John Stuart, 3:e earl av Bute
| John Stuart, 3:e earl av Bute | |
 John Stuart, 3:e earl av Bute, 1773. | |
| Född | 25 maj 1713[1][2][3] Parliament Square[4], Storbritannien |
|---|---|
| Död | 10 mars 1792[1][2][3] (78 år) Grosvenor Square, Storbritannien |
| Begravd | Rothesay |
| Medborgare i | Kungariket Storbritannien |
| Utbildad vid | Universitetet i Leiden Eton College |
| Sysselsättning | Botaniker, politiker, konstsamlare |
| Befattning | |
| Ledamot av Brittiska överhuset Storbritanniens minister för norra departementet (1761–1762) Överhusets ledare (1762–1763) Storbritanniens premiärminister (1762–1763) | |
| Politiskt parti | |
| Tories | |
| Maka | Mary Suart, grevinna av Bute (g. 1736–)[5][6] |
| Barn | Jane Stuart[7][5] Lady Mary Stuart (f. 1740)[7] John Stuart, Marquess of Bute (f. 1744)[5] Anne Stuart (f. 1745)[7][5] James Stuart-Wortley-Mackenzie (f. 1747)[5] Lady Augusta Corbett (f. 1749) Lady Caroline Stuart (f. 1750)[7][5] Frederick Stuart (f. 1751) Charles Stuart (f. 1753)[5] William Stuart (f. 1755)[5] Louisa Stuart (f. 1757)[5] |
| Föräldrar | James Stuart, 2:e earl av Bute[5] Lady Anne Campbell[7][5] |
| Utmärkelser | |
| Strumpebandsorden | |
| Redigera Wikidata | |
John Stuart, 3:e earl av Bute (earl från 1723), född 25 maj 1713, död 10 mars 1792, brittisk politiker.
Lorde Bute var 1737–1741 en av Skottlands valda lordrepresentanter i brittiska överhuset och anslöt sig till tories, men spelade ingen avgörande roll och blev inte omvald. Under jakobitresningen 1745 bosatte han sig i London och blev 1750 kammarherre hos Fredrik Ludvig, prins av Wales (1707–1751) och informator för hans son, prins Georg, efter faderns död 1751 prins av Wales. När den senare efter farfadern, kung Georg II:s, död 1760 kröntes till ny kung (Georg III) började Butes glansperiod.
I oktober 1760 blev han ledamot av Privy council och förste kammarherre, Groom of the Stole (1760-1761). I mars 1761 inträdde han som statssekreterare i Newcastles och William Pitt d.ä.:s ministär och tog åter säte i överhuset. Stödd på kungens gunst och känd som dennes språkrör, undergrävde han Pitts ställning, korsade hans planer på en brytning med Spanien och föranledde därigenom hans avgång. Bute fick nu ensam ledningen för utrikespolitiken men fick kämpa mot en våldsam opposition och nödgades själv utfärda den krigsförklaring han förut motsatt sig.
Kriget fördes dock lamt, och i hemlighet arbetade Bute på en allmän fred. Det traktatsstridiga indragandet av de engelska subsidierna till Preussen var ett led i denna fredssträvan. Han ville också med detta avlägsna Newcastle, något som lyckades. Premiärministern, som vägrade ta ansvaret avgick i maj 1762 och efterträddes av Bute. Denne skred nu till fredsunderhandlingar med både Frankrike och Spanien, och i februari 1763 slöts freden i Paris. Freden motsvarade dock inte de engelska förväntningarna. Efter våldsamma protester och gatudemonstrationer 8 april 1763 tvingades Bute att avgå, och i september samma år förvisades han från hovet.
Han behöll dock ett visst inflytande, och gav regeringen svårigheter genom angrepp på dess amerikanska politik 1766. Sin plats i överhuset behöll han genom omval ända fram till 1780.
Utöver sin politiska gärning utgav Bute även omkring 1785 praktverket Botanical tables containing the different familys of British plants (9 band) och The tabular distribution of British plants (2 band, 1787).
Källor
- Svensk uppslagsbok, Lund 1930
- ^ [a b] RKDartists, läs online, läst: 23 augusti 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, John Stuart, 3rd Earl of Bute, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, John Stuart, 3rd Earl of Bute, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.gov.uk .[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j k] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör John Stuart, 3:e earl av Bute.
| ||||||||||
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
_(St_Edwards_Crown).svg)
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 3.0
Royal Coat of Arms of the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland in the style used by the Government of Queen Elizabeth II from 1952 to 2022 (as used in all places except Scotland).
| “ | Quarterly, First and Fourth Gules three lions passant guardant in pale Or armed and langued Azure (for England), Second quarter Or a lion rampant within a double tressure flory counter-flory Gules (for Scotland), Third quarter Azure a harp Or stringed Argent (for Ireland), the whole surrounded by the Garter; for a Crest, the imperial crown Proper; for Supporters, dexter a lion rampant guardant Or crowned as the Crest, sinister a unicorn Argent armed, crined and unguled Proper, gorged with a coronet Or composed of crosses patée and fleurs de lys a chain affixed thereto passing between the forelegs and reflexed over the back also Or; Motto 'Dieu et mon Droit’ ('God and my Right') below the shield. | ” |
- PINCHES, J.H & R.V., The Royal Heraldry of England, 1974, Heraldry Today.
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 3.0
Royal Coat of Arms of the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland in the style used by the Government of Queen Elizabeth II from 1952 to 2022 (as used in all places except Scotland).
| “ | Quarterly, First and Fourth Gules three lions passant guardant in pale Or armed and langued Azure (for England), Second quarter Or a lion rampant within a double tressure flory counter-flory Gules (for Scotland), Third quarter Azure a harp Or stringed Argent (for Ireland), the whole surrounded by the Garter; for a Crest, the imperial crown Proper; for Supporters, dexter a lion rampant guardant Or crowned as the Crest, sinister a unicorn Argent armed, crined and unguled Proper, gorged with a coronet Or composed of crosses patée and fleurs de lys a chain affixed thereto passing between the forelegs and reflexed over the back also Or; Motto 'Dieu et mon Droit’ ('God and my Right') below the shield. | ” |
- PINCHES, J.H & R.V., The Royal Heraldry of England, 1974, Heraldry Today.