Kärlväxter

Kärlväxter
(c) Clive Perrin, CC BY-SA 2.0
Tre divisioner kärlväxter. Ormbunksväxter (örnbräken), angiospermer (gräs) och barrträd (tall).
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxtriket
Plantae
UnderrikeKärlväxter
Tracheobionta
Vetenskapligt namn
§ Tracheobionta
Divisioner
  • Lycofyter
    • Lycopodiophyta - lummerväxter
  • Eufyllofyter
    • Pteridophyta - ormbunksväxter
    • Spermatophyta - fröväxter
Synonymer
Tracheophyta
Hitta fler artiklar om växter med
Växtindex

Kärlväxter (Tracheobionta eller Tracheophyta) är en stor monofyletisk grupp av växter, som är anpassade till landliv genom välutvecklade transportsystem med xylem och floem.[1] Kärlväxterna omfattar örter, buskar och träd, som därmed i regel utgör den dominerande delen av vegetationen på land och i sötvatten.[2] Till skillnad från mossorna kan kärlväxterna syntetisera lignin. Gruppen kärlväxter omfattar cirka 300 000 arter och fördelas på tre divisioner: lummerväxter, ormbunksväxter och fröväxter.

Xylemet transporterar vatten och näringsämnen från rötterna, via stammen (stjälken) till framför allt bladen. Floemet transporterar produkterna från fotosyntesen, framförallt sackaros, från källor (bladen) till sänkor (rötter, stamknölar, blommor, frukter, mycket unga blad).

Kärlväxternas utvecklingslinje delade sig tidigt i två: Lykofyter och Eufyllofyter. Lykofyterna, som representeras av dagens lummerväxter, har en enkel typ av blad, ursprungligen antagligen formade från enkla utskott från huvudstjälken. Eufyllofyterna, som representeras av dagens ormbunksväxter och fröväxter, har en mer avancerad typ av blad, antagligen skapade av flera grensystem som smält samman.

Till skillnad från mossor och grönalger dominerar sporofytgenerationen. Gametofytgenerationen är avsevärt mindre än till exempel mossornas. Hos ormbunksväxter och lummerväxter utgörs gametofytgenerationen enbart av det lilla protalliet. Hos fröväxterna utgörs hangametofyten av det ännu mindre pollenkornet medan hongametofyten återfinns inuti honkotten/honblomman.[1]

Fylogenetiskt träd över kärlväxterna.

I en vanlig flora återfinns vanligen kärlväxter.

Referenser

  1. ^ [a b] Peter H. Raven, Ray F. Evart, Susan E. Eichhorn (2005). Biology of Plants. 7th Edition.W.H. Freeman and Company Publishers.
  2. ^ Mossberg, Stenberg (2010) Den nya nordiska floran. Bonnier Fakta. ISBN 978-91-7424-095-5.

Media som används på denna webbplats

Forest ride Slufters inclosure New Forest Hampshire - geograph.org.uk - 207579.jpg
(c) Clive Perrin, CC BY-SA 2.0
Forest ride Slufters inclosure New Forest Hampshire. Strong growth of bracken (Pteridium aquilinum) here. Bracken is the commonest fern in Britain, flourishing on light acid soils in woodland, heaths, hills and moors. It can damage archaeological sites since the rhizomes break the actual stone of some sites. The Forestry Commission is conducting trials to cut and compost this vigorous plant.
Tracheobionta.png
Författare/Upphovsman: Sylvaticum, Licens: CC0
Fylogenetiskt träd över kärlväxterna.