Kalium-40

Kalium-40 (⁴⁰K) är en naturligt förekommande radioaktiv isotop av kalium med en halveringstid på 1,251 miljarder år och utgör 0,012 procent av allt kalium på jorden. Kalium-40 omvandlas vanligtvis genom betasönderfall till kalcium-40 (89,28%) enligt:

${\displaystyle \mathrm {{}_{19}^{40}K} \rightarrow \mathrm {{}_{20}^{40}Ca} +\mathrm {e} ^{-}+{\overline {{\nu }_{\mathrm {e} }}}\quad }$

I nästan alla övriga fall (10,72%) sker elektroninfångning till argon-40 genom:

${\displaystyle \mathrm {{}_{19}^{40}K} +\mathrm {e} ^{-}\rightarrow \mathrm {{}_{18}^{40}Ar} +{\nu }_{\mathrm {e} }\quad }$

men sällsynt förekommer även β⁺-sönderfall (i 0,001% av fallen):

${\displaystyle \mathrm {{}_{19}^{40}K} \rightarrow \mathrm {{}_{18}^{40}Ar} +\mathrm {e} ^{+}+{\nu }_{\mathrm {e} }\quad }$

Omvandlingen till argon är viktig inom geologi där den används för åldersbestämning av mineral och bergarter (kalium-argondatering).^[1]

Det kalium-40 som finns i människorkroppen ger en normal person en stråldos på knappt 0,2 mSv/år^[2] , vilket är en icke försumbar andel av den bakgrundsstrålning som människor exponeras för oavsett andra miljö- och livsstilsfaktorer.^[3]

Referenser

Källor

• Josef Pradler, Balraj Singh och Itay Yavin, 2013, On an unverified nuclear decay and its role in the DAMA experiment, Physics Letters B 720(4–5), sid 399-404. DOI:10.1016/j.physletb.2013.02.033