Köping

För köping som administrativ enhet, se Köping (administrativ enhet), för andra betydelser se Köping (olika betydelser)
Köping
Tätort · Centralort
Stora Gatan i Köping i april 2009
Stora Gatan i Köping i april 2009
LandSverige Sverige
LandskapVästmanland
LänVästmanlands län
KommunKöpings kommun
DistriktKöpings distrikt
Koordinater59°30′51″N 15°59′30″Ö / 59.51417°N 15.99167°Ö / 59.51417; 15.99167
Area
 - tätort1 022 hektar (2020)[3]
 - kommun644,56 km² (2019)[1]
Folkmängd
 - tätort18 720 (2020)[3]
 - kommun25 977 (2023)[2]
Befolkningstäthet
 - tätort18,3 inv./hektar
 - kommun40 inv./km²
TidszonCET (UTC+1)
 - sommartidCEST (UTC+2)
PostortKöping
Postnummer731 XX
Riktnummer0221
TätortskodT6268[4]
Beb.områdeskod1983TC102 (1960–)[5]
Geonames8132006
Ortens läge i Västmanlands län
Ortens läge i Västmanlands län
Ortens läge i Västmanlands län
Wikimedia Commons: Köping
SCB:s bebyggelseområdesavgränsning
Redigera Wikidata

Köping är en tätort i Västmanland och centralort i Köpings kommun i Västmanlands län och är den näst största tätorten både i Västmanlands län och landskapet Västmanland. Orten är belägen vid västra Mälaren. Köping har en insjöhamn.

Historik

Köping omkring år 1700. Ur Suecia antiqua et hodierna.
Karta över Köping från 1790-talet

Människor har bott länge på platsen, som framgår inte minst av det vikingatida båtgravfältet vid Norsa. Vid Köping har en gammal handelsplats legat. Den nämns första gången i en urkund av 1257, då det hölls ett biskopsmöte på platsen. Som stad är Köping känd sedan 1349, då dess stadssigill åberopas i ett brev.[6]

Vid staden låg fogdefästet Köpingshus, nämnt första gången år 1375, då som tämligen nybyggt, som residens för Laglösa län[7]. Det förstördes vid Engelbrekt Engelbrektssons uppror 1434.[8] Köpingshus återuppfördes på 1580-talet under Johan III:s regeringstid. Karl IX fortsatte arbetet men senare upphörde arbetet och borgen fick förfalla. På 1660-talet fanns bara ruiner kvar.[9] Lämningar fanns kvar till dess järnvägen anlades 1874.[10] Ännu på 1400-talet förekommer namnet Laglösa kiöping, vilket torde syfta på att handelsplatsen inte hade några privilegier.[8]

Stadens äldsta kyrka torde ha varit en kyrka tillägnad Sankt Olof, vilken låg vid nuvarande Mullgatan. Kyrkan förefaller ha varit i dåligt skick i början av 1400-talet och fick då förfalla och revs på 1440-talet. Efter att den nuvarande Köpings kyrka härjades av brand 1437, fick den efter återuppförandet en storlek tillräcklig att räcka både för lands- och stadsförsamlingen.[11]

De äldsta kända stadsrättigheterna utfärdades av Sten Sture den äldre i Örebro den 19 januari 1474, då herr Sten var riksföreståndare. Dessa stadsrättigheter bekräftades 1529 av Gustav Vasa. Redan vid denna tid var Köping av ringa betydelse jämfört med Västerås och Arboga.[8]

År 1641 skänkte drottning Kristina Prästgärdet öster om ån till tomtplatser, och efterhand växte här "nya staden" med eget torg, Hökartorget eller Lilla torget, upp. Snart var dock Köping åter på tillbakagång. En viss uppblomstring skedde under frihetstiden, då en ylle- och trikåfabrik med statsstöd inrättades i Köping 1734. Även kanaliseringen av Köpingsån 1735 bidrog positivt.[7] Omkring 1750 fanns 216 hushåll i staden. Sjöfarten upprätthölls med hjälp av stadens 18 fartyg, men stor del av det utförda godset fraktades på pråmar ned till Mälaren. År 1856 grundades Köpings mekaniska verkstad, som med några hundra anställda för lång tid var en av Köpings största arbetsgivare.[10]

År 1866 öppnades järnvägslinjen Köping-Uttersberg, som senare kom att utvecklas till Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg. År 1867 öppnades järnvägslinjen Arboga-Köping (Köping-Hults Järnväg). 1876 nådde Stockholm–Västerås–Bergslagens Järnvägar fram till Köping.[7]

År 1889 utbröt en brand som förstörde stora delar av tätorten.[7] Den startades av tioårige Malakias Andersson, som därför fick tillbringa åtta år på anstalt.

Administrativa tillhörigheter

Köpings stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun med delar av bebyggelsen i Köpings socken som kringgärdade staden. 1919 införlivade stadskommunen Köpings socken/landskommun. 1971 uppgick stadskommunen i Köpings kommun med Köping som centralort.[12]

I kyrkligt hänseende har Köping till 1920 hört till Köpings stadsförsamling med mindre delar i Köpings landsförsamling för att från 1920 höra till Köpings församling.[13]

Orten ingick till 1958 i domkretsen för Köpings rådhusrätt för att därefter till 1971 ingå i Åkerbo och Skinnskattebergs tingslag. Från 1971 till 2001 ingick orten i Köpings domsaga och den ingår från 2001 i Västmanlands domsaga.[14]

Befolkningsutveckling

Befolkningsutvecklingen i Köping 1960–2020[15]
ÅrFolkmängdAreal (ha)
1960
  
16 819
1965
  
19 273
1970
  
21 740
1975
  
20 059
1980
  
19 765
1990
  
18 8541 165
1995
  
18 4881 175
2000
  
17 2961 184
2005
  
17 3581 185
2010
  
17 7431 186
2015
  
18 3551 015
2020
  
18 7201 022

Stadsbild

Det före detta apotekshuset i Köping, ritat av Theodor Dahl

Betydande delar av tätorten förstördes i den stora stadsbranden 1889, men i de mest centrala delarna finns några äldre kvarter bevarade. Efter stadsbranden växte en stenstad fram som fortfarande präglar delar av centrum tillsammans med efterkrigsarkitektur. Många av karaktärsbyggnaderna ritades av arkitekten Theodor Dahl, till exempel apotekshuset, tingshuset och Köpings mekaniska verkstad. Det karakteristiska kyrktornet är ritat av Nicodemus Tessin d.ä. i samband med att den medeltida kyrkan utökades på 1600-talet. I parken mellan kyrkan och Stora torget finns Carl Milles skulptur av Carl Wilhelm Scheele, kemist och apotekare i Köping.

Staden genomflyts av Köpingsån.

Kommunikationer

Köping ligger vid Mälarbanan och E18 samt har en betydande hamn. Köping var ändstation för Sveriges första allmänna, normalspåriga järnväg med lokomotivdrift, Köping-Hults Järnväg. Spåret till Köping blev klart 1867. Några år senare, 1875, sammanknöts Köping med Stockholm via Stockholm-Västerås-Bergslagens Järnvägar.

Näringsliv och handel

Köping har Sveriges näst största insjöhamn och är ett regionalt centrum. Det finns också en betydande tillverkningsindustri genom Volvo, GKN, Sandvik AB och Yara. Sängföretaget Hästens har huvudkontor i Köping och även sängtillverkaren Lectus har sin tillverkning och bas i Köping. I Köping ligger också centrallagret för Tibnor som är Nordens ledande distributör av stål och metaller.

Köpings mekaniska verkstad (KMV) grundades 1856 av civilingenjör Otto Gottfrid Hallström för tillverkning verktygsmaskiner. Företaget övergick under 1900-talet till produktion av växellådor för bilindustrin. Företaget köptes 1942 av Volvo och ingår i Volvo Powertrain. I den gamla fabriken finns idag museet Bil- och Teknikhistoriska Samlingarna.

Bankväsende

Köpings sparbank grundades år 1841. Efter fusion och förvärv bytte banken namn till Sparbanken Västra Mälardalen, men är fortfarande en fristående lokal sparbank

Mälareprovinsernas enskilda bank öppnade den 1 augusti 1857 ett kontor i Köping.[16] Örebro handelsbank öppnade ett kontor i orten den 1 juli 1898, kort efter denna banks grundande.[17][18] Denna bank uppgick snart i Hernösands enskilda bank. Båda dessa banker uppgick sedermera i Handelsbanken. Även Örebro enskilda bank etablerade ett kontor i Köping. Denna bank övertogs senare av Skandinaviska kreditaktiebolaget. Historiskt har Köping även haft kontor tillhörande PKbanken/Nordea.

SEB stängde sitt kontor den 1 april 2017.[19][20] Därefter fanns sparbanken, Nordea och Handelsbanken kvar på orten.

Kända personer från Köping

Källor

Noter

  1. ^ Land- och vattenareal per den 1 januari efter region och arealtyp. År 2012–2019, Statistiska centralbyrån, 21 februari 2019, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Folkmängd i riket, län och kommuner 30 september 2023 och befolkningsförändringar 1 juli - 30 september 2023, Statistiska centralbyrån, 10 november 2023, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c] Statistiska tätorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per tätort, Statistiska centralbyrån, 24 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, Statistiska centralbyrån, läs online, läst: 28 november 2013.[källa från Wikidata]
  5. ^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, Statistiska centralbyrån, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1929–1937). Svensk uppslagsbok. "16". Malmö: Baltiska förlaget. sid. 622. Libris 1335380 
  7. ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar (red.) (1947–1955). Svensk uppslagsbok. "17" (2). Malmö: Baltiska förlaget. sid. 515. Libris 11112 
  8. ^ [a b c] Nordisk familjebok, band 12 (3). 1930 
  9. ^ Det medeltida Dalarna och Västmanland - En arkeologisk guidebok, Jonas M. Nordin s. 118
  10. ^ [a b] Carlquist, Gunnar (red.) (1929–1937). Svensk uppslagsbok. "16". Malmö: Baltiska förlaget. sid. 623. Libris 1335380 
  11. ^ Det medeltida Dalarna och Västmanland - En arkeologisk guidebok, Jonas M. Nordin s. 117
  12. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  13. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  14. ^ Elsa Trolle Önnerfors. Domsagohistorik - Köpings tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)”. http://bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/show/bilaga/showDokument.raa;jsessionid=FC20E0D068764A92FEB284E0BE3F3346?dokumentId=21000001423283&thumbnail=false. Läst 18 november 2022. 
  15. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 13 december 2010. 
  16. ^ Annons, Köpings Tidning, 10 juli 1857
  17. ^ Aktiebolaget Örebro Handelsbanks Afdelningskontor i Köping, Köpings-Posten, 8 juni 1898
  18. ^ 1896-1900 Västmanlands län - BISOS H. Kungl. Maj:ts befallningshavandes femårsberättelser. Ny följd 9. Åren 1896-1900. Västmanlands län, s. 33
  19. ^ SEB-kontoret i Köping stänger, BBLAT, 7 februari 2017
  20. ^ Då stängs bankkontoret för gott, Magazin24, 7 februari 2017

Vidare läsning

  • Elgenstierna G.; Köpings stads tjänstemän 1605-1905, utgiven 1907
  • Folin, Catharina (1979). Köping. Rapport / Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer. Medeltidsstaden, 99-0158680-1 ; 11. Stockholm: Riksantikvarieämbetet/Statens historiska mus. Libris 7618881. ISBN 91-7192-415-9 
  • Gustafsson, G.; Uppsats över Köping, i Sveriges städer - band 5, 1926
  • Hallman, J.G.; Beskrifning öfver Kiöping, 1728

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Red pog.svg
Shiny red button/marker widget. Used to mark the location of something such as a tourist attraction.
Köping gamla apoteket.jpg
Författare/Upphovsman: Zeth Johansson, Licens: CC BY-SA 3.0
i RAÄ:s bebyggelseregister (BBR).
18th century map of Köping, Sweden.jpg
Handritad 1700-tals karta över Köping
Sweden Västmanland location map.svg
Författare/Upphovsman: Erik Frohne, Licens: CC BY 3.0
Location map of Västmanland in Sweden

Equirectangular projection, N/S stretching 199 %. Geographic limits of the map:

  • N: 60.30° N
  • S: 59.10° N
  • W: 15.30° E
  • E: 17.10° E
Köping, Sweden.JPG
Författare/Upphovsman: Dag Lindgren, Licens: CC BY-SA 3.0
A street in Köping, Sweden