Joseph Vernet
| Joseph Vernet | |
.jpg) | |
| Födelsenamn | Claude Joseph Vernet |
|---|---|
| Född | 14 augusti 1714 Avignon, Frankrike |
| Död | 3 december 1789 (75 år) Paris |
| Nationalitet | Fransman |
| Föräldrar | Antoine Vernet |
| Make/maka | Virginie Cecil Parker |
| Konstnärskap | |
| Fält | Målare |
| Redigera Wikidata (för vissa parametrar) | |
Claude Joseph Vernet, född 14 augusti 1714 i Avignon, Frankrike, död 3 december 1789 i Paris, var en fransk målare, son till dekorationsmålaren Antoine Vernet.
Biografi
Vernet biträdde redan som gosse fadern vid utförandet av dörrstycken och vagnmålningar. År 1732 sändes han till Rom, for sjövägen från Marseille, upplevde en storm, lät binda sig vid skeppets stormast för att noggrant kunna iakttaga vågornas rörelser och färgernas spel och fick under intrycken härav sin kallelse som marinmålare klar för sig. I Rom studerade han ruiner och landskap, men framför allt atmosfärens toner och nyanser. Bland hans studier från denna tid finns gedigna och utsökta små målningar, som i sin luftiga ljusbehandling förebådar Corot (exempelvis Ponte rotto och Bron och kapellet San Angelo, båda i Louvren).
Efter ankomsten till Rom gick han in i studion till valmålaren Bernardino Fergioni[1] och den marina landskapsmästaren Adrien Manglard.[2][3] Manglard och Fergioni introducerade Vernet för målningen av havslandskap.[3][4][5] Det anses att både Vernet och Manglard överträffade sin lärare (Fergioni). Vissa författare påpekar att Vernet i sin tur hade "en vaghet och en överlägsen anda" än sin lärare Manglard, som presenterade en "fast, naturlig och harmonisk smak" ("... Il suo nome [Fergionis namn] fu dopo non molti anni oscurato da due franzesi, Adriano Manglard, di un gusto sodo, naturale, accordato; e il suo allievo, Giuseppe Vernet, di una vaghezza e di uno spirito superiore al maestro").[6]
År 1753 begav han sig till Paris och blev samma år medlem av konstakademien. Som receptionsstycke lämnade han En hamnstad i solnedgång. Han hade stor framgång, blev med ens en målare på modet, strödde omkring sig marinmålningar med storm, skeppsbrott, blixtar, månsken, nattstämning. Han har blivit kallad den förste furnissören av romantik. Skickligheten i anordning och effekt fick ersätta den övertygande naturkänsla min finner i hans tidigare alster. I Louvren finns av hans hand 15 stora bilder av franska hamnstäder (1755–1765) samt ett 30-tal landskap av olika slag. I Stockholms Nationalmuseum[7] är han representerad av sex smärre målningar.
Galleri
Shipwreck (1759), Groeninge Museum, Bruges.
La Rochelle harbour in 1762, Musée de la Marine.
Sebastião José de Carvalho e Melo, markis av Pombal, The Expulsion of the Jesuits (1767), Museu da Cidade de Lisboa.
Landscape with Waterfall and Figures (1768). Walters Art Museum.
The Shipwreck (1772), National Gallery of Art, Washington D.C.
The Morning (1774), National Museum, Warszawa.
"A Storm in the Sea" (1770–1780-talet), Museum of Western and Oriental Art, Kiev .
Fishermen caught by the wind (1770–80s). Privat kollektion, Ryssland.
.jpg)
Litterära referenser
I Arthur Conan Doyles novell "Den grekiske tolken", hävdar den fiktiva detektiven Sherlock Holmes att hans mormor är Vernets syster, utan att ange om det är Claude Josephs eller Antoine Charles Horaces syster.
Källor
- Vernet, 1. Claude Joseph i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
Noter
- ^ Mall:EB1911
- ^ ”Marina di Anzio”. Accademia di San Luca. Arkiverad från originalet den 20 september 2015. https://web.archive.org/web/20150920202800/https://www.accademiasanluca.eu/it/collezioni_online/pittura/archive/cat_id/1791/id/1668/marina-di-anzio. Läst 9 oktober 2020.
- ^ [a b] ”Vernet”. Treccani. https://www.treccani.it/enciclopedia/vernet_%28Enciclopedia-Italiana%29/. Läst 9 oktober 2020.
- ^ Greater London Council, Joseph Vernet, Philip Conisbee (1976). Claude-Joseph Vernet, 1714–1789. The Council; University of Michigan. Sid. 1728;1739;1747. https://books.google.com/books?id=LzzsAAAAMAAJ&q=claude-joseph+vernet+adrien+manglard.
- ^ Silvia Maddalo (1982). Adrien Manglard (1695–1760). Multigrafica; University of Virginia. Sid. 20–28. https://books.google.com/books?id=OwxNAAAAYAAJ&q=vernet.
- ^ Silvia Maddalo (1982). Adrien Manglard (1695–1760). Multigrafica; University of Virginia. Sid. 23. https://books.google.com/books?id=OwxNAAAAYAAJ&q=vernet.
- ^ Joseph Vernet i Nationalmuseums samlingar
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Joseph Vernet.- Liv och verk av Vernet (Théodore Gégoux art gallery)
- C. J. Vernet online (Artcyclopedia)
- Joseph Vernet hos Europeana
Wikimedia Commons har media som rör Media som används på denna webbplats
At the age of twenty Vernet left his native Avignon for a lengthy stay in Rome where he devloped a style of idealized landscape painting derived from the 17th-century classical traditions of Claude Lorrain and Salvator Rosa. Not until 1762 did he settle in Paris, metting with success there painting marine scenes and "picturesque" views that recalled his Italian sojourn as well as reflected a debt to Dutch landscape painting. His work was admired by wide international clientele. Scenes with cascades of waterfalls loosely based on the famous Italian sites of Tivoli and Terni were painted by Vernet throughout his career, and several are recorded for the year 1768.
This handsome painting was commissioned for an 18th-century country house located in Danson Park, England, that was designed by the architect Robert Taylor for the English merchant John Boyd in 1766. Vernet was the leading landscape painter of the 18th century. His idealized compositions, loosely inspired by the Italian countryside, were much prized as souvenirs of the so-called "Grand Tour" of Italy made by the elite to acquire cultural sophistication. In this landscape, Vernet evokes the feel of the Italian countryside, which he has adorned with picturesque ruins and lively figures, without actually re-creating any specific time or place.
This work combines all the typical elements of Vernet's ideal views. As tourists gawk at the waterfall, picturesque peasants go about their business. The perfectly calculated balance between the large tree, the harsh rocky face of the cliff, and the sun-drenched vista beyond the aqueduct evokes the notion of the sublime which figured so prominently into the 18th century.