Kåre Hannerz
| Kåre Hannerz | |
| Född | 30 mars 1927 Luleå |
|---|---|
| Död | 9 mars 2012 (84 år) Västerås domkyrkoförsamling |
| Nationalitet | Svensk |
| Sysselsättning | Fysiker |
| Känd för | Utveckling av kärnkraftteknik |
| Redigera Wikidata | |
Kåre Anders Hannerz, född 30 mars 1927 i Luleå, död 9 mars 2012 i Västerås domkyrkoförsamling, var en svensk ingenjör.
Kåre Hannerz var son till Ard Erik och Lisa Hannerz och växte upp i Luleå. Han utbildade sig till civilingenjör i kemi med examen 1949 vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm och anställdes därefter vid institutionen för fysikalisk kemi. Han var forskningsingenjör på AB Atomenergi i Stockholm 1953–1954 och arbetade 1954–1956 på Casco. År 1955 blev han teknologie licentiat vid KTH. År 1956 började han arbeta på avdelningen för atomenergi på Asea-Atom i Västerås AB och verkade där till 1992.
Kåre Hannerz hade ett betydande inflytande på utvecklingen av de svenska kärnkraftverken. Han stod bakom idén till värmeverksreaktorn SECURE 1974 och dess vidareutveckling i den elproducerande PIUS. Under 1970-talet utvecklade han metoder för avfallsdeponering.[1]
Han fick 1985 Polhemspriset och 2005 Fysikbjörnen av Stiftelsen Björn Wahlströms fond för sina framstående vetenskapliga insatser inom kärnenergiområdet.[2]
Hannerz gifte sig 1966 med Kerstin Lundquist (1927–2016). De är begravna på Berthåga kyrkogård i Uppsala.
Källor
- Om Kåre Hannerz i Norrländska Socialdemokraten den 12 april 2012 hämtat från the Wayback Machine (arkiverat 20 oktober 2017).
- Om Kåre Hannerz i Svenska Dagbladet den 8 april 2012
- Hannerz, Anders Kåre och Hannerz, Kerstin Eugenia på SvenskaGravar.se
Noter
- ^ Hannerz, Kåre (1974). Kärnkraftens radioaktiva avfall (2. uppl.). Västerås: Asea-Atom. Libris 441476
- ^ Fysikbjörnen på Stiftelsen Björn Wahlströms fonds webbplats