John Cowper Powys

John Cowper Powys
Född	8 oktober 1872[1][2][3] Shirley (parishhuvudort)[4], Storbritannien
Död	17 juni 1963[1][2][3] (90 år) Blaenau-Ffestiniog, Storbritannien
Medborgare i	Storbritannien[5]
Utbildad vid	Corpus Christi College, Cambridge Sherborne School
Sysselsättning	Poet, författare[6], filosof, litteraturkritiker
Maka	Margaret Alice Powys (g. 1896–)
Barn	Littleton Alfred Powys (f. 1902)
Föräldrar	Charles Francis Powys
Redigera Wikidata

John Cowper Powys [ˌdʒɒn ˌkuːpər ˈpoʊ.ɪs], född 8 oktober 1872 i Shirley, död 17 juni 1963 i Blaenau Ffestiniog, var en brittisk (engelsk-walesisk) författare av romaner, essäer och dikter, samt föreläsare och filosof.

John Cowper Powys föddes som äldste son till Charles Francis Powys (1843–1923) och Mary Cowper Johnson. Fadern var kyrkoherde i den engelska församlingen Shirley åren 1871–1879, därefter i Dorchester några år, innan familjen slutligen hamnade i Montacute i Somerset, där fadern verkade åren 1885–1918. I den stora syskonskaran blev även bröderna Llewelyn Powys och Theodore Francis Powys kända författare. John Cowper Powys fick sin grundutbildning vid Sherborne School, en mycket gammal internatskola för pojkar i den lilla staden Sherborne i sydvästra England, med början vid tio års ålder i maj 1883. Han fortsatte sina studier vid universitetet i Cambridge (Corpus Christi College), varifrån han examinerades 1894. Han gifte sig med Margaret Lyon den 6 april 1896. De fick en son tillsammans, Littleton Alfred Powys (1902–1954). John Cowper Powys försörjde familjen i fyrtio år dels som lärare och dels som föredragshållare. Det sistnämnda började på uppdrag av Oxford-universitetets folkbildningsprogram i England, vilket sedan utsträcktes till övriga Europa och slutligen till USA. Där bodde Powys i tre decennier, 1904-1934. Efter återkomsten till Storbritannien bosatte han sig i juli 1935 i walesiska Corwen. I maj 1955 bytte han hemort igen och flyttade till Blaenau Ffestiniog, där han slutade sina dagar sommaren 1963.

Kort före John Cowper Powys bortgång publicerade Henry Miller en hyllning till honom, kallad "den odödlige barden". I den berättade Miller att han tidigt åhörde en föreläsning av honom i New York och att han trettio år senare fick äran att besöka honom i hans hem i Corwen. Miller ansåg Självbiografin (1934; svensk översättning 2009) vara den största i sin genre. "När man läser den känner man att han levt sitt liv till brädden. En sällsam och mäktig ande andas – eller snarare blåser – igenom den." Romanen A Glastonbury Romance (1932), som inte är översatt till svenska (2022), betraktade Miller som "unik i hela den engelska litteraturen". Han njöt så av att läsa den att han "fasade för att komma till slutet" och nöjde sig med att läsa ett fåtal sidor åt gången i nästan ett år.^[7]

• Poems (London: W. Rider & Son, 1899)
• Lucifer: a poem (1956; skriven 1905)omaner

• Ducdame (1925)
  • Dårarnas dans, översättning Sven Erik Täckmark (Stockholm: Coeckelberghs, 1977)
• Wolf Solent (1929)
  • Wolf Solent, Del 1: Koltrastens sång, översättning av Sven Erik Täckmark (Stockholm: Coeckelberghs förlag, 1975)
  • Del 2: Att uthärda eller fly? (dito, 1975; båda delarna nyutgivna 1988 på samma förlag)
• A Glastonbury Romance (New York: Simon & Schuster, 1932) Digitalisering av den femte tryckningen 1934. En förkortad version, men inte så mycket som senare utgåvor. (archive.org) (engelska)
• Weymouth Sands (New York: Simon & Schuster, 1934)
• Jobber Skald, den brittiska utgåvan av Weymouth Sands (London: John Lane, 1935)
• Maiden Castle (1936)
• Owen Glendower : An historical novel (1940)
• Porius: a romance of the Dark Ages (1951)

• The Meaning of Culture (1929)
  • Modern själskultur, översättning Alf Ahlberg (Stockholm: Natur & Kultur, 1935; reviderad nyutgåva som Kulturens mening (Tollarp: Studiekamraten, 1994)
• In Defence of Sensuality (London: Victor Gollancz, 1930)
• A Philosophy of Solitude (1933)
  • Ensamhetens filosofi, översättning av Sven Erik Täckmark och Gunnar Lundin (Tollarp: Ariel skrifter, 2004)
• The Art of Happiness (1935)
  • Lyckans väsen: en bok om konsten att vara lycklig, översättning Hanna Diedrichs (Natur & Kultur, 1937)
• The Pleasures of Literature (1938)
• The Art of Growing Old (1944)
• Dostoievsky (1946)
• Rabelais : his life, the story told by him, selections therefrom here newly translated, and an interpretation of his genius and his religion (London: Bodley Head, 1948)
• In Spite of: A Philosophy for Everyman (1953)

• Autobiography (1934)
  • Självbiografin, översättning Mikael Nydahl och Sven Erik Täckmark (Tollarp: Ariel, 2009)

• David Goodway (red.): Letters of John Cowper Powys and Emma Goldman (London: Cecil Woolf, 2008)
• Jacqueline Peltier (red.): Proteus and the Magician: The Letters of Henry Miller and John Cowper Powys (London: The Powys Society, 2014)
• John Cowper Powys: Letters to Henry Miller (Village Press, 1975)

• Henry Miller: Den odödlige barden, översatt av Sven Erik Täckmark. Ingår i tidskriften Jakobs stege nr 2/1977. Originalet tryckt separat av Village Press 1973 som The Immortal Bard – a Tribute to John Cowper Powys.
• John Cowper Powys: Självbiografin (Ariel, 2009)

• Wikimedia Commons har media som rör John Cowper Powys.
• Böcker av och om John Cowper Powys på svenska bibliotek. (libris.kb.se)
• Engelska Powys-sällskapet
• Franska sällskapet
• Svenska John Cowper Powyssällskapet