Julius Immanuel Bergh

Julius Immanuel Bergh, född 30 mars 1810, död 27 februari 1878, var en finländsk lärare och präst. Han var bror till Johan Fredrik Bergh.

Bergh var docent i hebreiska vid Helsingfors universitet och senare rektor i Kuopio. År 1861 blev han kyrkoherde i Limingo och erhöll 1864 teologie doktors titel. Bergh var tillsammans med Lars Stenbäck och Carl Gustaf von Essen en av ledarna inom de pietistiska akademiska kretsarna i Helsingfors och deltog därvid i striden kring Johan Ludvig Runebergs Den gamla trädgårdsmästarens brev. Efter sin överflyttning till Kuopio var han till en början en centralfigur inom väckelserörelsen i Savolax men råkade snart i konflikt med sina trosfränder på grund av sina starka bildningsintressen och utvecklades under inflytande av dessa till allt större tolerans. Både som pedagog och kyrklig ledare var Bergh på sin tid en av Finlands främste, till sin åskådning konservativ men samtidigt energisk, initiativrik och en kraftig förkämpe i synnerhet för skolväsendets utveckling.

Källor

• Svensk uppslagsbok, 2:a upplagan, 1947

Pietism och radikalpietism Förgrundsgestalter och församlingar Tyskland Philipp Jacob Spener • Johann Arndt • August Hermann Francke • Johan Jakob Rambach • Gottfried Arnold • Jean de Labadie • Johann Konrad Dippel Sverige Sven Rosén • Carl Michael von Strokirch • Thomas Leopold • Lars Ulstadius • Erik Tolstadius • Peter Schaefer • Peter Spaak • Johan Stendahl • Erik Molin • Erik Jansson Finland Johannes Wegelius • Abraham Achrenius • Lars Lefrén • Lars Stenbäck • Julius Bergh • Johan Bergh • Nils Malmberg • Jonas Lagus • Carl Gustaf von Essen • Fredrik Hedberg • Anders Ingman • Alfred Kihlman • Henrik Renqvist Församlingar Gråkoltarna • Filadelfiska Societén • Skevikarna • Erik-jansarna