Kārlis Ulmanis

Kārlis Ulmanis
Född	Kārlis Augusts Vilhelms Ulmanis 4 september 1877[1][2][3] Bērze
Död	20 september 1942[2][3][4] (65 år) Türkmenbaşy
Begravd	Turkmenistan
Medborgare i	Kejsardömet Ryssland och Lettland
Utbildad vid	University of Nebraska–Lincoln
Sysselsättning	Politiker, diplomat
Befattning
Ledamot av Saeima Lettlands premiärminister (1918–1921) Lettlands premiärminister (1925–1926) Lettlands premiärminister (1931–1931) Lettlands premiärminister (1934–1940) Lettlands president (1936–1940)
Politiskt parti
Lettlands bondeförbund
Utmärkelser
Se lista
Namnteckning
Redigera Wikidata

Kārlis Ulmanis, född 4 september 1877 i Bērze, guvernementet Kurland, död 20 september 1942 i Krasovodskfängelset, var en lettisk politiker; president 1936–1940.

Biografi

Ulmanis genomgick realskolan i Jelgava och studerade 1902 vid Zürichs polytekniska instituts jordbruksfakultet samt 1902–05 vid Leipzigs universitets jordbruksfakultet. Redan som student anordnade han de första vetenskapliga mejeristkurserna i sitt hemland; senare redigerade han tidskriften "Valmieras Lauksaimnieks" (Volmar-jordbrukaren).

För sitt deltagande i frihetsrörelsen 1905 häktades Ulmanis och satt en tid i fängelse i Pskov. Han vistades därefter 1907–13 i USA, studerade vid University of Nebraska-Lincoln och var en tid anställd där som docent. Hemkommen till Lettland 1913, blev Ulmanis agronom i baltiska jordbruksföreningens tjänst, redigerade tidskriften "Baltijas Lauksaimnieks" (Baltiske jordbrukaren) och skrev flera arbeten i jordbrukskunskap. Från 1921 utgav han tidskriften "Zemes speks" (Jordens kraft).

Vid upprättandet av republiken Lettland den 18 november 1918 blev Ulmanis dess förste ministerpresident. Han var sedermera ledamot av konstituerande nationalförsamlingen och därpå av parlamentet (Saeima) samt var ordförande i bondepartiets centralstyrelse sedan partiets tillkomst 1917.

Ulmanis tvingades 1919 undan bolsjevikerna fly till Liepāja, kom sedermera i skarp konflikt med de tyska soldaterna i Baltikum och återinsattes i juni samma år med ententens hjälp och estniska truppers bistånd som Lettlands ministerpresident i Riga. Han avgick juli 1921 och utsågs 1923 till ordförande i lettländska delegationen för tullförhandlingar med Estland.

Ulmanis var åter ministerpresident december 1925 till maj 1926, utrikesminister maj till december 1926, ministerpresident och utrikesminister mars till december 1931, ministerpresident mars 1934 till juni 1940 (tillika utrikesminister mars 1934 till april 1936). Han var slutligen president april 1936 till juni 1940.

Han var farfars bror till Lettlands president 1993–1999 Guntis Ulmanis.

Utmärkelser

•  Vita örnens orden, 1937
•  Storkors av Polonia Restituta
•  Storkors av Sankt Olavs orden
•  Storkorset med kedja av Vytautasorden
•  Storkorsriddare av Italienska kronorden
•  Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden
•  Riddare av Hederslegionen
•  Storkors av Hederslegionen
•  Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden
•  Vita lejonets orden
•  Kommendör med stora korset av Vasaorden
•  Storkorsriddare av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden
•  Storkors av Kronorden
•  Viestursorden
•  Björndödarorden
•  Lettiska förtjänstkorset
•  Storkors av Piusorden
•  Tre Stjärnors orden, första klass
•  1:a graden av Örnkorsets orden
•  Frihetskorset (Estland)
•  Storkors av Leopoldorden
•  Vita stjärnans orden, kedjegrad

Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändras där.

Källor

• Ulmanis, Karl i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)

Lettlands presidenter Čakste · Zemgals · Kviesis · K. Ulmanis · Lettiska SSR (1940-1991) · G. Ulmanis · Vīķe-Freiberga · Zatlers