José Eduardo dos Santos

José Eduardo dos Santos

José Eduardo dos Santos 2014.
Tid i befattningen
10 september 1979–25 september 2017
PremiärministerFernando José de França Dias Van-Dúnem
Marcolino Moco
Fernando da Piedade Dias dos Santos
Paulo Kassoma
FöreträdareAgostinho Neto
EfterträdareJoão Lourenço
Tid i befattningen
11 november 1975–28 november 1976
PresidentAgostinho Neto
PremiärministerLopo do Nascimento
FöreträdareFörste innehavaren
EfterträdarePaulo Teixeira Jorge
Född28 augusti 1942
Luanda, Portugisiska Västafrika
Död8 juli 2022 (79 år)
Barcelona, Spanien
NationalitetAngola Angolansk
Politiskt partiMPLA
YrkePolitiker, ingenjör
MakaTatjana Kukanova (g. 1966–1980)
Ana Paula Lemos (g. 1991–2022; hans död)
Barn10, bl. a. Isabel dos Santos
NamnteckningJosé Eduardo dos Santoss namnteckning
Militärtjänst
I tjänst förAngola Angola
Tjänstetid1962–2002
GradGeneral
Slag/KrigInbördeskriget i Angola

José Eduardo dos Santos, född 28 augusti 1942 i Luanda, död 8 juli 2022 i Barcelona, Spanien,[1] var en angolansk politiker.[2] Han var Angolas president 1979–2017.[3]

Biografi

dos Santos var en militant nationalist från unga år, gick 1961 med i Folkrörelsen för Angolas befrielse (MPLA) och grundade dess ungdomsorganisation.[2] Samma år gick han i exil i Kongo-Brazzaville, och senare i Sovjetunionen, där han utbildade sig till ingenjör. År 1970 återvände han till Angola och anslöt sig till MPLA:s gerillastyrkor i provinsen Kabinda. Han representerade ofta MPLA i olika internationella forum, och valdes 1974 in i exekutivkommittén inom MPLA:s politbyrå.[4]

När Angola blev självständigt från Portugal 1975 blev dos Santos utrikesminister fram till 1976, och därefter planeringsminister från 1978.[2] Efter att president Agostinho Neto avlidit i september 1979 blev dos Santos Angolas president 10 september 1979 (tillförordnad president till 21 september 1979), och stannade på posten till 26 september 2017.[3]

Som president ansträngde han sig både nationellt och internationellt för att åstadkomma fred i det långvariga angolanska inbördeskriget. Hans politik ledde till ett fredligt återdragande av de sydafrikanska styrkorna, som stödde UNITA i inbördeskriget, från Angola. Han spelade även en central roll i det avtal som slöts mellan Angola, Kuba och Sydafrika 1989, vilket ledde till att Namibia uppnådde självständighet under SWAPO året därpå, samt att de kubanska trupper, som stödde MPLA-regeringen i inbördeskriget i Angola, återvände hem.[4]

dos Santos undertecknade 1991 Bicesseavtalet, vilket möjliggjorde Angolas första fria president- och parlamentsval 1992. MPLA segrade i parlamentsvalet och dos Santos erhöll majoritet i en första valomgång av presidentvalet, vilket bekräftades av FN-representanter och internationella observatörer. UNITA-rebellerna accepterade dock inte resultatet, vilket innebar att den avgörande andra omgången i presidentvalet sköts upp och inbördeskriget fortsatte.[5] Ett nytt fredsavtal undertecknades 1994, men bröts då UNITA återupptog striderna 1998; inbördeskriget avslutades till sist 2002, då UNITA:s ledare Jonas Savimbi dödades.[6]

Dos Santos förblev marxist under sin tid som minister och president, men intog samtidigt en pragmatisk hållning.[2] Han stödde president Netos linje att skapa nära ekonomiska band till västländer, utan att överge Angolas starka band till Sovjetunionen och Kuba under kalla kriget.[2] Efter kalla krigets slut övergav landet sin planekonomiskt präglade modell, och MPLA lämnade sin marxistiska ideologiska plattform för en socialdemokratisk sådan. Ekonomin öppnades under 1990-talet upp för utländska investerare, vilket gjorde Angola till den andra största oljeproducenten i Afrika efter Nigeria.[7]

dos Santos styre anklagades samtidigt för utbredd korruption och nepotism, vilket enligt hans kritiker bidrog till att fattigdomen och ojämlikheten i landet förblev utbredd. Hans dotter, Isabel dos Santos, var tidigare chef för det statliga oljebolaget Sonangol och enligt tidningen Forbes den rikaste kvinnan i Afrika, innan hennes tillgångar frystes 2020 som en del av en omfattande korruptionsutredning.[7]

Dos Santos avgick som president 2017, och som ledare för MPLA 2018.[2] Han efterträddes som president av João Lourenço, tidigare landets försvarsminister.[4] Efter hans avgång började regeringen i Angola utreda korruptionsanklagelserna kring dos Santos, och han gick i självvald exil i Spanien, men återvände till Angola i september 2021.[8] Han avled på sjukhus i Barcelona i juni 2022, efter en längre tids sjukdom.[9]

Bildgalleri

Källor

  1. ^ https://www.washingtonpost.com/obituaries/2022/07/08/jose-eduardo-dos-santos-angola-dictator-dead/%7C José Eduardo dos Santos, who plundered Angola, dies at 79
  2. ^ [a b c d e f] dos Santos, José Eduardo, rulers.org, läst 2019-11-18
  3. ^ [a b] Angola, rulers.org, läst 2019-11-18
  4. ^ [a b c] Alan Cowell (8 juli 2022). ”José Eduardo dos Santos, Longtime Angolan Ruler, Dies at 79”. The New York Times. https://www.nytimes.com/2022/07/08/world/africa/jose-eduardo-dos-santos-dead.html. Läst 5 november 2023. 
  5. ^ ”ELECTIONS HELD IN 1992”. Interparlamentariska unionen. 1992. http://archive.ipu.org/parline-e/reports/arc/2007_92.htm. Läst 6 november 2023. 
  6. ^ Danna Harman (25 februari 2002). ”Rebel leader's death opens doors to peace in Angola”. The Christian Science Monitor. https://reliefweb.int/report/angola/rebel-leaders-death-opens-doors-peace-angola. Läst 6 november 2023. 
  7. ^ [a b] Kerry A. Dolan (22 januari 2021). ”How Isabel Dos Santos, Once Africa’s Richest Woman, Went Broke”. Forbes. https://www.forbes.com/sites/kerryadolan/2021/01/22/the-unmaking-of-a-billionaire-how-africas-richest-woman-went-broke/. Läst 6 november 2023. 
  8. ^ ”Angola's ex-leader Dos Santos back home after 30-month exile -ANGOP”. Reuters. 15 september 2021. https://www.reuters.com/world/africa/angolas-ex-leader-dos-santos-back-home-after-30-month-exile-angop-2021-09-14/. Läst 6 november 2023. 
  9. ^ TT (8 juli 2022). ”Angolas tidigare ledare död – styrde i 38 år”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/varlden/angolas-tidigare-ledare-dod-styrde-i-38-ar/. Läst 6 november 2023. 
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Dos Santos et Bush.jpg
President George W. Bush welcomes President Jose Eduardo dos Santos of Angola to the Oval Office Wednesday, May 12, 2004.
Bundesarchiv Bild 183-Z1014-018, Berlin, Staatsoberhaupt Angolas an der Grenze.jpg
(c) Bundesarchiv, Bild 183-Z1014-018 / CC-BY-SA 3.0
Det tyska riksarkivet (Bundesarchiv) använder ofta originalbeskrivningen på sina bilder. Det kan förekomma att dessa texter är felaktiga, tendentiösa, föråldrade eller politiskt extrema.
Berlin, Staatsoberhaupt Angolas an der Grenze

ADN-ZB/14.10.81/Berlin/Staatsbesuch/Das Staatsoberhaupt Angolas, Jose Eduardo dos Santos (5.v.l.), besuchte in Begleitung von Wolfgang Rauchfuß die Staatsgrenze der DDR zu Westberlin am Brandenburger Tor, wo Generalleutnant Karl-Heinz Drews (2.v.r.) die Grüße aller Angehörigen der Grenztruppen der DDR überbrachte.

Abgebildete Personen:

  • Santos, Jose Eduardo dos: Präsident, Präsident der Partei der Arbeit, Angola
  • Rauchfuß, Wolfgang: stellvertretender Ministerratsvorsitzender, Minister für Materialwirtschaft, DDR
  • Drews, Karl-Heinz: Generalleutnant der Grenztruppen, Stadtkommandant Berlin, DDR
Vladimir Putin with Jose Eduardo dos Santos-1.jpg
(c) Kremlin.ru, CC BY 4.0
THE KREMLIN, MOSCOW. With the President of Angola, Jose Eduardo dos Santos.
José Eduardo dos Santos signature.jpg
José Eduardo dos Santos signature.
Lula José Eduardo 2010.JPG
Författare/Upphovsman: Wilson Dias/ABr, Licens: CC BY 3.0 br
O presidente Luiz Inácio Lula da Silva participa de encontro com o presidente de Angola, José Eduardo dos Santos, no Itamaraty.
José Eduardo dos Santos-16062014-edit (cropped).jpg
Författare/Upphovsman: Fabio Rodrigues Pozzebom/Agência Brasil, Licens: CC BY 3.0 br
Dilma recebe o presidente de Angola, José Eduardo dos Santos