Jota Telescopii
Jota Telescopii (ι) | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Kikaren |
Rektascension | 19t 35m 12,98725s[1] |
Deklination | -48° 05′ 57,1241″[1] |
Skenbar magnitud () | +4,89[2] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | K0 III[3] |
B–V | +1,09[2] |
Astrometri | |
Radialhastighet () | +22,3[4] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: -7,51[1] mas/år Dek.: -37,19[1] mas/år |
Parallax () | 8,80 ± 0,32[1] |
Avstånd | 370 ± 10 lå (114 ± 4 pc) |
Absolut magnitud () | -0,39[5] |
Detaljer | |
Radie | 17,06[6] R☉ |
Luminositet | 164[7] L☉ |
Temperatur | 4 854[7] K |
Andra beteckningar | |
ι Tel, CD-48° 13161, FK5 735, HD 184127, HIP 96341, HR 7424, SAO 229751 [8] |
Jota Telescopii (ι Telescopii, förkortat Jota Tel, ι Tel) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ensam stjärna[9] belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Kikaren. Den har en skenbar magnitud på 4,89[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 8,8[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 370 ljusår (ca 114 parsek) från solen.
Egenskaper
Jota Telescopii är en orange jättestjärna av spektralklass K0 III[3]. Den har en radie som är ca 17[6] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 164[7] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 850[7] K.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c] Cousins, A. W. J.; et al. (1966), "Photoelectric magnitudes and colours of southern stars, II", Royal Observatory bulletins, 121, Bibcode:1966RGOB..121....1C.
- ^ [a b] Houk, Nancy (1978), Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD stars, Ann Arbor: Dept. of Astronomy, University of Michigan, Bibcode:1978mcts.book.....H.
- ^ Wielen, R.; et al. (1999), Sixth Catalogue of Fundamental Stars (FK6). Part I. Basic fundamental stars with direct solutions (35), Astronomisches Rechen-Institut Heidelberg, Bibcode:1999VeARI..35....1W.
- ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971 , Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
- ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/iotatelescopii. Hämtad 2018-03-26.
- ^ [a b c d] McDonald, I.; et al. (2012), "Fundamental Parameters and Infrared Excesses of Hipparcos Stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 427 (1): 343–57, arXiv:1208.2037 , Bibcode:2012MNRAS.427..343M, doi:10.1111/j.1365-2966.2012.21873.x.
- ^ "iot Tel". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-06-05.
- ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878 , Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
Externa länkar
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Telescopium chart