Johanna av Navarra

För andra betydelser, se Johanna av Navarra (olika betydelser).

Johanna av Navarra
Johanna av Navarra vilar bredvid Henrik IV
Företrädare	Isabella av Valois
Efterträdare	Katarina av Valois
Föräldrar	Charles d'Evreux, kung av Navarra Johanna av Frankrike
Född	cirka 1370 Pamplona, Navarra
Död	10 juni 1437 Havering-atte-Bower, London
Begravd	Canterbury Cathedral, Kent
Heraldiskt vapen

Johanna av Navarra, född cirka 1370, död 10 juni 1437, var en hertiginna av Bretagne och drottning av England. Hon var gift med hertig Johan V av Bretagne och kung Henrik IV av England. Hon var dotter till Charles d'Evreux, kung av Navarra och Johanna av Frankrike. Hon var regent i Bretagne från 1399 till 1403 som förmyndare för sin son, och i England under år 1415 under sin styvsons frånvaro.

Biografi

Hertiginna av Bretagne

1386 giftes Johanna av Navarra bort med Johan V av Bretagne. De fick åtta barn ihop.

• Jeanne av Bretagne (1387–1388)
• Johan VI av Bretagne (1389–1442)
• Marie av Bretagne (1391–1446)
• Marguerite av Bretagne (1392–1428)
• Arthur III av Bretagne (1393–1458)
• Gilles av Bretagne (1394–1412)
• Richard av Bretagne (1395–1438)
• Blanche av Bretagne (1397–1407)

Johannas första make dog 1399, och efterträddes av deras tolv år gamla son. På grund av sin sons omyndighet blev hon Bretagnes regent fram till hans myndighetsdag. Hon mottog ett frieri från Henrik IV av England sedan han bestigit tronen 1399. Paret hade lärt känna varandra under Henriks vistelse i Bretagne och blivit förälskade. Eftersom hon insåg att hon inte skulle kunna fortsätta vara Bretagnes regent samtidigt som hon var gift med Englands monark, och heller inte kunna ta med sig sin son hertigen till England, sköts bröllopet upp fram till att hon hade kunnat avveckla sin regering och ordna för sin barn och Bretagnes framtid på bästa sätt. Hon gjorde ett avtal med sin släkting, hertigen av Burgund, till vilken hon överlät sitt regentskap efter sitt giftermål, samt vårdnaden om sina söner.^[1] Innan sitt andra bröllop, överlät hon sina befogenheter som regent på hertigen av Burgund, som svor på att respektera Bretagnes rättigheter och lagar, och anförtrodde sedan sina söner i hans vård.^[1] Hon avreste sedan till England i sällskap med sina döttrar.

Drottning av England

Johanna gifte sig med Henrik IV i Winchester den 7 februari 1403. Den 26 februari höll hon sitt intåg i London, där hon kröntes till drottning. Johanna beskrivs som vacker, värdig och graciös, men också som snål och girig, och hon hade rykte om sig att ta emot mutor.^[1] Hon ska inte ha varit populär i England, där hennes bretonska hov ogillades till den grad att parlamentet framtvingade hennes bretonska betjänings avskedande och förvisning. Själv ska hon heller inte riktigt ha anpassat sig till England, och hon fick enligt uppgift ett dåligt intryck när ett bretonskt skepp anfölls strax utanför kusten snart efter hennes bröllop (det ska dock i själva verket ha attackerats av fransmän).^[1] Tre år efter hennes giftermål, tvingades hon låta sina döttrar återvända till Frankrike, eftersom deras bror hade arrangerat äktenskap för dem. Johanna och Henrik IV fick inte några barn, men hon kom bra överens med sin makes barn, och var oftast på sin styvsons, den framtida Henrik V av Englands sida under konflikter mellan kungen och tronarvingen.

Hennes make avled 1413 och efterträddes som monark av hennes styvson, Henrik V av England. Henrik V kom initialt mycket väl överens med sin styvmor, och utnämnde henne till och med till Englands regent under sin krigföring i Frankrike år 1415.^[1] Han förde krig mot bland annat hennes son Artur av Bretagne, och förde denne med sig som fånge vid sin återkomst till England. Johanna försökte utan framgång utverka sin sons frigivning.^[1] Denna incident innebar en brytning i deras tidigare så goda relation.

År 1419 anklagades Johanna för att i samförstånd med två trollkarlar ha försökt förgifta kungen med hjälp av häxkonster. Hennes egendom beslagtogs och hon fängslades i Pevensey Castle i Sussex, där hon kvarblev fram till att Henrik på sin dödsbädd 1422 gav order om att hon skulle släppas fri.^[1] Hon återfick sin förmögenhet vid sin frigivning, och levde under resten av sitt liv ett stillsamt lyxliv med sitt eget hov på Havering Bower.

Hon avled 1437, och kom att begravas i Katedralen i Canterbury bredvid Henrik IV.

Anfäder

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter