John Spencer, 5:e earl Spencer

John Spencer, 5:e earl Spencer
Född27 oktober 1835[1][2][3]
London
Död13 augusti 1910[1][2][3] (74 år)
Althorp, Storbritannien
BegravdChurch of St Mary the Virgin, Great Brington
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidTrinity College, Cambridge
Harrow School
SysselsättningPolitiker[4], konstsamlare
Befattning
Ledamot av Förenade kungarikets 17:e parlament
Storbritanniens 17:e parlament, Northamptonshire Southern (1857–1857)
Ledamot av Brittiska överhuset (1857–1910)
Irlands lordlöjtnant (1868–1874)
Northamptonshires lordlöjtnant (1872–1908)
Kronrådets lordpresident (1880–1883)
Förenade kungarikets marinminister (1892–1895)
Politiskt parti
Liberal Party
MakaCharlotte Spencer, grevinna Spencer
(g. 1858–)[5]
FöräldrarFrederick Spencer, 4:e earl Spencer
Georgiana Elizabeth Poyntz[6]
SläktingarCharles Spencer, 6:e earl Spencer (syskon)
Utmärkelser
Strumpebandsorden
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

John Poyntz Spencer, 5:e earl Spencer, född den 27 oktober 1835, död den 13 augusti 1910Althorp, var en brittisk aristokrat, politiker och ämbetsman .

Biografi

Han var son till Frederick Spencer, 4:e earl Spencer.

Lord Spencer, då kallad Lord Althorp valdes 1857 till ledamot av underhuset, men ärvde redan i december samma år sin fars säte i överhuset och tillhörde där ända till 1905 det liberala partiets ledande män. Åren 1868]–1874 var han, i Gladstones första ministär, lordlöjtnantIrland, blev 1880 lordpresident i Gladstones andra ministär, men sändes i maj 1882, då lord Cowper avgick av missnöje över Gladstones uppgörelse med jordligans ledare (the Kilmainham treaty), för andra gången till Irland som lordlöjtnant.

Mordet i Phoenixparken (den 6 maj) på lord Frederick Cavendish inledde en period av ständiga sammansvärjningar och våldsdåd på Irland, men lord Spencer bekämpade med lugn och fasthet oordningarna, men ådrog sig därigenom nationalist-agitatorernas ursinniga hat (de gav bland annat den måttfulle mannen det oförtjänta öknamnet "blodige Spencer"). Han avgick med Gladstone 1885, vanns av honom 1886 för home rule-politiken och var februari–augusti samma år lordpresident i den kortvariga tredje Gladstoneministären.

I Gladstones fjärde ministär och under Rosebery var lord Spencer (1892–1895) marinminister (förste amiralitetslord). Lord Spencer arbetade mycket för sjökrigsmaterielens förnyelse och modernisering, bland annat genom införandet av jagare. När Gladstone avgick i mars 1894, hade han ämnat hos drottningen föreslå lord Spencer till sin efterträdare, men fick inte tillfälle därtill, då hon redan dessförinnan anförtrott ministärens rekonstruktion åt Rosebery.

Åren 1902–1905 var lord Spencer den liberala oppositionens ledare i överhuset och utpekades som blivande liberal premiärminister, men svår ohälsa nödgade honom sistnämnda år att lämna det politiska livet. Han dog ogift 1910, varför earlvärdigheten ärvdes av hans halvbror, Charles Spencer, 6:e earl Spencer (farfars far till prinsessan Diana ).

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] SNAC, John Spencer, 5th Earl Spencer, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, John Poyntz Spencer, 5th Earl Spencer, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Dreadnought Project, John Poyntz Spencer, Fifth Earl Spencer.[källa från Wikidata]
  4. ^ Hansard 1803–2005, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Spencer Arms.svg
Författare/Upphovsman: Ipankonin, Licens: CC BY-SA 3.0
Coat of arms of the Earl Spencer