Johann Melchior Dinglinger

Johann Melchior Dinglinger
Antoine Pesne 004.jpg
Född26 december 1664[1][2][3]
Biberach an der Riss, Tyskland
Död6 mars 1731[1][2][3] (66 år)
Dresden
MedborgarskapTyskland[4]
SysselsättningGuldsmed, bildkonstnär[5], juvelerare, konstnär, målare[5]
BarnMagdalena Margaretha Dinglinger
Redigera Wikidata

Johann Melchior Dinglinger, född 26 december 1664 i Biberach an der Riss i Schwaben, död 6 mars 1731 i Dresden, Kurfurstendömet Sachsen, var en tysk guldsmed och hovjuvelerare åt kurfurst August den starke av Sachsen.

Biografi

Dinglinger lärde sig guldsmedshantverket i Ulm. Som gesäll flyttade han 1692 till Dresden, där han 1693 upptogs i guldsmedsskråt. År 1698 utsågs han till hovjuvelerare av kurfurst August den starke. Fram till sin död 1731 var han verksam i Dresden.

Dinglinger gäller som en av barockens mest betydande guldsmeder. Med sina 14 gesäller skapade Dinglinger praktfulla konsthantverk i sin verkstad, bland annat den kända Gyllene kaffeservisen och Hovet i Delhi med 132 figurer, ett centralt verk inom barockens juvelerarkonst. Hovet i Delhi tillverkades under åtta år mellan 1701 och 1708, med hjälp av Dinglingers bröder, emaljören Georg Friedrich (1666–1720) och juveleraren Georg Cristoph (1668–1728), utan en föregående beställning, men köptes av kurfursten för den enorma summan 60 000 thaler. På grund av stora nordiska kriget och Karl XII:s ockupation av kurfurstendömet Sachsen kunde dock köpesumman till större delen betalas först 1713. Förutom kurfursten var även dennes allierade, den ryske tsaren Peter den store, en stor uppdragsgivare, och vid ett besök på Dinglingers vingård 1712 blev tsaren så förtjust i den anemometer som Dinglinger låtit bygga in där att han lät tillverka en kopia för sitt nya sommarpalats i Sankt Petersburg.

Dinglinger var gift fem gånger och fick sammanlagt tjugotre barn. Han begravdes på den gamla S:t Johannes kyrkogård i Pirnaische Vorstadt. Kyrkan och kyrkogården revs i samband med gatuomläggningar på 1860-talet, och graven är idag försvunnen.

(c) Jörg Blobelt, CC BY-SA 4.0
Interiör i Dinglingers vingård i Loschwitz. I taket finns en anemometer, tillverkad av hovmekanikern Andreas Gärtner.

Den så kallade Dinglingerbrunnen i Dresden restes på uppdrag av Dinglinger utanför bostaden Frauengasse 9. Huset gällde på sin tid som en av Dresdens sevärdheter, med ett observatorium, väderur och brandspruta. Dinglingerhuset och de omkringliggande husen i Neumarktviertel har förstörts två gånger, först i sjuårskriget och därefter i andra världskrigets bombanfall, och brunnen flyttades 1966 till den nuvarande platsen vid Gewandhaus. På platsen för det historiska Dinglingerhuset står sedan 2018 en kopia med en utvändig rekonstruktion av fasaden. I stadsdelen Loschwitz i Dresden finns Dinglingers bevarade sommarbostad med en vingård.

Verk

Stora delar av Dinglingers produktion kom att ställas ut i August den starkes kuriosakabinett Grünes Gewölbe i Dresdens residensslott, där de sedan slottets återuppbyggnad åter finns tillgängliga för allmänheten.

  • Hovet i Delhi på stormogul Aurangzebs födelsedag

    Hovet i Delhi på stormogul Aurangzebs födelsedag

  • Den gyllene kaffeservisen

    Den gyllene kaffeservisen

  • Solmask med August den starkes ansiktsdrag som Apollon, solguden.

    Solmask med August den starkes ansiktsdrag som Apollon, solguden.

  • Gothaelefanten i Friedensteins slott.
    (c) Stefan Christian Hoja Etielle, CC BY-SA 3.0

    Gothaelefanten i Friedensteins slott.

  • Morian med smaragdkluster

    Morian med smaragdkluster

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Johann Melchior Dinglinger.
  1. ^ [a b] RKDartists, läs online, läst: 23 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: dinglinger-johann-melchior, omnämnd som: Johann Melchior Dinglinger.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Dinglinger, Johann Melchior, Grove Art Online, 13 december 2017, doi: 10.1093/GAO/9781884446054.ARTICLE.T022819, omnämnd som: Johann Melchior Dinglinger.[källa från Wikidata]
  4. ^ Libris, 18 september 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: ntk20211108373, läst: 19 december 2022.[källa från Wikidata]
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

20070522041MDR Dresden-Loschwitz Dinglingers Weinberghaus.jpg
(c) Jörg Blobelt, CC BY-SA 4.0
22.05.2007 01326 Dresden-Loschwitz, Schevenstraße 59 (GMP: 51.062565,13.802378). Dinglingers Weinberghaus. Johann Melchior Dinglinger (1664-1731), Goldschmied August des Starken, war seit 1692 in Dresden. Im Haus befindet sich ein barocker Saal mit der berühmten, an der Decke befindlichen Wetteruhr, deren Zeiger Windrichtung u. -stärke anzeigen. Hofmechanikus Andreas Gärtner hat sie gefertigt. Dinglinger hatte das um 1710 zur Hochzeit mit seiner fünften Frau um den barocken Flügel erweitern lassen. Eine ähnliche Wetteruhr hat Dinglinger dem russischen Zaren Peter der Große geschenkt. In den Jahren der DDR und danach bis zu seinem Tode am 08.10.2005 wohnte hier der Nestor der sächsischen Denkmalpflege, Prof. Dr. Hans Nadler. Heute gehört das Anwesen der Familie eines Notars, die es aufwendig saniert hat. Nicht öffentlich zugänglich. [DSCN28133+28135.TIF]20070522041MDR.JPG(c)Blobelt
Neues Grünes Gewölbe - Hofstaat zu Delhi am Geburtstag des Großmoguls (2).jpg
Författare/Upphovsman: ubahnverleih, Licens: CC0
Neues Grünes Gewölbe - Hofstaat zu Delhi am Geburtstag des Großmoguls
Mohr Historisches Gruenes Gewoelbe.jpg
Författare/Upphovsman: Artefakte, Licens: CC BY-SA 3.0
Mohr mit Smaragdstufe, ca. 1724
Pretiosen Coffe Zeug01b.jpg
Författare/Upphovsman: Hajotthu 19:29, 9. Sep. 2009 (CEST), Licens: CC BY-SA 3.0
Das Goldene Kaffeezeug (original: Pretiosen Coffe Zeug), von Johann Melchior Dinglinger, entstanden 1697–1701
Friedensteinelefant.jpg
(c) Stefan Christian Hoja Etielle, CC BY-SA 3.0
Gotha, Schloss Friedenstein, Ständige Sammlung, Elefant aus Gold, Silber, Smaragd (1725)