Jota Telescopii

Jota Telescopii (ι)
Telescopium IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildKikaren
Rektascension19t 35m 12,98725s[1]
Deklination-48° 05′ 57,1241″[1]
Skenbar magnitud ()+4,89[2]
Stjärntyp
SpektraltypK0 III[3]
B–V+1,09[2]
Astrometri
Radialhastighet ()+22,3[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -7,51[1] mas/år
Dek.: -37,19[1] mas/år
Parallax ()8,80 ± 0,32[1]
Avstånd370 ± 10  (114 ± 4 pc)
Absolut magnitud ()-0,39[5]
Detaljer
Radie17,06[6] R
Luminositet164[7] L
Temperatur4 854[7] K
Andra beteckningar
ι Tel, CD-48° 13161, FK5 735, HD 184127, HIP 96341, HR 7424, SAO 229751 [8]

Jota Telescopii (ι Telescopii, förkortat Jota Tel, ι Tel) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ensam stjärna[9] belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Kikaren. Den har en skenbar magnitud på 4,89[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 8,8[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 370 ljusår (ca 114 parsek) från solen.

Egenskaper

Jota Telescopii är en orange jättestjärna av spektralklass K0 III[3]. Den har en radie som är ca 17[6] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 164[7] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 850[7] K.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c] Cousins, A. W. J.; et al. (1966), "Photoelectric magnitudes and colours of southern stars, II", Royal Observatory bulletins, 121, Bibcode:1966RGOB..121....1C.
  3. ^ [a b] Houk, Nancy (1978), Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD stars, Ann Arbor: Dept. of Astronomy, University of Michigan, Bibcode:1978mcts.book.....H.
  4. ^ Wielen, R.; et al. (1999), Sixth Catalogue of Fundamental Stars (FK6). Part I. Basic fundamental stars with direct solutions (35), Astronomisches Rechen-Institut Heidelberg, Bibcode:1999VeARI..35....1W.
  5. ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971 , Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
  6. ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/iotatelescopii. Hämtad 2018-03-26.
  7. ^ [a b c d] McDonald, I.; et al. (2012), "Fundamental Parameters and Infrared Excesses of Hipparcos Stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 427 (1): 343–57, arXiv:1208.2037 , Bibcode:2012MNRAS.427..343M, doi:10.1111/j.1365-2966.2012.21873.x.
  8. ^ "iot Tel". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-06-05.
  9. ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878 , Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Telescopium IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Telescopium chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.