Kalmar försvarsområde

Kalmar försvarsområde
(Fo 18)
Information
Officiellt namnKalmar försvarsområde
Datum1942–1974, 1990–1997
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypFörsvarsområde
RollFörsvarsområdesregemente
Del avKalmar regemente [a]
EfterföljareSmålands försvarsområde
StorlekRegemente
HögkvarterKalmar garnison
FörläggningsortKalmar
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg

Kalmar försvarsområde (Fo 18) var ett svenskt försvarsområde inom svenska armén som verkade i olika former åren 1942–1974 och åren 1990–1997. Försvarsområdesstaben var förlagd i Kalmar garnison i Kalmar.[1]

Historia

Kalmar försvarsområde bildades den 1 oktober 1942 och var direkt underställd militärbefälhavaren för I. militärområdet. Från den 1 januari 1947 Växjö försvarsområde gemensam stab och försvarsområdesbefälhavare med Kalmar försvarsområde (Fo 18), vilket i praktiken innebar en försvarsområdesbefälhavare för de tre länen i Småland, då Jönköpings försvarsområde integrerades i Växjö försvarsområde.[1]

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, föreslogs att Kalmar/Växjö försvarsområde (Fo 18/16) med stab i Kalmar skulle delas i tre självständiga försvarsområden, Kronobergs försvarsområde (Fo 16), Jönköpings försvarsområde (Fo 17) och Kalmar försvarsområde (Fo 18). Dock så kom de två försvarsområdesstaber i Växjö och Kalmar sammanslås med regementsstaben för Kronobergs regemente i Växjö, vilket från den 1 juli 1974 bildade försvarsområdesregementet Kronobergs regemente och försvarsområde samt Kalmar försvarsområde (I 11/Fo 16/18). Detta medförde att Kronobergs regemente blev ett A-förband (försvarsområdesregemente). Inom Växjö försvarsområde, som antog namnet Kronobergs försvarsområde, samt Kalmar försvarsområde var Kronobergs regemente ensamt förband. Inom ett försvarsområde tillfördes A-förbanden det samlade mobiliserings- och materialansvaret och B-förband svarade endast som ett utbildningsförband.[2] Den 1 juli 1990 avskiljdes försvarsområdesstaben för Kalmar försvarsområde för att underställas chefen för det nybildade Kalmar regemente.

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslogs en ny försvarsområdesindelning vilket innebar att tre försvarsområdesstaber inom Södra militärområdet (Milo S) skulle avvecklas senast den 31 december 1997. De tre staber som föreslogs för avveckling återfanns i Kalmar, Växjö och Ystad. Gällande staberna i Växjö och Kalmar föreslogs de tillsammans med staben i Eksjö att bilda ett gemensamt försvarsområde.[3]

Kalmar regemente höll sin avvecklingsceremoni den 15 december 1997,[4] och avvecklades officiellt den 31 december 1997. Från den 1 januari 1998 kom Kalmar försvarsområde (Fo 18) att integreras i Jönköpings försvarsområde (Fo 17), som antog namnet Smålands försvarsområde (Fo 17). Som stöd till hemvärn och frivilligverksamheten inom före detta Kalmar försvarsområde bildades försvarsområdesgruppen Kalmargruppen.[5]

Förläggningar och övningsplatser

När försvarsområdet bildades förlades staben till Norrgård Norra vägen 49 i Kalmar. När staben blev en del av Kronobergs regemente kom den att omlokaliseras till Växjö den 1 juli 1974.[1]

Förbandschefer

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
Kalmar försvarsområde1942-10-01–1974-06-30
Kalmar försvarsområde1990-07-01–1997-12-31
Beteckningar
Fo 181942-10-01–1974-06-30
Fo 181990-07-01–1997-12-31
Förläggningsorter
Kalmar garnison (F)1942-10-01–1974-06-30
Kalmar garnison (F)1990-07-01–1997-12-31

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Åren 1942–1966 var staben fristående och underställd chefen för I. militärområdet, åren 1966–1974 samt åren 1990–1994 chefen för Södra militärområdet, åren 1994–1997 chefen för Kalmar regemente.

Noter

  1. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 70
  2. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 12 juli 2019. 
  3. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. Riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 9 januari 2017. 
  4. ^ Braunstein (2003), s. 93-95
  5. ^ ”Norra Smålands regemente”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 21 januari 1998. https://web.archive.org/web/19980121073442/http://www.mil.se/FM/arme/i12/i12.htm. Läst 9 januari 2017. 

Tryckta källor

  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 

Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.