Kaktusvråk

	Kaktusvråk; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hökfåglar; Accipitriformes
Familj	Hökar; Accipitridae
Släkte	Parabuteo; Ridgway, 1874
Art	Kaktusvråk; P. unicinctus
Vetenskapligt namn
	§ Parabuteo unicinctus
Auktor	Temminck, 1824
Utbredning
Synonymer
	Harrisvråk

Kaktusvråk^[2] (Parabuteo unicinctus) är en amerikansk rovfågel i familjen hökar.^[3] Ovanligt för hökfåglar är den känd för att jaga kooperativt.

Utseende och läten

Kaktusvråken är en medelstor (45–59 cm) rovfågel med en form mellan en vråk och en hök: kraftig kropp med breda men relativt korta och rundade vingar och bred men lång stjärt. Benen är långa och gula. Fjäderdräkten är övervägande mörk med vit stjärtbas, svart subterminalt band och vit stjärtspets. Karakteristiskt är också kastanjebruna skuldror och lår. Lätet är ett mycket hårt och skrovligt skri, "raaaaaaaaak".^[4]

Utbredning och systematik

Kaktusvråken har ett mycket stort utbredningsområde, från USA i norr till Chile i söder. Den är populär bland falkenerare runt om i världen varför det finns förrymda exemplar utanför dess naturliga utbredningsområde. Arten delas in i två underarter med följande utbredning:^[5]

Parabuteo unicinctus harrisi – sydvästra USA från södra Kalifornien till Texas genom Centralamerika till västra Colombia och torra Stillahavssluttningen i Ecuador och Peru
Parabuteo unicinctus unicinctus – norra Colombia och norra Venezuela, östra Bolivia samt östra och södra Brasilien till Paraguay, Argentina (i söder till Chubut) och Chile (från Coquimbo till norra Aisén)

Släktskap

Tidigare placerades kaktusvråken som ensam art i släktet Parabuteo. Genetiska studier visar dock att den är systerart till vitgumpad vråk som traditionellt placeras i Buteo.^[6]^[7] Denna gör numera kaktusvråken sällskap i släktet.

Levnadssätt

Katusvråken föredrar torra, främst öppna biotoper, som grässlätter med utspridda träd, ofta nära vatten och kärr. Den jagar genom att glidflyga lågt över marken.^[5]

Föda och födosök

Kaktusvråken skiljer sig ifrån andra rovfåglar genom att jaga i grupp. Gruppen sitter ofta på höga kaktusar eller klippor och spanar efter byten. Varje grupp består av ett par, med en dominant hona tillsammans med andra individer. Kaktusvråken jagar smådjur som kaniner, råttor och sorkar men även större fåglar. Huvudfödan är dock ormar och ödlor.^[5]

Häckning

Boet placeras högt uppe i ett träd eller på en klippa. Honan lägger ett till två ägg. Oftast överlever bara en unge, eftersom den större och starkare ungen oftast dödar och äter den mindre. Ungen påbörjar att träna vingarna efter cirka 17 dagar men lämnar inte boet förrän efter cirka 40 dagar. Honan fortsätter sedan att mata ungen i ytterligare två månader tills den kan jaga själv.^[5]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1]

Noter

^ [a b c] BirdLife International 2012 Parabuteo unicinctus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 102. ISBN 0-679-45120-X
^ [a b c d] Bierregaard, R.O., Jr, Boesman, P. & Marks, J.S. (2020). Harris's Hawk (Parabuteo unicinctus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53115 12 april 2020).
^ Amaral, F.S.R., F.H. Sheldon, A. Gamauf, E. Haring, M. Riesing, L.F. Silveira, and A. Wajntal (2008), Patterns and Processes of Diversification in a Widespread and Ecologically Diverse Avian Group, the Buteonine Hawks (Aves, Accipitridae), Mol. Phylogenet. Evol. 53, 703-715. PDF Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315. PDF Arkiverad 31 augusti 2021 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkar

Wikispecies har information om Parabuteo unicinctus.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör kaktusvråk.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] BirdLife International 2012 Parabuteo unicinctus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01

[Sibley-4] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 102. ISBN 0-679-45120-X

[hbw-5] [a b c d] Bierregaard, R.O., Jr, Boesman, P. & Marks, J.S. (2020). Harris's Hawk (Parabuteo unicinctus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53115 12 april 2020).

[6] Amaral, F.S.R., F.H. Sheldon, A. Gamauf, E. Haring, M. Riesing, L.F. Silveira, and A. Wajntal (2008), Patterns and Processes of Diversification in a Widespread and Ecologically Diverse Avian Group, the Buteonine Hawks (Aves, Accipitridae), Mol. Phylogenet. Evol. 53, 703-715. PDF Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.

[7] Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315. PDF Arkiverad 31 augusti 2021 hämtat från the Wayback Machine.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

Navigation

Navigering

Temaportaler