UH-2B med bara en motor och de rena linjerna innan LAMPS-modifieringarna.
    En tidig UH-2B med bara en motor och de rena linjerna innan LAMPS-modifieringarna.
  • En HH-2C räddningshelikopter med två motorer, kanontorn under nosen och dörrmonterad kulspruta.
    En HH-2C räddningshelikopter med två motorer, kanontorn under nosen och dörrmonterad kulspruta.
  • En SH-2F på väg att landa ombord på fregatten USS Cook. Det röd-vit markerade området på babordssidan är panelen för sonarbojar.
    En SH-2F på väg att landa ombord på fregatten USS Cook. Det röd-vit markerade området på babordssidan är panelen för sonarbojar.
  • En nyzeeländsk SH-2G Super Seasprite. Utmärkande för den modellen är de kraftigare motorerna.
    En nyzeeländsk SH-2G Super Seasprite. Utmärkande för den modellen är de kraftigare motorerna.

Versioner

  • UH-2A – Första produktionsserien. 88 byggda.
  • UH-2B – UH-2A utan möjlighet att kunna tankas i flykten från ett fartyg utan helikopterplatta. 102 byggda.
  • UH-2C – Förbättrad modell med två motorer. 41 konverterade från UH-2A och UH-2B.
  • NUH-2C – Experimenthelikopter med möjlighet att bära och avfyra AIM-9 Sidewinder och AIM-7 Sparrow. Endast en konverterad från UH-2C.
  • HH-2C – Räddningshelikopter med en M134 Minigun i ett torn under nosen. Sex konverterade.
  • HH-2D – Räddningshelikopter utan beväpning. 67 konverterade från UH-2A och UH-2B.
  • SH-2D – Ubåtsjakthelikopter. 20 konverterade från tidigare modeller.
  • YSH-2E – Experimenthelikopter använd för att utvärdera olika radaralternativ för LAMPS-programmet.
  • SH-2F – LAMPS I multiroll-helikopter. Samma ubåtsjaktutrustning som SH-2D men med radar och räddningsvinsch.
  • SH-2G – Super Seasprite, exportmodell baserad på det nerlagda programmet LAMPS II. Förstärkt flygkropp, kraftigare motorer och nyare avionik.

Användare

  •  Australiens flotta – Elva SH-2G inköpta 1997. Tjänstgjorde 2006–2008 och reklamerades sedan till tillverkaren.[1]
  •  Egyptens flygvapen – Tolv SH-2G inköpta 1997. Tjänstgör i 545:e helikopterdivisionen.
  •  Nya Zeelands flygvapen – Fem SH-2G i tjänst med No.6 Squadron RNZAF från 2003 och framåt.
  •  Polska marinen – Fyra SH-2G baserade på fregatterna ORP Gen. K. Pułaski och ORP Gen. T. Kościuszko.
  •  USA:s flotta – SH-2F pensionerades 1993 och SH-2G 2001

Referenser

  1. ^ ”Australia’s Ill-Starred SH-2G Seasprite Project” (på engelska). Defense Industry Daily. 23 mars 2008. http://www.defenseindustrydaily.com/australia-to-continue-with-illstarred-sh2g-seasprite-project-03338/. Läst 7 januari 2012. 

Källor

Tryckta källor

  • Gunston, Bill; Spick, Mike (1986) (på engelska). Modern Fighting Helicopters. London: Salamander Books Ltd. sid. 118–119. Libris 6148004. ISBN 0-86101-232-1 
  • Miller, David (1984) (på engelska). Modern Subhunters. London: Salamander Books Ltd. sid. 148–149. Libris 6147980. ISBN 0-86101-178-3 

Webbkällor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Kaman SH-2 Seasprite, tidigare version.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Kaman SH-2G Super Seasprite, tidigare version.

Media som används på denna webbplats

Air Force Ensign of New Zealand.svg
Ensign of the Royal New Zealand Air Force
SH-2F during HIFR in 1975.JPEG
A U.S. Navy Kaman SH-2F Seasprite helicopter (BuNo 152190) from Light Helicopter Anti-submarine Squadron 32 (HSL-32) during a HIFR (Helicopter In-Flight Refueling) from a Knox-class frigate. HIFR is a variation of aerial refueling when a naval helicopter approaches a warship and receives fuel through the cabin while hovering.
Air Force Ensign of Egypt.svg
Flag of the Egyptian Air Force
SH-2G HMNZS TeMana Jul2008.jpeg
U.S. Navy Aviation Structural Mechanic 3rd Class Kyle Geiger, right, assigned to the "Sun Kings" of airborne early warning squadron VAW-116, talks with Royal New Zealand Air Force's Corporal Avionics Technician 2 Loic Ifrah aboard the Royal New Zealand Navy frigate HMNZS Te Mana (F111) while under way in the Arabian Sea on 30 July 2008. The ship was conducting a sailor exchange with the Nimitz-class aircraft carrier USS Abraham Lincoln (CVN-72), which was deployed to the U.S. 5th Fleet area of operations in support of operations "Iraqi Freedom" and "Enduring Freedom".
Naval Ensign of Poland.svg
Naval ensign of Poland. Based on File:Flag of Poland (with coat of arms).svg. As decided in this vote, the symbolic use of Polish flags/CoA should be based on simplified HTML named colors: white (#ffffff) and crimson (#dc143c).
SH-2F HSL-35 FF-1083.JPEG
A Kaman SH-2F Seasprite helicopter (BuNo 151324) from Light Helicopter Anti-submarine Squadron 35 (HSL-35) Magicians, assigned to Anti-submarine Warfare Wing Pacific, preparing to land on the helicopter pad aboard the frigate USS Cook (FF-1083) on 4 Sep 1981. Note "Cook International Heliport" written on the hangar.
H-2 NHHS Photo.jpg
Kaman HH-2C armed search and rescue helicopter
UH-2Bnas jax helo 1968.jpg
A U.S. Navy Kaman UH-2B Seasprite helicopter (BuNo 151310) assigned to the Naval Air Station Jacksonville, Florida (USA), in 1968. The helicopter was later converted to an SH-2F anti-submarine helicopter. After its retirement it was sold to the Royal Australian Navy as N29-151310.
SH-2F with Mk 46 torpedo in flight 1983.JPEG
A U.S. Navy Kaman SH-2F Seasprite helicopter (BuNo 150157) equipped with a Mark 46 anti-submarine warfare torpedo in flight in 1983.