Josias von Heeringen

Josias von Heeringen
Född	9 mars 1850 Kassel
Död	9 oktober 1926 (76 år) Charlottenburg
Begravd	Invalidenfriedhof
Medborgarskap	Tyskland
Sysselsättning	Politiker[1], officer
Utmärkelser
Hedersmedborgare i Kassel (1914) Komtur des Friedrichs-Ordens Pour le Mérite Großkreuz für Souveräne des Ordens der Württembergischen Krone Rutkroneorden Storkors av Sankt Stefansorden Stora ordensbandet av Uppgående solens orden Storkors med kedja av Leopoldorden Andra graden av Heliga skattens orden Storkors av Oldenburgska Hus- och förtjänstorden Storkors av Bayerska militärförtjänstorden Svarta örns orden Komtur des Großherzoglich Hessischen Verdienstordens Järnkorset av 2:a klassen Kommandeurkreuz II. Klasse des Ordens vom Zähringer Löwen Första graden av Preussiska Kronorden Order of Osmanieh 1st Class
Redigera Wikidata

Josias von Heeringen, född 9 mars 1850 i Kassel, död 9 oktober 1926, var en tysk militär.

Heeringen blev officer 1867 och sårades svårt i fransk-tyska kriget 1870–1871. Han erhöll 1895 chefskapet för 117:e infanteriregementet, blev generalmajor och avdelningschef i krigsministeriet 1898, generallöjtnant 1901, chef för 22:a divisionen 1903 och, med generals grad, chef för 2:a armékåren 1906. Åren 1909–1913 var han Preussens krigsminister och lyckades genomföra den stora utökningen av armén.

År 1913 blev han generalöverste och generalinspektör vid 2:a arméinspektionen. Vid första världskrigets utbrott 1914 ställdes Heeringen i spetsen för 7:e armén, som fick sig ålagt skyddet av elsass-lothringska gränsen. I oktober flyttades Heeringens armékvarter till franska fronten och insköts där mellan 1:a och 3:e arméerna, varvid 7:e armén nybildades och fick sin plats på båda sidor om Craonne. I augusti 1916 förflyttades Heeringen till befälet över kustförsvaret vid Östersjön. I november 1918 erhöll han avsked.

Källor

• Heeringen, Josias von i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1924)
• Heeringen, J. von i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)