Joseph Gallieni
| Joseph Gallieni | |
 | |
| Född | 24 april 1849[1][2][3] Saint-Béat[4], Frankrike |
|---|---|
| Död | 27 maj 1916[2][3][5] (67 år) Versailles[4] |
| Begravd | cimetière Alphonse-Karr |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | prytanée national militaire École spéciale militaire de Saint-Cyr |
| Sysselsättning | Officer, militär, politiker |
| Befattning | |
| Guvernör, Franska Madagaskar (1896–1905) Lyons militärguvernör (1906–1908) Militärguvernör i Paris (1914–1915) Frankrikes krigsminister (1915–1916) | |
| Utmärkelser | |
| Storkors av Hederslegionen Marskalk av Frankrike Parrain de promotion de l'École spéciale militaire de Saint-Cyr | |
| Redigera Wikidata | |
Joseph Simon Gallieni, född 24 april 1849 i Saint-Beat i Haute-Garonne, död 27 maj 1916, var en fransk militär och minister under första världskriget.
Biografi
Gallieni deltog i tysk-franska kriget 1870-71. Han utnämndes till löjtnant 1873 och kapten 1878. Han skickades till Afrika och deltog i koloniala expeditioner.
Efter tjänstgöring på Martinique utsågs Gallieni till guvernör i Franska Sudan, där han slog ner ett sudanesiskt uppror. Åren 1892-96 var han divisionschef i Franska Indokina och därefter guvernör på Madagaskar till 1905.
1906 blev han arméchef och 1908 inspektör för kolonialtrupperna och medlem av högsta krigsrådet.[6]
Gallieni var påtänkt som chef för generalsstaben 1911, men avböjde till förmån för Joseph Joffre på grund av hög ålder och svag hälsa.
Första världskriget
Galliene pensionerades i april 1914, men återkallads i tjänst i augusti för att 26/8 bli militärguvernör i Paris under den kritiska tid då staden hotades av de Tyska trupperna. 1 september ställdes 6:e armén under hans befäl, och tillsammans med andra delar av Paris garnison bidrog han verksamt till de franska framgångarna i slaget vid Marne 6-11 september.[6] Joffre höll distans till Gallieni för att inte hans inflytande skulle bli för stort. Många anser dock att Gallienis energi och förutseende spelat en stor roll i segern vid Marne, som räddade Paris.
Gallieni såg en möjlighet att med den nyuppsatta sjätte armén anfalla flanken på den tyska första armén när den svängde österut tidigt i september. Under slaget inträffade den berömda trupptransporten när Paris taxibilar körde reserver från Paris till fronten. Vid åsynen av detta yttrade Gallieni de ofta citerade orden: "Eh bien, voilà au moins qui n'est pas banal!" ("Nåja, här har vi i ändå något ovanligt!"). Denna troligen första stora motoriserade truppinsats hade stor betydelse för slagets utgång. Störst ära för segern fick emellertid Joffre.
Gallieni blev krigsminister i oktober 1915 men avgick av hälsoskäl i mars 1916. Samarbetet med Joffre var konfliktfyllt, speciellt angående Verdun. Hans hälsa återhämtade sig inte och Joseph Gallieni dog i maj 1916. Postumt utsågs han till Marskalk av Frankrike 1921.
Gallieni har bland annat författat Trois colonnes au Tonkin 1894-95 (1899), Neuf ans à Madagascar (1907) och Mémoires du général Galliéni; défense de Paris (1920, utgiven av hans efterlevande).[6]
Noter
- ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH//1061/67, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6865b80, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 8883552, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Галлиени Жозеф Симон”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: gallieni-joseph-simon, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
French general Joseph Gallieni (1849-1916)