Kakofoni

Kakofoni eller kakafoni[1] betyder missljud, disharmoni, illalåtande sammanblandningar av olikartade ljud, helt enkelt osköna ackord. Motsatsen är eufoni. Ordet kommer av grekiskans kakophonia "missljud", som i sin tur kommer av kakos "dålig" och phone "ljud", "ton", "röst". Ursprungligen var kakofoni det korrekta uttalet, men idag är kakafoni också accepterat, och ungefär lika vanligt.[1]

I svenskan är kakofoni känt i tryck sedan 1730-talet[2] medan kakafoni, som synonym till kakofoni, dyker upp i svensk press på 1880-talet[3].

Begreppet används subjektivt om sådant som upplevs som oljud i allmänhet. Det har ofta använts för att angripa musik som upplevs som komplicerad och dissonant. Begreppet användes som en elak förvanskning av ordet dodekafoni[källa behövs] (tolvtonsteknik), som på 1920-1930-talen av de konservativa lyssnarna betraktades som kulturens och estetikens ändpunkt.

Kakafoni avsåg ursprungligen förhållandena i Österrike-Ungern under den kejserliga-kungliga perioden under 1800-talets senare hälft och i början av 1900-talet.[4]

Se även

Referenser

  1. ^ [a b] Skriver man kakofoni eller kakafoni?, Institutet för språk och folkminne, läst 2024-07-02
  2. ^ https://www.saob.se/artikel/?seek=kakofoni&pz=1#U_K1_81503
  3. ^ https://tidningar.kb.se/search?q=Kakafoni&searchGranularity=part
  4. ^ [[Daniel Hjorth |Hjorth, Daniel]]; Tikkanen Henrik (1984). Kakafoni. Stockholm: Alba. Libris 7643085. ISBN 9174586866