Köinge by

	Köinge
	By
Land	Sverige
Landskap	Halland
Län	Hallands län
Kommun	Falkenbergs kommun
Distrikt	Köinge distrikt
Koordinater	57°3′49″N 12°38′39″Ö / 57.06361°N 12.64417°Ö
Area	703,8 hektar
Tidszon	CET (UTC+1)
- sommartid	CEST (UTC+2)
	Köinges läge i Hallands län.
	Arealfakta från 1925

Köinge by är kyrkby och den till ytan största byn i Köinge socken, Falkenbergs kommun. Inom byns gamla ägovidder ligger även de norra delarna av Björkasjö vilken ingår i Ätran-Himleåns kustområde.

Historia

Laga skifte genomfördes 1857.

Övrigt

Ett bokskogsområde norr om Björkasjö som tillhört gården Stommen i kyrkbyn ägs numera av Naturvårdsverket och bildar sedan 2003 naturreservatet Älmebjär. Detta område är dessutom efter regeringsbeslut 2000 ett Natura 2000-område.

Referenser

Noter

^ Som källa för arealuppgiften har använts ”Beskrivning till [ekonomiska] kartan över Köinge, Okome och Svartrå socknar inom Faurås härad och Hallands län upprättad i Rikets Allmänna Kartverk år 1925”, vilket har sin förklaring dels i dess noggranna redogörelse för de då rådande förhållandena, dels för att fastighetsregleringar under senare år så radikalt har ritat om fastighetskartorna att ibland både byanamn raderats ut och historiska församlingsgränser flyttats. 1925 års beskrivning kan därför sägas utgöra den skriftliga källa som bäst speglar den (historiska) mantalssättning som rått sedan 1600-talets mitt och även det namnskick som (trots fastighetsregleringar) ännu råder på orten.

Litteratur

Elgh, Leif (m.fl.) (1988). Falkenbergs Järnväg, Pyttebanan
Johnsson, Elsa (1951). Hembygdsminnen från Okome, Köinge och Svartrå
Rehn, Torsten (1989). Gamla halländska gästgiverier
Rosengren, Ingemar (1997). Faurås härads tingshus i Köinge
Rosengren, Ingemar (2002). Folket i Köinge kyrkby

Externa länkar

[1] Som källa för arealuppgiften har använts ”Beskrivning till [ekonomiska] kartan över Köinge, Okome och Svartrå socknar inom Faurås härad och Hallands län upprättad i Rikets Allmänna Kartverk år 1925”, vilket har sin förklaring dels i dess noggranna redogörelse för de då rådande förhållandena, dels för att fastighetsregleringar under senare år så radikalt har ritat om fastighetskartorna att ibland både byanamn raderats ut och historiska församlingsgränser flyttats. 1925 års beskrivning kan därför sägas utgöra den skriftliga källa som bäst speglar den (historiska) mantalssättning som rått sedan 1600-talets mitt och även det namnskick som (trots fastighetsregleringar) ännu råder på orten.

[1]

Navigation

Navigering

Temaportaler