Kärrspira
Kärrspira | |
© Hans Hillewaert, CC BY-SA 3.0 | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
Ordning | Plisterordningen Lamiales |
Familj | Snyltrotsväxter Orobanchaceae |
Släkte | Spiresläktet Pedicularis |
Art | Kärrspira P. palustris |
Underart | P. borealis J.W.Zetterst. Hyl. P. opsiantha Ekmanel 1909 E.G.Almq. |
Vetenskapligt namn | |
§ Pedicularis palustris | |
Auktor | L. |
En skalbagge pollinerar blomman |
Kärrspira (Pedicularis palustris L.) är en art i familjen snyltrotsväxter.
Bekrivning
Kärrspira är i allmänhet tvåårig, men sällsynt förekommer den även ettårig. Den kan bli inemot halvmetern hög. Huvudarten, Vanlig kärrspira blommar maj – juli, ibland ännu senare.
Denna växt är mycket variabel, vilket lett till att utseendeskillnaderna mellan underarterna är diffus.
Blomman har två ungefär jämnlånga 2 cm läppar, där den övre är trubbig och hoptryckt från sidorna, så att den bara blir en liten springa. Underläppen är osymmetrisk, sned. Blommorna är placerade i toppen på stjälken samt längst ut på grenarna.
De parflikiga bladen dovt gröna eller skiftar i rödbrunt.
Som värdväxt
Kärrspira är värdväxt för kärrspireblomvecklaren, vars larver livnär sig på blommans inre delar.
Förväxlingsart
Granspira, Pedicularis sylvatica har blommor som i någon mån liknar kärrspirans, men de är ljusare i färg. Granspirans stjälkar är också kortare än kärrspirans. Blomman skiljer sig från kärrspira genom att överläppen är klart längre än underläppen.
Underarter
- Nordspira, P. borealis finns huvudsakligen norrut; söderut ej längre än Svealand.
- Höstspira, P. opsiantha är höstblommande augusti – september. Sällsynt, huvudsakligen sydlig.
Kärrspiran är en allmän ört i större delen av Europa och österut till Uralbergen och västra Sibirien, dock med undantag för Island och områdena närmast Medelhavet och Svarta havet. Den förekommer även som införd i östra Kanada.
I Sverige finns den hela vägen från Skåne till Torne lappmark i Övre Norrland.
Utbredningskartor
Allmänt våtmarker, såsom Kärr och myrar.
Etymologi
Kärrspirans artepitet, palustris, har betydelsen "växande i kärr", av latin palus = kärr.
Namn | Trakt | Förklaring | Referens |
---|---|---|---|
Brun lusegräs | Lus p.g.a. kärrspirans användning mot vägglöss. Krut är en försvenskning av tyska Kraut = ört. | [1] | |
Lusekrut | |||
Gräsvarg | Dalarna (Mora) | Lien blir snabbt slö av kärrspirans hårda stjälk. (Varg är ett gammalt uttryck för något som är dåligt; misslyckat.) | [2] |
Lievarg(en) | Närke, Småland | ||
Kallgräs | Uppland | Trivs bäst i "kall jord", som förr avsåg fuktig mark. Kallgräs är i riksspråket även svenska namnet på Scheuchzeria palustris. | [3] |
Knekt, knektar | Blekinge | [4] | |
Ledgräs | Ledsamt slå detta gräs | [5] | |
Lekall | Dalsland | [2] | |
_______________ |
Referenser
- ^ Carl-Fredrik Lundevall & Gebbe Björkman: Vilda växter i Norden, s 255–256, ICA bokförlag 2007
- ^ [a b] Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 395 [1], Gleerups, Lund 1862 -- 1867, faksimilutgåva Malmö 1962
- ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 303 [2], Gleerups, Lund 1862–-1867, faksimilutgåva Malmö 1962
- ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 335 [3], Gleerups, Lund 1862–-1867, faksimilutgåva Malmö 1962
- ^ Maja-Lisa Perby: En kulturskatt av svenska namn på växter
Se även
- Kallgräs, en art i kallgrässläktet.
Externa länkar
- Den virtuella floran
- Kärrspira i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
- Wikimedia Commons har media som rör Kärrspira.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Kristian Peters -- Fabelfroh 11:17, 28 October 2006 (UTC), Licens: CC BY-SA 3.0
Sumpf-Läusekraut Pedicularis palustris, Müritz-Gebiet
© Hans Hillewaert, CC BY-SA 3.0
Marsh Lousewort. Belgium
Identification of subspecies
Författare/Upphovsman: Kristian Peters -- Fabelfroh 07:17, 26 September 2006 (UTC), Licens: CC BY-SA 3.0
Wald-Läusekraut Pedicularis sylvatica, Zingst