John Dalberg-Acton, 1:e baron Acton

John Dalberg-Acton, 1:e baron Acton
Född10 januari 1834[1][2][3]
Neapel[4]
Död19 juni 1902[1][2][3] (68 år)
Tegernsee[5], Tyskland
BegravdTegernsee
Andra namnLord Acton
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidSt Mary's College, Oscott
Münchens universitet
SysselsättningPolitiker[6][7], universitetslärare, journalist, författare[8], historiker[9], pedagog, filosof
Befattning
Regius Professor of History
Ledamot av Förenade kungarikets 18:e parlament
Storbritanniens 18:e parlament, Carlow Borough (1859–1865)[10]
Ledamot av Förenade kungarikets 19:e parlament
Storbritanniens 19:e parlament, Bridgnorth (1865–1866)[11]
ArbetsgivareOxfords universitet
Universitetet i Cambridge
Politiskt parti
Liberal Party
MakaMaria Anna Ludmilla Euphrosina von und zu Arco auf Valley
(g. 1865–)[12][13]
BarnRobert Dobson (f. 1860)[12]
Mary Elizabeth Anne Dalberg-Acton (f. 1866)[14][12]
Annie Mary Catherine Georgiana Dalberg-Acton (f. 1868)[14][12]
Richard Lyon-Dalberg-Acton (f. 1870)[12]
John Dalberg Dalberg-Acton (f. 1872)[14][12]
Elizabeth Mary Catherine Dalberg-Acton (f. 1874)[14]
Jeanne Marie Dalberg-Acton (f. 1876)[14][12]
FöräldrarFerdinand Dalberg-Acton[12]
Marie Louise Pelina von Dalberg[14][12]
Utmärkelser
Knight Commander av Victoriaorden
Redigera Wikidata

John Emerich Edward Dalberg-Acton, 1:e baron Acton (känd som Lord Acton), född i Neapel den 10 januari 1834, död den 19 juni 1902, var en engelsk historiker och politiker.

Biografi

John Dalberg-Acton var son till Ferdinand Dalberg-Acton, 7:e baronet Acton och Marie Louise Pelina von Dalberg, dotter till Emmerich Joseph von Dalberg.

Lord Acton undervisades av Ignaz von Döllinger i München, och bekämpade liksom sin lärare den påvliga ofelbarhetsdogmen. Han var liberal parlamentsledamot i underhuset 1859-1865, blev 1869 peer (baron Acton of Aldenham) och satt därför i överhuset 1869–1902. Acton var en grundlärd, men föga produktiv historisk forskare. 1895 blev han professor i Cambridge och planerade sedan det stort anlagda verket Cambridge Modern History, en populärhistoria över den nyare tiden med bidrag av Englands främsta historiker, vilken började utkomma 1902. Acton hade ett historiskt bibliotek på över 100 000 band, som vid hans död övergick till Cambridges universitet.

Lord Acton är berömd för sitt yttrande "Power tends to corrupt; absolute power corrupts absolutely"[15] (ungefär: "Makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut").

Utöver sin egen titel som 1:e baron Acton var John Dalberg-Acton, efter sin fars död, 8:e baronet. Så småningom ärvde han även sin kusins titel 13:e markis av Groppoli.

John Dalberg-Acton var far till Richard Lyon-Dalberg-Acton, 2:e baron Acton.

Källor

Noter

  1. ^ [a b] SNAC, John Dalberg-Acton, 1st Baron Acton, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, John Emerich Edward Dalberg-Acton, 1st Baron Acton of Aldenham, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, John Emerich Edward Acton, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 13 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  6. ^ Hansard 1803–2005, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
  7. ^ Hansard 1803–2005, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
  8. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ Encyclopedia of Modern Christian Politics, Greenwood Publishing Group, 2006, ISBN 978-0-313-32362-1.[källa från Wikidata]
  10. ^ Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, www.britishnewspaperarchive.co.uk .[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b c d e f g h i] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  13. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  14. ^ [a b c d e f] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  15. ^ Ur ett brev till Mandell Creighton, från april 1887, tryckt i: Dalberg-Acton, John Emerich Edward, Essays on Freedom and Power, Boston:The Becon Press (1949), s. 364

Externa länkar

Media som används på denna webbplats