Kalmaritiska
Kalmaritiska är ett lokalt uttryck som syftar på den särskilda och lokalt förankrade dialekt som talas i tätorten Kalmar och dess allra närmaste omnejd (Kalmarit = person från Kalmar, Kalmarbo).[1] Dialekten skiljer sig från närliggande orters småländska (Nybro, Emmaboda, Oskarshamn, Högsby, Torsås och så vidare) och öländska.[2] Däremot finns det stora likheter mellan kalmaritiska och med målen i Södra Möre och närliggande socknar i Norra Möre.[3] Utmärkande är det bland småländska dialekter i allmänhet vanliga tungrots-r:et, som ofta "försvinner" (till exempel uttalas Kalmar som Kallmaa) och den karakteristiska, stötiga ordbetoningen.[1] Förkortningar och smeknamn har också varit också vanligt förekommande, exempelvis sådana som har med en persons yrke att göra. Några exempel från 1900-talet: Lås-Olle, som var en lås- och nyckelsmed, Skinn-Pelle, som var skinnhandlare och hette Pettersson och Ved-Axel, som var vedhandlare. Anledningen till att det fanns så många binamn kan vara att det fanns många son-namn och att det inte fanns så många förnamn att välja på.[4]
Källhänvisningar
- ^ [a b] ”Snabbkurs i Kalmaritiska | Kalmar”. www.kalmar.com. Arkiverad från originalet den 31 januari 2021. https://web.archive.org/web/20210131071140/https://www.kalmar.com/sv/snabbkurs-i-kalmaritiska. Läst 23 januari 2021.
- ^ ”Smålänningar snålar inte med vokalerna”. Språktidningen. https://spraktidningen.se/artiklar/2014/04/smalanningar-snalar-inte-med-vokalerna. Läst 23 januari 2021.
- ^ Magnusson, Bo (1978). Språket i Kalmar. sid. 10
- ^ Magnusson, Bo (1978). Språket i Kalmar. sid. 43–45
| |||||||||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Skogsfrun, Licens: CC0
De sex traditionella svenska dialektområdena.