Vattensorkar
| Vattensorkar Stratigrafisk utbredning: Pleistocen - Nutid | |
 Vattensork Arvicola amphibius | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Överfamilj | Musliknande gnagare Myomorpha |
| Familj | Cricetidae |
| Underfamilj | Sorkar Arvicolinae |
| Släkte | Vattensorkar Arvicola |
| Vetenskapligt namn | |
| § Arvicola | |
| Auktor | Lacépède, 1799 |
| Arter | |
| Se text. | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Vattensorkar eller jordsorkar (Arvicola) är ett släkte i underfamiljen sorkar som består av tre arter; den i norra Europa förekommande vattensorken (Arvicola amphibius), den sydvästeuropeiska sydlig vattensork (Arvicola sapidus) och den i Central- och Sydeuropa förekommande Arvicola scherman.[1]
Detta släkte skiljer sig från skogssorkar genom mörkare, grå- eller svartaktig färg och genom sina inte utanför pälsen synliga öron. Deras undre framtändernas rötter skapar en tydlig upphöjning på käkbenets utsida. I Sverige förekommer till exempel arten vattensork.
Med en kroppslängd upp till 22 centimeter (från 12 centimeter) är arterna störst bland dessa medlemmar av underfamiljen sorkar som förekommer i Gamla världen. Svansens längd är 7 till 12 centimeter och vikten varierar mellan 70 och 250 gram. På grund av den tjocka pälsen och hårfransar vid fötterna är de bra anpassade för vistelsen i vattnet. Även på fötternas sulor förekommer hår. Arterna har klor vid alla fingrar och tår. Antalet spenar hos honor är åtta.[2]
Vattensorkar håller ingen vinterdvala och de kan vara dag- samt nattaktiva. Arterna har vattenväxter, örter, gräs, kvistar, unga växtskott, rötter och frukter som ligger på marken som föda. För övrigt är levnadssättet främst känt för vattensorken (se motsvarande artikel).[2]
Vattensorken är vanlig i hela utbredningsområdet och betraktas i vissa regioner som skadedjur. De andra två arterna är däremot jämförelsevis sällsynta.
Ibland listas vattensorkar som ett undersläkte till släktet åkersorkar (Microtus). I dessa fall räknas även den amerikanska arten Microtus richardsoni till vattensorkar.[3][1]
På grund av sin storlek är vattensorkar omtyckta byten för rovdjur och rovfåglar.
Referenser
Sorksläktet i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia. med följande källa:
- Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9
Noter
- ^ [a b] Musser, G. G. and M. D. Carleton. 2005. Superfamily Muroidea. sid. 894–1531 in Mammal Species of the World a Taxonomic and Geographic Reference. D. E. Wilson and D. M. Reeder eds. Johns Hopkins University Press, Baltimore. Arvicola online
- ^ [a b] Nowak, R. M. (1999) sid.1467−1468, Arvicola.
- ^ Conroy, C. J. and J. A. Cook. 2000. Molecular systematics of a Holarctic rodent (Microtus: Muridae). Journal of Mammalogy, 81:344-359.
|
Media som används på denna webbplats
Water Vole Arvicola terrestris (stuffed) in Bristol Museum, Bristol, England.