John Stårck

Per Johan (John) Xenophon Stårck, född den 14 april 1884 i Ulricehamn, död den 29 mars 1973 i Göteborg, var en svensk språk- och skolman. Han tillhörde ätten Stårck och var bror till Erik Stårck.

Stårck avlade mogenhetsexamen i Skara 1903, filosofie kandidatexamen vid Uppsala universitet 1907 och filosofie licentiatexamen 1911. Han promoverades till filosofie doktor 1912. Stårck genomgick provår vid Högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm 1912–1913. Han var extra ordinarie lärare vid Högre realläroverket å Norrmalm i Stockholm 1913–1917 och huvudlärare i tyska vid Lyceum för flickor i Stockholm 1914–1917. Stårck blev lektor i Kalmar 1916, lektor i Västervik 1918, tillika bibliotekarie där 1919, och lektor i tyska och engelska vid Hvitfeldtska högre allmänna läroverket i Göteborg 1927. Han var sekreterare i Svensk-tyska föreningen 1913–1914 och skolöverstyrelsens inspektor för Västerviks högre läroanstalt för flickor 1925–1927. Stårck publicerade artiklar och recensioner i tidningar och tidskrifter. Han blev riddare av Nordstjärneorden 1932.

Bibliografi (i urval)

Å ömse sidor landamäret – Skildringar från gränsbygden mellan Mark och Halland (1910)
Studien zur Ausgleichung des Rückumlauts (gradualavhandling, 1912)
Bidrag till den tyska skolgrammatikens historia i Sverige (1914)
Auswahl aus der älteren deutschen Romantik (1920)
De olika grammatiska kategorierna (1924)
Deutsche Texte aus dem Anfang des 19. Jahrhunderts, mit besondere Berücksichtigung der jüngeren Romantik (1926)
Stårckska släktboken (I, 1924)
Brynte Papegoja 1627–1694 (1937)