Kaliumferrat
Kaliumferrat | |
Systematiskt namn | Kaliumferrat(VI) |
---|---|
Kemisk formel | K2FeO4 |
Molmassa | 198,0392 g/mol |
Utseende | Mörkt rödlila kristaller |
CAS-nummer | 39469-86-8 |
SMILES | [O-][Fe](=O)(=O)[O-].[K+].[K+] |
Egenskaper | |
Densitet | 2,829 g/cm³ |
Löslighet (vatten) | Olöslig |
Smältpunkt | 198 °C (sönderfaller) |
Faror | |
Huvudfara | |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Kaliumferrat (K2FeO4) är ett kraftigare oxidationsmedel än kaliumpermanganat. Kaliumferrat kan bara lagras när det är torrt, i alkalisk lösning är saltet ganska stabilt men i neutral eller sur lösning sönderdelas det mycket snabbt. När K2FeO4 sönderdelas under sura omständigheter bildas rost och ett kaliumsalt. Kaliumferrat kan användas för att döda bakterier i vatten. Det är svagt radioaktivt på grund av kaliumisotopen K40.
Historia
Kaliumferrat upptäcktes av Georg Ernst Stahl när han hettade upp en blandning av järnpulver och kaliumnitrat och löste det överblivna saltet i vatten. Sedan upptäckte Edmond Frémy att om man hettade upp en blandning av kaliumhydroxid och järn(III)oxid bildades samma salt.
Framställning
Kaliumferrat framställdes tidigare genom att hetta upp en blandning av järnpulver och kaliumnitrat och sedan lösa det överblivna saltet i kallt, alkaliskt vatten.
Numera framställs det genom oxidering med en hypoklorit i en alkalisk järn(III)salt lösning.
Se även
- Bariumferrat
- Natriumferrat
- Kaliumferrocyanid
Media som används på denna webbplats
Kaliumferrat, strukturformel