Kalifornienstormsvala

Kalifornienstormsvala
Status i världen: Starkt hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStormfåglar
Procellariiformes
FamiljStormsvalor
Hydrobatidae
SläkteHydrobates
ArtKalifornienstormsvala
H. homochroa
Vetenskapligt namn
§ Hydrobates homochroa
Auktor(Coues, 1864)
Utbredning

Kalifornienstormsvala[2] (Hydrobates homochroa) är en fågel i familjen stormsvalor inom ordningen stormfåglar som enbart förekommer i sydvästligaste USA och nordvästra Mexiko.[3]

Utseende

Kalifornienstormsvala är en 20 centimeter lång helmörk stormsvala som är rätt svår att artbestämma. En viktig karaktär är det blekare bandet på undersidan av vingen liksom de blekkantade övre stjärttäckarna. Den är mycket lik svart stormsvala (H. melania) men är blekare, mindre och med relativt längre stjärt som vrids uppåt i flykten.[1]

Utbredning och systematik

Fågeln häckar på mindre öar utanför Kaliforniens och nordvästra Mexikos (Baja California) kustlinje,[4] nordligast utanför Mendocino County i Kalifornien (39° N) och sydligast vid Los Coronados Islands utanför norra Baja California (32° N).[1] Den tros också häcka vid en fastlandslokal i Kalifornien.[5] Den absoluta merparten av världspopulationen häckar i Channel Islands och Southeast Farallon Islands.

Släktestillhörighet

Tidigare placerades arten i släktet Oceanodroma. DNA-studier visar dock att stormsvalan (Hydrobates pelagicus) är inbäddad i det släktet.[6][7][8][9] Numera inkluderas därför arterna Oceanodroma i Hydrobates, som har prioritet.[1][4][3]

Levnadssätt

Fågeln häckar i kolonier på utliggande öar, i klippskrevor och bohålor. Häckningssäsongen varierar mellan lokaler och individer. Vid Southeast Farallon Island besöker arten kolonin året runt men häckar mestadels mellan februari och oktober[10], medan den vid Santa Cruz Island häckar mellan mars och december[11]. Fågeln lever av planktonkräftdjur och småfisk som den under häckningssäsongen fångar nästan enbart över kontinentalsockeln, med ansamlingar i samband med när sardiner och ansjovis går till.[12]

Status och hot

Kalifornienstormsvala har en världspopulation på endast 5 200–10 000 individer.[1] Studier visar också att den minskar relativt kraftigt i antal, vid South Farallon Islands med så mycket som 42 % mellan 1972 och 1992.[13] Man tror att miljöförstöring, ökad predation av ägg och ungar samt på sistone högre vattentemperaturer kan vara faktorer bakom.[1]

Noter

  1. ^ [a b c d e f] Birdlife International 2012 Hydrobates homochroa Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.12.1.
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  5. ^ Brown, A.; Collier, N.; Robinette, D.; Sydeman, W. J. 2003. A potential new colony of Ashy Storm-petrels on the mainland coast of California, USA. Waterbirds 26: 385-388.
  6. ^ Sausner, J., J.C. Torres-Mura, J. Robertson, and F. Hertel (2016), Ecomorphological differences in foraging and pattering behavior among storm-petrels in the eastern Pacific Ocean, Auk 133, 397-414.
  7. ^ Penhallurick, J. och Wink, M. 2004. Analysis of the taxonomy and nomenclature of the Procellariiformes based on complete nucleotide sequences of the mitochondrial DNA genome. Emu 104: 125–147.
  8. ^ Robertson, B.C., Stephenson, B.M. och Goldstein, S.J. 2011. When rediscovery is not enough: Taxonomic uncertainty hinders conservation of a critically endangered bird. Mol. Phylogen. Evol. 61: 941–952.
  9. ^ Wallace, S. J., Morris-Pocock, J.A., González-Solís, J., Quillfeldt, P. och Friesen, V.L. 2017. A phylogenetic test of sympatric speciation in the Hydrobatinae (Aves: Procellariiformes). Mol. Phylogen. Evol. 107: 39–47.
  10. ^ Ainley, D. G., Henderson, R. P.; Strong, C. S. 1990. Leach's Storm-petrel and Ashy Storm-petrel. Seabirds of the Farallon Islands: Ecology, dynamics and structure of an upwelling-system community, pp. 128-162. Stanford University Press, Stanford, CA, USA.
  11. ^ del Hoyo, J., Elliot, A. and Sargatal, J. 1992. Handbook of the Birds of the World, Vol. 1: Ostrich to Ducks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  12. ^ Adams, J. and Takekawa, J.Y. 2008. At-sea distribution of radio-marked ashy storm-petrels Oceanodroma homochroa captured on the California Channel Islands. Marine Ornithology 36(1): 9-17.
  13. ^ Sydeman, W. J.; Nur, N.; McLaren, E. B.; McChesney, G. J. 1998. Status and trends of the Ashy Storm-petrel on Southeast Farallon Island, California, based upon capture-recapture analyses. Condor 100: 438-447.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Ashy storm-petrel habitat (8224444093).jpg

Southeast Farallon Islands

USFWS photo/Colin Grant
Ashy storm petrel, Santa Cruz Island.jpg
Ashy storm petrel (Oceanodroma homochroa)
Ashy storm-petrel (8225516442).jpg

Photo by Ilana Nimz/

PRBO Conservation Science
Ashy storm-petrel in flight (8242015229).jpg
Photo taken offshore in Santa Cruz County., CA on Sept. 16, 2007 by Jeff Poklen
Ashy storm-petrel distribution map (10335959255).jpg
Map showing locations where ashy storm-petrel are found
Ashy storm-petrel nesting crevice (8225518578).jpg

Southeast Farallon Islands

USFWS photo/Colin Grant