Jupiters naturliga satelliter

Jupiters galileiska månar, från vänster till höger: Io, Europa, Ganymedes och Callisto.

Jupiter har 95 bekräftade månar (juli 2024).[1][2]

Månar

Inre månar

De fyra största månarna (Io, Europa, Ganymedes och Callisto) upptäcktes 1610 av Galileo Galilei och kallas de galileiska månarna. Innanför dessa finns fyra små månar (Metis, Adrastea, Amalthea och Thebe) med diametrar mellan 20 och 200 km. Tillsammans kallas dessa åtta månar de reguljära månarna och förefaller vara uppbyggda av samma material, samma blandning is och sten, som kanske utgör Jupiters inre.[3] Dessa månar bildades förmodligen av materia som blev över när Jupiter bildades. De galileiska månarna växte sig stora eftersom de bildades där stoftet och isen var som tätast.[4]

Yttre månar

Den största av de yttre månarna: Himalia.

De yttre månarna är omkring nittio små månar med en diameter på 1–160 km. De flesta av de yttre månarna anses vara infångade asteroider från asteroidbältet. Den största av de yttre månarna är Himalia. Den är 170 km i diameter och ligger 11 461 000 km från Jupiter och tar 250,56 dygn på sig att kretsa ett varv kring Jupiter.[5]

Tabell över Jupiters kända månar

Tabellen listar Jupiters alla bekräftade naturliga satelliter i stigande ordning efter banradien. Satelliter utan nummer är sådana som ännu inte fått ett officiellt namn av Internationella astronomiska unionen.

Färgförklaring
Inre MånarGalileiska månarThemistoHimalia-gruppenCarpo-gruppenValetudoAnanke-gruppenCarme-gruppenPasiphae-gruppen
Nr.NamnBanans halva storaxel
(km)[1]
Skenbar magnitud
(mag)[1]
Diameter
(km)[1]
Omloppstid

(dygn)[1]

XVIMetis128 00017,5440,30
XVAdrastea129 00018,7160,30
VAmalthea181 40014,11680,50
XIVThebe221 90016,0980,68
IIo421 8005,03 6431,77
IIEuropa671 1005,33 1223,55
IIIGanymedes1 070 4004,65 2627,16
IVCallisto1 882 7005,74 82116,69
XVIIIThemisto7 507 00021,09130,0
XIIILeda11 165 00020,218240,9
VIHimalia11 461 00014,8160250,6
LXXIErsa11 483 00022,93252,0
S/2018 J 211 490 00023,33252,0
LXVPandia11 525 00023,03252,1
XLysithea11 717 00018,138259,2
VIIElara11 741 00016,678259,6
S/2011 J 311 829 00023,13263,0
LIIIDia12 118 00022,44287,0
S/2018 J 416 548 60023,52434,7
XLVICarpo16 989 00023,03456,1
LXIIValetudo18 980 00024,01533,3
XXXIVEuporie19 302 00023,12550,7
LVS/2003 J 1820 274 00023,42588,0
LIIS/2010 J 220 307 15023,91588,1
 S/2003 J 1620 567 00023,32598,6
S/2003 J 220 610 00023,72602,3
LXVIIIS/2017 J 720 627 00023,62602,6
LIVS/2016 J 120 650 84524,01602,7
LXIVS/2017 J 320 694 00023,42606,3
XXXVOrthosie20 721 00023,12622,6
S/2021 J 120 723 00023,91606,4
XXXIIIEuanthe20 799 00022,83620,6
XXIXThyone20 940 00022,34627,3
S/2022 J 320 968 00024,01617,3
XLMneme21 069 00023,32620,0
XXIIHarpalyke21 105 00022,24623,3
XXXHermippe21 131 00022,14633,9
XXVIIPraxidike21 147 00021,27625,3
XLIIThelxinoe21 162 00023,52628,1
S/2021 J 221 197 50024,01627,8
LXEupheme21 199 71023,42627,8
XLVHelike21 263 00022,64634,8
XXIVIocaste21 269 00021,85631,5
XIIAnanke21 276 00018,928610,5
LXXS/2017 J 921 487 00022,83639,2
S/2021 J 321 553 00023,82642,8
 S/2003 J 1221 615 00024,01646,0
S/2022 J 122 07400023,82668,4
S/2003 J 422 110 00023,52668,0
S/2016 J 322 273 00023,62675,7
LXVIIS/2017 J 622 455 00023,52683,0
LXXIIS/2011 J 122 462 00023,72686,6
S/2022 J 222 473 00024,01686,7
LXIS/2003 J 1922 757 00023,72697,6
LVIIIPhilophrosyne22 819 95023,52701,3
XXXIIEurydome22 865 00022,73717,3
S/2018 J 322 888 00023,91704,9
S/2021 J 522 893 10023,62704,9
S/2003 J 1022 918 30023,82704,9
XLIIIArche22 931 00022,83723,9
S/2021 J 422 950 00024,01708,6
XXVIIIAutonoe23 039 00022,04762,7
XXXVIIIPasithee23 096 00023,22719,5
LHerse23 097 00023,42715,4
S/2003 J 2423 150 00023,82715,9
XXIChaldene23 179 00022,54723,8
XXXVIIKale23 217 00023,02729,5
XXVIIsonoe23 217 00022,54725,5
XXXIAitne23 231 00022,73730,2
LXVIS/2017 J 523 232 00023,52719,5
LXIXS/2017 J 823 232 70024,01719,6
XXVErinome23 279 00022,83728,3
LXIIIS/2017 J 223 303 00023,52723,1
LIS/2010 J 123 314 33523,32723,2
XXTaygete23 360 00021,95732,2
XICarme23 404 00017,946702,3
LVIS/2011 J 223 463 88523,61730,5
XXXVISponde23 487 00023,02748,3
S/2021 J 623 490 00023,91734,1
LIXS/2017 J 123 547 10523,82734,2
XXIIIKalyke23 583 00021,85743,0
VIIIPasiphae23 624 00016,958708,0
XLVIIEukelade23 661 00022,64746,4
S/2016 J 423 728 00024,01743,7
LVIIEirene23 731 77022,54759,7
XIXMegaclite23 806 00021,76752,8
IXSinope23 939 00018,338724,5
XXXIXHegemone23 947 00022,83739,6
XLIAoede23 981 00022,54761,5
XLIVKallichore24 043 00023,72764,7
XVIICallirrhoe24 102 00020,87758,8
S/2003 J 924 233 62523,71766,5
XLVIIICyllene24 349 00023,22737,8
XLIXKore24 543 00023,62779,2
 S/2003 J 2324 750 00023,92759,7

Referenser

  • Marazzini, C., "The names of the satellites of Jupiter: from Galileo to Simon Marius". Lettere Italiane (in Italian) (2005) 57 (3), sid. 391–407.
  • Galilei, Galileo – översatt av Albert Van Helden (1989), “Sidereus Nuncius”, Chicago & London: University of Chicago Press, sid. 14–16. ISBN 0-226-27903-0.

Noter

  1. ^ [a b c d e] Sheppard, Scott S.. ”Moons of Jupiter”. Earth & Planets Laboratory. Carnegie Institution for Science. https://sites.google.com/carnegiescience.edu/sheppard/moons/jupitermoons. Läst 3 januari 2024. 
  2. ^ ”Moons of Jupiter”. NASA Science. https://science.nasa.gov/jupiter/moons/. Läst 3 januari 2024. ”Jupiter has 95 moons that have been officially recognized by the International Astronomical Union.” 
  3. ^ Anderson, J.D.; Johnson, T.V.; Shubert, G. med flera (2005). ”Amalthea's Density Is Less Than That of Water”. Science (The University of Chicago Press on behalf of The History of Science Society) 308 (5726): sid. 1291–1293. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15919987. 
  4. ^ Canup, Robert M.; Ward, William R. (2009). Origin of Europa and the Galilean Satellites. University of Arizona Press. http://adsabs.harvard.edu/abs/2008arXiv0812.4995C 
  5. ^ Jewitt, David; Haghighipour, Nader (2007). ”Irregular Satellites of the Planets: Products of Capture in the Early Solar System”. Annual Review of Astronomy and Astrophysics 45 (1): sid. 261–295. http://www.annualreviews.org/doi/abs/10.1146/annurev.astro.44.051905.092459?journalCode=astro. 

Se även

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Solar System Template Final.png
Major Solar System objects. Sizes of planets and Sun are roughly to scale, but distances are not. This is not a diagram of all known moons – small gas giants' moons and Pluto's S/2011 P 1 moon are not shown.
Jupiter.jpg
Original Caption Released with Image: This processed color image of Jupiter was produced in 1990 by the U.S. Geological Survey from a Voyager 2 image captured in 1979. The colors have been enhanced to bring out detail. Zones of light-colored, ascending clouds alternate with bands of dark, descending clouds. The clouds travel around the planet in alternating eastward and westward belts at speeds of up to 540 kilometers per hour. Tremendous storms as big as Earthly continents surge around the planet. The Great Red Spot (oval shape toward the lower-left) is an enormous anticyclonic storm that drifts along its belt, eventually circling the entire planet.
The Galilean satellites (the four largest moons of Jupiter).tif

This composite includes the four largest moons of Jupiter which are known as the Galilean satellites. The Galilean satellites were first seen by the Italian astronomer Galileo Galilei in 1610. Shown from left to right in order of increasing distance from Jupiter, Io is closest, followed by Europa, Ganymede, and Callisto.

The order of these satellites from the planet Jupiter helps to explain some of the visible differences among the moons. Io is subject to the strongest tidal stresses from the massive planet. These stresses generate internal heating which is released at the surface and makes Io the most volcanically active body in our solar system. Europa appears to be strongly differentiated with a rock/iron core, an ice layer at its surface, and the potential for local or global zones of water between these layers. Tectonic resurfacing brightens terrain on the less active and partially differentiated moon Ganymede. Callisto, furthest from Jupiter, appears heavily cratered at low resolutions and shows no evidence of internal activity.

North is to the top of this composite picture in which these satellites have all been scaled to a common factor of 10 kilometers (6 miles) per picture element.

The Solid State Imaging (CCD) system aboard NASA's Galileo spacecraft acquired the Io and Ganymede images in June 1996, the Europa images in September 1996, and the Callisto images in November 1997.

Launched in October 1989, the spacecraft's mission is to conduct detailed studies of the giant planet, its largest moons and the Jovian magnetic environment.
Himalia.png
Image of the moon Himalia taken by the Cassini spacecraft on 19 December 2000.