Joseph Justus Scaliger
| Joseph Justus Scaliger | |
 Joseph Justus Scaliger, 1597. | |
| Född | Joseph Juste Scaliger 5 augusti 1540[1] Agen[2][1], Frankrike |
|---|---|
| Död | 21 januari 1609[3][4][5] (68 år) Leidens kommun[2][1] |
| Andra namn | I. R. Batavus[6], Joannes Rutgers[6], Yvo Villiomarus[6], Nicolas Vincent[6] och Nicolaus Vincentius[6] |
| Medborgare i | Kungariket Frankrike[7] och Republiken Förenade Nederländerna[7] |
| Utbildad vid | College of Guienne, Universitetet i Paris, Collège de France[8] |
| Sysselsättning | Historiker, antikvetare, poet[1], numismatiker, filolog[1], universitetslärare[9], arkeolog, översättare, författare[10], chronologist[1] |
| Befattning | |
| Professor[1] | |
| Arbetsgivare | Genèves universitet Universitetet i Leiden (1593–1609)[9] |
| Föräldrar | Julius Caesar Scaliger[1] |
| Redigera Wikidata | |
Joseph Justus Scaliger, född 5 augusti 1540 i Agen, död 21 januari 1609, var en fransk filolog och kronolog, son till Julius Caesar Scaliger.
Biografi
Scaliger övergick 1562 till protestantismen och innehade 1572-1574 en professur i Genève. Han levde därefter på olika ställen i södra Frankrike och kallades 1593 till professor i vältalighet och poesi vid universitetet i Leiden.
I Nordisk familjebok beskrevs Scaliger som en av både samtidens och eftervärldens största filologer, med storartad divinations- och kombinationsförmåga, i lärdom och genialitet vida överträffande sin far, som han även ärvt de mindre vackra egenskaperna högfärd och stridslystnad av.
Hans arbete De emendatione temporum (1583; bästa uppl. 1629) innehåller det första fullständiga, efter bestämda grundsatser ordnade kronologiska system, så kallade julianska perioden. Ett slags supplement till detta verk är Thesaurus temporum, complectens Eusebii Pamphili chronicon (1606).
Liksom han genom dessa arbeten grundlagt den kronologiska vetenskapen, gav han upphov till numismatiken genom skriften De re numaria (1606). Om hans mångsidighet vittnar Opuscula varia (1610) och Epistolae (1627), bägge författade på latin. Hans Poemata (1615; ny uppl. 1864) har däremot inte tillmätts lika högt värde. Scaliger gav även ut kritiska upplagor av romerska författare.
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Scaliger, 2. Joseph Justus, 1904–1926.
- ^ [a b c d e f g h] ECARTICO, ECARTICO person-ID: 41072, läs online, läst: 1 oktober 2023, licens: Creative Commons Erkännande-DelaLika 3.0 Nederländerna.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Скалигер Жозеф Жюст”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Joseph Justus Scaliger, Biografisch Portaal (på nederländska), Biografisch Portaal-nummer: 22816154, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Joseph-Justus-Scaligertopic/Britannica-Online, omnämnd som: Joseph Justus Scaliger, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mzk2003197404, läst: 30 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Libris, 29 oktober 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Mathematics Genealogy Project.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Leidse Hoogleraren, Leidse Hoogleraren-ID: 2136, läst: 19 juni 2019.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Josephus Justus Scaliger, painted by the 3rd Librarian of Leiden University, Paulus Merula, 1597. Icones Leidenses 28
Iosephi Scaligeri ... Mesolabium. Ad nobiles academiae Lugdunensis Batauorum curatores, et magnificos eiusdem ciuitatis consules. - Lugduni Batauorum : ex officina Plantiniana apud : Franciscum Raphelengium, 1594. - 34, [2] p. : ill. ; 2° .