John Peter Gassiot

John Peter Gassiot
Född2 april 1797[1]
London
Död15 augusti 1877[1] (80 år)
Ryde, Storbritannien
BegravdWest Norwood Cemetery
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland
SysselsättningFysiker, affärsman
Utmärkelser
Bakerföreläsningen (1858)
Royal Medal (1863)
Fellow of the Royal Society
Redigera Wikidata

John Peter Gassiot, född 2 april 1797 i London, England, död 15 augusti 1877 på Ryde, Isle of Wight, var en brittisk fysiker och affärsman.

Gassiot företog i första hand undersökningar inom elektricitetsläran. Bland annat gjorde han försök med ledningsförmågan genom förtunnade gaser och uppfann 1854 de så kallade geisslerrören, som fått sitt namn efter Heinrich Geissler, vid vars verkstad de framställdes. Gassiot främjade även indirekt vetenskap genom att ge stöd vid publiceringen av andras vetenskapliga arbeten.

Biografi

Gassiot gick som ung med i Royal Navy som kadör. År 1819 gifte han sig med Elizabeth Scott och paret fick nio söner och tre döttrar.[2] År 1822 började han göra affärer med spanjoren Sebastian Gonzalez Martinez för att bilda Martinez Gassiot & Co. [3] för att sälja cigarrer, sherry och portvin.

Gassiot blev också en entusiastisk amatörforskare med ett särskilt intresse för elektricitet. Han skapade ett välutrustat laboratorium i sitt hem på Clapham Common och öppnade det för sina forskarkollegor, bland andra James Clerk Maxwell, som utförde mycket av sitt 1860-talsarbete om elektrisk resistens där.[2]

Gassiot dog i sitt hem på Ryde, Isle of Wight,[2] och fördes till West Norwood Cemetery för begravning.[4] Hans tredje son, Charles Gassiot (1826-1902), tog över som chef för familjens vinverksamhet och var en konstmecenat som donerade mycket till Guildhall Art Gallery.

Forskningsarbete

Gassiot var nära medarbetare med William Sturgeon och Charles Vincent Walker och de tre var med och grundade London Electrical Society 1837. Sällskapet var känt för de offentliga elektriska skärmarna monterade av Gassiot. Gassiot valdes till ledamot av Royal Society 1841 och var med och bidrog till sällskapets reform på 1840-talet. Han var grundare av Chemical Society 1845, nära förenad med London Institution, och en Surrey magistrat.[2]

Gassiot hade ett nära samarbete med William Robert Grove vid Royal Society och uppmuntrade Grove att gå med i London Institution där de två arbetade tillsammans med utvecklingen av fotografi.[5]

Gassiots arbete var särskilt viktigt vid avvecklingen av kontaktteorin om voltaisk elektricitet. Med början 1840 utförde han ett antal experiment som kulminerade 1844 där han använde ett batteri av 100 ömsesidigt isolerade Groveceller för att visa att en urladdning kunde ske innan en elektrisk kontakt etablerats. Gassiot utvidgade Groves arbete med avbrott i elektriska urladdningar, vilket visar att urladdningen inte kan fortsätta i ett vakuum.[2]

År 1858 rapporterade Gassiot, i sin Bakerianföreläsning, om avböjningar av elektriska urladdningar i förtunnade gaser både av magnetism och elektrostatik.[6] Trots att detta var en tidig observation av fenomenet katodstrålar, är Julius Plücker vanligtvis krediterad för deras upptäckt.[7]

Bibliografi (urval)

  • Hall, M. B. (1984). All Scientists Now: The Royal Society in the Nineteenth Century. Cambridge University Press. ISBN 0-521-89263-5 
  • Harrison, W. J. (2004) "Gassiot, John Peter (1797–1877)", rev. Iwan Rhys Morus, Oxford Dictionary of National Biography, Oxford University Press. Retrieved 5 August 2007 (Prenumeration eller UK public library-medlemskap krävs)
  • Kurzer, F. (2001). ”Chemistry and chemists at the London Institution 1807–1912”. Annals of Science 58 (2): sid. 163–201. doi:10.1080/00033790010011177. 
  • Morus, I. R. (1993). ”Currents from the underworld: electricity and the technology of display in early Victorian England”. Isis 84: sid. 50–69. doi:10.1086/356373. 
  • — (1998). Frankenstein's Children: Electricity, Exhibition and Experiment in Early-Nineteenth-Century London. Princeton University Press. ISBN 0-691-05952-7 

Utmärkelser och hedersbetygelser

[Redigera Wikidata]

  • Royal Medal av the Royal Society (1863).[8]
  • Jurymedlemsmedaljen av the London Exhibition, 1862.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, John Peter Gassiot, 22 juni 2021.

Noter

  1. ^ [a b] SNAC, John Peter Gassiot, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e] Harrison (2004)
  3. ^ Martinez Gassiot & Co. company profile Arkiverad 18 augusti 2007 hämtat från the Wayback Machine. Arkiverad 18 August 2007. Hämtad 5 augusti 2007
  4. ^ Gassiot family, various newsletters, Friends of West Norwood Cemetery
  5. ^ Wood, R. D. (1975). The Calotype Patent Lawsuit of Talbot v. Laroche 1854. Bromley, Kent: privately published. ISBN 0-9504377-0-0. http://www.midleykent.fsnet.co.uk/laroche/TalbotvLaroche.htm  Arkiverad 2 januari 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ Gassiot, J. P. (1858). ”The Bakerian Lecture: On the Stratifications and Dark Band in Electrical Discharges as Observed in Torricellian Vacua”. Philosophical Transactions of the Royal Society of London 148: sid. 1–16. doi:10.1098/rstl.1858.0001. 
  7. ^ Moore; C. E.; Von Smolinski, Alfred (1985). ”The proton”. Journal of Chemical Education 62 (10): sid. 859–860. doi:10.1021/ed062p859. Bibcode: 1985JChEd..62..859M. Arkiverad från originalet den 5 February 2007. https://web.archive.org/web/20070205083108/http://dbhs.wvusd.k12.ca.us/webdocs/AtomicStructure/Proton.pdf. 
  8. ^ ”Royal archive winners Prior to 1900”. The Royal Society. http://www.royalsoc.ac.uk/page.asp?id=1753. Läst 13 augusti 2007.  Arkiverad 12 november 2007 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 12 november 2007. https://web.archive.org/web/20071112050034/http://www.royalsoc.ac.uk/page.asp?id=1753. Läst 22 november 2021. 

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats