Joseph Süss Oppenheimer

Joseph Süss Oppenheimer
Född1698[1][2] ​eller ​1692[3]
Heidelberg
Död4 februari 1738
Stuttgart
Medborgare iTyskland
SysselsättningBankman, entreprenör
Redigera Wikidata

Joseph Süß Oppenheimer född 1698, död 4 februari 1738 i Stuttgart, var en judisk bankir och finansiell rådgivare, så kallad hovjude, åt hertig Karl Alexander av Württemberg.

Biografi

Oppenheimer gjorde sig tidigt känd som en skicklig affärsman på lika områden. Han förvärvade en stor förmögenhet, varigenom hans makt och inflytande stärktes, även politiskt. När han fått hand om Württembergs finanser, arbetade han intensivt för dess stärkande, bland annat ville han införa stadsmonopol på olika varor. Både hans gärningar och personlighet har blivit omstridda. Efter Karl Alexanders fall blev Oppenheimer anklagad för olika brott och ställd inför rätta i Stuttgart. Där dömdes han till döden och avrättades 1738.[4]

Eftermäle

Hans liv har legat till grund för en kortroman, Jud Süß, av Wilhelm Hauff (1827), och en roman med samma titel av Lion Feuchtwanger (1925), samt två filmer, den brittiska Jew Süss (1934) och den tyska antisemitiska propagandafilmen Jud Süß (1940) av Veit Harlan.

Noter

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ British Museum person-institution thesaurus, British Museum-ID: 142828, omnämnd som: Joseph S?? Oppenheimer, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 9 april 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  4. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 803 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Flugblatt3 Joseph Süß Oppenheimer copy.jpg

Spottporträt des Joseph Süß Oppenheimer mit dem eisernen Galgen als Emblem. Inschrift:

Wer grosser Herren Gunst misbraucht mit bösen Rath
Wie dieser freche Jud Süss Oppenheimer that,
Wen Geitz und Übermuth, auch Wollust eingenom̅en,
Der mus wie Haman dort zu letzt an Galgen kom̅en